Behov av kontroll ?

När någonting går fel brukar vi kräva bättre rutiner, fler regler och utökad rapportering. Det var t.ex den självklara reaktionen efter den tragiska händelsen med den bortglömda 2 - åringen. Alternativet, som verkligen inte låter politiskt korrekt, är att vi alla, hela tiden, kan bli bättre på att vara närvarande och uppmärksamma. Kanske var det flera personer som, i andra tankar, passerade den parkerade bilen ?

Skolan och sjukvården dignar under krav på rapportering och kontroll, så till den grad att själva kärnverksamheterna blivit lidande. I ett TV-inslag om skolan häromdagen gjordes en jämförelse med Finland. En av alla skillnaderna som framkom var just mindre kontrollbehov, av t.ex lärarna. Eller som det så vackert uttrycktes; - Vi har ingen anledning att tro att lärarna inte gör sitt bästa. (!)

En som, inte olikt Maceij Zaremba, rör om i sjukvårdsgrytan är den amerikanska patientsäkerhetsprofessorn Richard Cook, som sedan något år är knuten till svenska kungliga tekniska högskolan (KTH). Bl.a har han initierat en stoppa-rapporterings-kampanj.

Det finns 70.000 rapporter i systemet idag. Hur många behövs ? 100.000 ? Kom igen. Ingenting kommer att hända om det blir 100.000 rapporter. Rapportering är en charad ! Den ger bara ett falskt intryck av att man gör framsteg. Så sluta rapportera !

Det går inte att kontrollera fram säkerhet. Det är en gammal idé från förra århundradet.
Säkerhet handlar om folks förmåga att under press förstå var man befinner sig i förhållande till olycksgränsen. Varför har vi inte olyckor jämt och ständigt ? Svaret är : Vi skapar oss ett utrymme för fel, en felmarginal som vi inte kan passera. Vad är utrymmet gjort av ? Det är gjort av våra professionella bedömningar, våra överenskommelser med varandra.

Det finns hopp ? Från utlandet ..

Sluta rapportera - Sjukhusläkartidningen