En skrämmande betraktelse av Georg Monbiot.
Vad är det för tydlig social förändring som utmärker vår tidsperiod i förhållande till de som föregått den ? För mig är det uppenbart. Det här är ensamhetens tid.
Vi har slitit sönder den naturliga världen, nedklassat våra livsvillkor, överlämnat våra friheter och utsikter till nöjdhet till en tvångsmässig, splittrande, glädjelös hedonism där vi, efter att ha förbrukat allt annat, börjar leva på oss själva. Därför har vi förstört mänsklighetens själva väsen: vår samhörighet.
Hela artikeln
5 kommentarer:
Hej Eric
Jag känner igen mig i Georg Mobiots betraktelse.
Det är klart att Vi måste organisera oss och skapa
Mänskliga samhällen där vi lever som belevade gäster på Vår Jord.
Men hur? Och var och när och vilka vi?
Roland
PS. Tack för tipset!
Största problemet för mänskligheten är att vi isolerar oss från resten av skapelsen djur & natur & tolkar den enbart ur ett vetenskapligt perspektiv.
Därför kan vi aldrig se helheten & konsekvensen av våra handlingar & behöver inte ta ansvar för det vi gör.
Efter som vi lever isolerade känner vi oss hotade av naturfenomen, djur & andra människor.
Den rädslan leder till girighet & konflikter som hela tiden eskalerar
& rättfärdigas, eftersom de flesta andra gör likadant.
Inga miljöproblem, eller politiska eller religiösa problem löser sig förrän vi inom oss själva kan uppleva att allt som lever är skapat av samma källa till liv.
Att det mest naturliga vore att samarbeta, för att befrämja det sammanlagda livet, inte bara det enskilda.
/ Realist
Roland,
Tänker när jag läser din kommentar att vi är nästan löjligt överens. Osams blir vi när jag ensvisas med att provsitta i motståndarens stol, det kallar du för medlöpare.
Hur ? Ärlighet, envishet, mod, kanske ..
Realist,
Befrämja det sammanlagda livet, inte bara det enskilda - vilken fin formulering.
Eric,
Löjligt överens :-)
Hur? .. och rättvisa och nyodling ..
Roland
Roland,
Hur ? Med tanke på hur mycket vi trätt.
Skicka en kommentar