Moralisk formel

Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov. Det är, när jag tänker efter, den enda trosbekännelse jag har. Den geniala formuleringen är Louis Blancs, den är hundrafemtio år gammal. Jag har aldrig, under hela mitt medvetna liv, hört någon som lyckats invända mot denna moraliska formel. Jag tror att den är uråldrig. I någon form kan den ha uttalats för hundra-femtiotusen år sedan när de första Homo sapiens, i flockar på kanske femtio eller hundra individer, rörde sig över savannen eller ned mot havsstränderna.
Denna trosbekännelse utgår på en och samma gång från individens behov och från den sociala gemenskapens behov. Det är min bergspredikan. Det är de sociala instinkternas bergspredikan.

Göran Greider,  Den solidariska genen s 174


En nutida västerlänning invänder kanske :

- Då lönar det inte att anstränga sig.
- Då åker den late snålskjuts på den flitige.
- Stora behov kan simuleras.

Mot detta kan invändas :

- Formeln förutsätter tillit, och avvisar misstänksamhet.
- Och bygger på övertygelsen att generositet är lönsammare än girighet.