Går på Östgötagatan i halmörkret. På ena sidan ligger Röda Korset och Kupan. Det lyser hemtrevligt, folk fikar och småpratar, i fönstret är det pyntat för jul.
Mittemot ligger en reklamfirma eller liknande, med stora kala fönster mot gatan, därinne sitter sammanbitna människor runt ett konferensbord.
Får en märklig och irrationell känlsa. Nämligen att det första fönstret väcker obehag, men inte det andra.
Människorna på Kupan ser ut att ha det bra, men de är utanför den gemenskap som räknas. Reklamfolket ser inte alls glada ut, men de är inte, med Alliansens språkbruk, i utanförskap.
En rätt obehaglig upplevelse.
Skall erkänna att ledan sakta kommer krypande, att inte gå till jobbet ..
3 kommentarer:
Jobb är inte bara pengar ;)
Och välmåendet bor antagligen i mellanlandet. Dvs det som anammat arbetstidsförkortning. :-) Och dissat båda dessa ytterligheter.
AK
Ja, det här inlägget var verkligen att lägga upp för straffspark(ar).
Idag är jag på banan igen, den arbetskritiska alltså ! :)
Skicka en kommentar