Fick en kommentar på inlägget om höger och vänster som "skaver"
Mitt problem med vänstern är att man gärna ser att den styrande eliten ska kunna dra alla individer över en kam, och sticker man ut och inte hejar på kollektivet (som styrs av eliten) så är man korkad och oansvarig.
Nytänkare, driftiga personer och folk med goda idéer ses ofta mer med avundsjuka än med beundran. Det är mer legalt att känna en miljon på massans lotteri än att arbeta sig till samma summa.
Det visar sig ju om inte annat i att lotterivinsten är skattefri och inte det ihoparbetade kapitalet.
Problemet med ett för individualiserat samhälle är att den lilla människan kommer i kläm. Full anarki har en tendens att skapa otrygghet även för den starke.
Jag har valt att tro på individens förmåga att kunna klara sig själv, för att på det sättet skapa ett öppnare, friare och starkare "kollektiv".
Men jag är ju höger, så jag är väl inte objektiv ;)
Så istället för att reflexmässigt argumentera emot, vilket är lätt, så borde jag fundera på rätt fråga.
Den bästa jag kan komma på, idag, är :
Vad är det som får mig att må bra ?
Att göra saker tillsammans.
Att vara i ett sammanhang.
Att kunna glädja andra.
Att vara generös.
Att ge.
Vad är det som får mig att må dåligt ?
Att göra saker ensam.
Att vara utesluten.
Att göra andra illa.
Att vara girig.
Att ta.
För mig har de där svaren blivit lika med vänster.
Men uppenbarligen kan vänster förknippas med något helt annat.
11 kommentarer:
Det där citatet är nog det närmaste jag fått dig att tänka höger.
Nä men , skämt och sido, som fritänkare, kreativ och något excentrisk har det socialistiska tänkande bara fått mig att känna mig utanför.
De talas ofta om alla människors rätt. Ända tills man förenklar frågan till den grad att man får en anledning att faktiskt inte tycka om andra människor, företag eller företeelser.
Vänstern har långt kvar till sin utlovade solidaritet med alla oliktänkare...
Inte lätt att förstå varför vi kommer till så olika slutsatser. Vi är ju båda fritänkare, kreativa och skapligt excentriska.
Frihet, jämlikhet och broderskap. Är det något att sträva efter ? Eller är de oförenliga ? Jag tror inte det.
Jag tror på ett ramverk av mänskliga rättigheter inom vilket vi kan få vara både fritänkare och excentriska.
Men jag tror också på solidaritet, inte med oliktänkare, utan i den betydelse som det brukar användas - solidaritet med den svage. " Till var och en efter behov, från var och en efter förmåga".
I inlägget Moralisk formel tog du avstånd från " allas lika värde". Skall erkänna att jag tyckte det var lite skrämmande.
Som jag uppfattar det ser du en motsättning mellan det här solidaritetstänkandet och strävan att uppmuntra individen att ta ansvar, framförallt för sig själv. Jag tror inte det behöver finnas en motsättning. Men det kanske förutsätter att man upplever och känner innerst inne både att livet bara är verkligt meningsfullt i gemenskap med andra, och att man, hur duktigt man än är, är oerhört beroende av sina medmänniskor.
Jag uppfattar också att mycket av din kritik av vänstern handlar om brist på trovärdighet, mycket fina ord och lite verkstad. Och det har du rätt i. De som man uppfattar som verkliga föredömen i det verkliga livet kallar sig sällan för varken det ena eller det andra.
Se där, tror ni börjar bli lite objektiva, ha ha.
/ Realist
Och så undrar du varför jag håller min politiska blogg separerad från min vanliga? :)
Håller givetvis med om att mycket av argumenten handlar om att vänstern inte levererar det man talar om, men främst tycker jag att vänstern (S och V) är hopplöst omoderna. Lever kvar i ett gammalt system och retorik som hade bäring för 30 år sedan.
Den stora kollektiva massan, arbetarklassen, existerar inte på samma sätt längre. Idag tjänar många hantverkare och byggjobbare mer än akademiker, och det krävs utbildning för de flesta arbeten idag.
Så när de pratar om solidaritet, broderskap (eller var det systerskap) och jämlikhet så vet inte jag vad de menar. Jag känner i alla fall inte att det inberäknar mig.
Just därför måste vi nöta ut gamla klyschor som "människors lika värde", som är lika utnött som Sjöstedts prat om att han är feminist. Frasen i sig själv har tappat sitt värde och innehåll.
Alla människor behövs just därför att vi är olika. Vi har inget värde, vi är så mycket mer än så. Stora i vår svaghet och strävan.
Även vi som bor i det där öde landskapet utanför Stockholm, där det fortfarande kostar att gå på museum...
Olof,
Hellre omodern än trend-känslig..
Av och till lutar vi oss mot tänkare som figurerade för flera tusen år sedan, utan att skämmas.
Vad var det som hade bäring för trettio år sedan som inte har det idag, när skillnaden mellan rik och fattig är större än den var då ? I Sverige, och i världen.
Om man inte lever upp till ett rättesnöre, betyder det att man skall överge det, eller kämpa hårdare ?
"Inberäknar inte mig". Är det verkligen så ?
Du får vara hur excentrisk du vill, med spel och mossor och vad det kan vara, och du behöver inte vara varken rik eller framgångsrik, du får i alla fall samma behandling som alla andra när synen strejkar. Det kallas jämlikhet, det kallas alla människors lika värde. Och det tycker jag vi skall vara rädda om, inte urholka.
Får jag verkligen samma behandling när synen pajar?
Ja, jag kanske får samma behandling inom samma landsting, eller samma icke-behandling, beroende på vad den lokala politiken tycker man ska satsa på.
Min fru hade inte haft en fungerande vardag, på grund av sin reumatism, om inte hon hade gått till en privat läkare som tog fighten. Grannens son, som är 20 år yngre, och tillhör samma landsting och har samma åkomma, får inte samma hjälp. Så var är det gemensamma värdet, kopplat till bemötande och vård??
(Märk i den här frågan att det inte har med pengar eller social status att göra eftersom vi har det fria valet att gå till vilken läkare vi vill, och min fru har inte lagt en spänn mer än grannen, snarare tvärt om, men det krävdes ett privat initiativ).
Min resa i landstingets korridorer kopplade till mina ögonoperationer är ett blogginlägg i sig.
Alltså den retorik som bla V ägnar sig åt, och som har sin grund i ett samhälle som rådde förr, stämmer inte med den verklighet vi lever i. Det är inte de rika som skor sig på de fattiga, utan en värd där du lovas hjälp och får klara dig själv. Fattig som rik.
Men om nu detta handlar om att ställa frågor, kan du förklara vad vänstern menar med solidaritet, jämställdhet och lika värde?
Jag kan ju ha missat något fatalt...
Bra att hålla sig till konkreta exempel.
Jag är inte företrädare för vänsterpartiet och svarar bara för hur jag själv uppfattar de här begreppen.
Du menar att systemet, som gärna talar sig varm för solidaritet, jämställdhet och allas lika värde faktiskt lämnar oss i sticket, i slutändan blir det upp till var och en (oberoende av status och ekonomisk förmåga) att försöka få den vård man behöver.
För det första, så är det säkert ganska ofta. Men samtidigt finns det massor av exempel på att vården fungerar och ger den hjälp man kan förvänta sig. Det räcker att göra studiebesök i mindre bemedlade länder så förstår man hur långt upp på behovstrappan vi befinner oss, både vad gäller kompetens och rättvisa/lika värde.
För det andra, jag drar inte din slutsats, att det här är något vi skall kapitulera inför. Tvärtom. Varje gång det händer skall det påtalas. Det låter trist med er unga granne som inte får den hjälp han behöver. Vad jag är ute efter att vi allihop, som individer och system, skall träna oss i att tänka solidariskt, att ställa upp för den som behöver hjälp. Somliga är mer driftiga än andra, och med det här tänkandet (till var och en efter behov, från var och efter förmåga) så åligger det alla att ställa upp, inte bara för sig själv, utan även för grannen (!). Och naturligtvis skall de inom vården se att den här grabben inte får den hjälp han behöver.
Efter min olycka med cykeln skrev jag på bloggen, och senare i Sjukhusläkartidningen, ett inlägg kallat Den arga doktorn. Det kanske borde finnas arga fristående vårdare på alla mottagningar och kliniker, som inte är bundna av lojalitet och besparingskrav , som går runt och nosar upp de patienter som inte kan hävda sin rätt.
Det har faktiskt blivit något av min nisch på kliniken där jag arbetar. En del av de patienter vi opererar med s.k gastric bypass drabbas av kroniska smärttillstånd som de flesta doktorer till slut inte orkar ta i. Några av dessa har jag lyckats ta tillbaks till ett anständigt liv, ibland bara genom att inte lämna dom i sticket, ibland genom upprepade operationer. Belöningen för det arbetet består inte i en enda extra krona, men väl en underbar känsla av att ställa upp för vårdens olyckskorpar.
Du är besviken på den vackra retoriken, och säkert med rätta. Men om du överger den, vad återstår ?
Olof,
Försöker förstå ..
För dig är vänster lik med död åt egna initiativ och kreativitet.
Jag vill för död och pina inte bli förknippad med elitism. Bara att nyfikenheten, påhittigheten, tokigheterna, stolligheterna, idéerna skall riktas mot andra, andras väl.
I dagens ETC finns två exempel :
Hotellägaren Lasse Didrig skall löpa ett hus som tak över huvudet åt hemlösa i Varberg.
F.d Marinsoldaten Kelly Calise har startat ett odlingsprojekt för utsatta barn i Oakland, Kalifornien, där 8-åringarna tidigare sålde droger sätter de nu brocolli och jordgubbar.
Självet är vi tillsammans, som Roland skrev idag.
Men det finns ett problem här:
Jag kan inte rösta på dig, hotellägaren eller självet.
Därför måste man lyssna på det som finns eller, som jag, välja att aktivera sig i det som står en närmast och kanske på sikt förändra till det bättre.
Så initiativen inte bara ska ägas av de där individerna som är starka nog att skita i systemet...
Hoppas ni kan väl hjälpa grannpojken.
Vi jobbar på det.
Och snart är det val igen. Får vi se om vänster ideologi syns mer påtagligt.
Skicka en kommentar