Kom att tänka på min svärfar när jag såg den hemmagjorda moppen i Skellefteå. Han brukade nämligen säga att "det inte skulle vara någon altartavla", viktigast var att det fungerade, han hade svårt för vår perfektionism.
På den tiden skrattade vi åt hans invändning, nu tar jag den på största allvar, jag tror den innehöll en visdom som vi inte riktigt förstod.
Han ogillade överdrifter, hans växthus var i sin enkelhet det vackraste jag sett, ingen crawlade med så lite ansträngning, han lekte så mycket hellre än han tävlade. Jag tror han hade väldigt rätt.
I år är det tjugo år sedan han gick bort, så känns det inte.
BILD:
Första gången jag förstod hans känsla för att göra saker på "fri hand" var när vi tillsammans spikade upp pappen på huset i bakgrunden.
Många timmar tillbringade vi framför piltavlan, inte för att vinna, utan för att få uppleva känslan att träffa mitten.
1 kommentar:
Det finns många sorters skönhet. Man får välja den som är en närmast...
Skicka en kommentar