Lita på

SvD försöker idag ringa in vad som krävs för att vara en trovärdig statsministerkandidat. Och naturligtvis kommer de fram till att det handlar om förtroende. Någon att lita på.

Fortsätter att fascineras av bilderna som dyker upp på Stefan Löfvén. Och måste motvilligt erkänna att även om han ligger i mitten, och klamrar sig fast vid det "gamla" tillväxtsamhället, så kan jag inte motstå hans uppsyn. 

Kanske inte hör hit, men en läkare med den blicken skulle jag lita på.

Den viktigaste invändningen mot det här resonemanget är förstås att det är ointressant. Världen kommer inte att bli  bättre tack vare starka ledare. Det får vi ordna själva.
Lita på oss själva.

Svag för loppis

Vissa saker, som bilköp, talar jag helst tyst om. Det rimmar illa med predikotexten. Svaghet för loppis känns inte lika illa. Kanske t.o.m helt rätt ..
På väg hem från Vällingby blev det en avstickare ut i skogen, en riktig trollskog med trollsjö och allt. Utanför Åkeshovs slott var de några damer som dukat upp sina loppisbord. Åkte först förbi, men kunde inte låta bli att vända om. Den ena av damerna försökte snacka omkull mig med sitt koppar, men föll istället för ett par salt och pepparkar. Som kändes 60-tal (?).

Land-grabbing

Släpade mig ut på gatan för att handla middagsmaten. Men föll istället för frestelsen att att slinka in på nyöppnade västafrikanska BaoBab. Och fick stark mat, fransktalande öl och spontan betjäning.
Den ena väggen var nymålad afrikansk glädje, på den andra hängde en gammal skolkarta. En Politisk karta, över kolonialafrika.
Kunde inte slita blicken från kartan. Den innehöll ingenting jag inte redan visste. Men det blev så påträngande. Hur den vite mannen tog sig rätten.

Det är inte så många år sedan kartan ritades om. Inte så konstigt att mycket av det som händer på denna kontinent fortfarande präglas av övergreppshistorien.
Att den är på väg att upprepas, i form av land-grabbing, är en sorglig historia.
Och inte det minsta komiskt…

                                                      Baobab-träd

1782

Fyrsiffriga tal är oftast koder, till porten eller bankomaten. Men vissa uppfattas lätt som årtal.
Det här är mitt blogginlägg 1782. Dvs, tio år efter Gustav III:s kröning, och  tio år före hans död. Det är sju år före den franska revolutionen, Amerikas förenta stater är 6 år och det är året när Mozart gifter sig med sin Constanze.

Erstaskogen

OO säger att livet är komisk.
Och argumenterar för en positiv livshållning.

Själv håller jag mig till Vintern, Mörkret, Omställningen och Erland Cullberg.
Men det är svårt att vara negativ, efter att ha cyklat en tidig vårmorgon genom Erstaskogen.

Ljus och mörker

Slumpen och spontanutställningen i kullverten kanske blir en väckarklocka ..
Jarl Ingvarsson har målat på beställning för Liljevalchs. Trots lukten av kommersiellt jippo är det svårt att slita blicken från bilderna, som osvikligt påminner om förebilden Erland Cullberg.
Men som Jessica Kempe skriver i sin recension, Cullberg är mörkbottnad, Ingvarsson ljusbottnad.

Talande ord, som kanske förklarar våra olikheter.
Jag dras till mörker. Och Cullberg.

Cullberg - wannabe - 2008

Cykeln tar vi med oss (när oljan är slut) ..

Reklamfolket vet att det är känslor som räknas. Politiker tror att man måste vädja till förnuftet, med kalla siffror ..

-  80 % av stockholmarna har mindre än 30 km med cykel till sin arbetstsplats
-  med mindre än 15 km från Centralstationen är cykeln snabbare än bil i rusningstrafik
-  2/3 av arbetspendlarna i länet har mindre än 14 km som mest till arbetet
-  hälften av alla biltransporter är kortare än 5 km
-  en stor del av landsbygdens transporter är kortkörningar under 5 km
-  90 % av mina kollegor på överviktsenheten cyklar till jobbet vår - sommar - höst
-  100 % av våra döttrar cyklar till jobbet, året runt

Somligt löser sig spontant när vi går in i oljans skymningsland. När bilen blir för kostsam försvinner också Ica Maxis kundkrets. Det blir återigen intressant att driva handel i småsamhällen och avkrokar. Om det kommersiella underlaget är svagt kan invånarna starta butik i egen regi. Vi kan också vänta oss en comeback för en gammal trotjänare: varubussen. Innan bilen blev landsbyggdsmänniskans heligaste attribut var varubussen ett ambulerande snabbköp som nådde avkrokar långt från närmaste livsmedelsbutik. En enda varubuss ersätter hundratals bilresor från landet till den avlägsna Ica-Maxi-bunkern. Den har framtiden för sig.


(Forsberg - Omställningens tid s 170)

Ingen åsna

Betraktar mottagningslistan, kollar diagnoser och antal patienter, ser om det är inlagt några dubbeltider eller några luckor. Och bävar för den långa dagen. Vad tråkigt det låter !
Men som vanligt förundras jag, i efterhand, över hur spännande det är att möta alla typer. Som upplever på sitt sätt, har sina farhågor och sina funderingar. Och alla har något roligt att berätta.
Dagens utmaning var en icke svensk-talande kvinna, som efter mitt ifrågasättande av det lämpliga i att operera henne meddelade tolken att "hon visserligen inte talade mitt språk, men hon var faktiskt ingen åsna". Vi stångades en god stund, tolken översatta nog inte allt. Till sist bjöd hon på ett kort leende. Ser fram emot att träffa henne igen.

Cykeln tar vi med oss (när oljan tar slut) !

Kan inte låta bli att plocka upp några citat ur " Omställningens tid "av Björn Forsberg.

Det kan inte nog betonas: Industriålderns tekniska framsteg har skapats för industrisamhället. De låter sig med vissa betydelsefulla undantag sällan överföras till mindre industriella samhällen.
Men blickar vi under radarn gör vi en intressant upptäckt. Som en oppositionell reaktion på industrisamhället har det gjorts många betydelsefulla innovationer för en postfossil framtid. För dessa kan vi tacka en hel undervegitation av systemkritiska röresler: permakulturrörelsen, antroposofin och en vildvuxen low-techrörelse, för att nämna några.


Cykeln tar vi med oss bortom oljetoppen !


Georg Monbiot, Mark Lynas, Lester Brown - flera av miljödebattens ledande namn, tycks låsta vid tanken att omställningen inte är möjlig annat än uppifrån. Två aktuella exempel är Tim Jacksons uppmärksammade bok "Välfärd utan tillväxt", liksom boken "Den stora förnekelsen" av Johan Rockström och Anders Wijkman. Böcker som i sin systemkritik är mycket radikala, men som i sina förslag delar samma elitistiska drag som det system man kritiserar. Omställning genom att världsledarna tar sitt förnuft till fånga och levererar radikala avtal som bryter emot allt vad de själva står för..
Själv förundras jag över hur tron på förändring uppifrån-och ner kunnat bli så allenarådande, för i grunden är den synnerligen naiv.


Det är ur känslan av att kunna påverka som engagemang uppstår. Denna poäng är extremt viktig.
När vi inte kan påverka sakernas tillstånd resignerar vi. Hur frustrerande är inte vetskapen att McDonalds och Unilever aldrig någonsin skulle ta intryck av mina synpunkter eftersom jag för dem är totalt betydelselös. Även starka folkliga opinioner kan stå sig slätt mot den globala industrin. Talande är hur Monsanto inte har gett efter en tum under sitt femtonåriga GMO-korståg (genmanipulerade organismer), trots ett folkligt motstånd som förenar miljontals människor. Företaget har det internationella politiska etablissemangets uppbackning och det räcker långt.
Känslan av att vi sjävla kan påverka är A och O för att möjliggöra förändring.


Antalet amerikaner som säger att jag är väldigt tillfreds med mitt liv toppade år 1956 och har sakta men säkert sjunkit sedan dess.


Även de senaste decenniernas "valfrihetsrevolution" utpekas av Barry Sschwartz i boken " The paradox of choice - why more is less " som negativ för vårt välmående.


Enligt New Economic Foundation har kinesernas livskvalitet sjunkit drastiskt under de senaste tjugo åren.


På sätt och vis bör vi vara tacksammma för finanskrisen som har underlättat för oss att tänka i nya banor. Mottagligheten för systemkritik har ökat uppseendeväckande på senare tid. Som folkbildare med ett tillväxtkritiskt budskap möter jag plötsligt ett gensvar som var otänkbart för några år sedan.

Hen

För en gångs skull något spontant.
Tog vägen genom kulverten till arbetet, och såg då att det hängde nya tavlor på väggarna. Slog en signal till konstföreningen och frågade om jag också fick hänga upp. Självklart.
Det blev några gamla alster, bl.a ett foto på en kenyansk flicka/pojke, uppsatt på en övermålad trafikskylt.
Inga krav, inga förväntningar. Skönt.

Fotot är hämtad från ett föredrag om rött och grönt, där det röda symboliserade konkurrenssamhället, det gröna dess motsats.

Omställningens tid

Ingenting betyder mer för välbefinnandet än nära och kära. Att vara hoppfull och leva i samklang med tidsandan kommer hack i häl.
Det var länge sedan jag känt mig så upprymd av att ha läst vad andra tänkt :

Kollaps, livet vid civilisationens slut av David Jonstad, och
Omställningens tid, tillväxtens slut och jakten på en hållbar framtid av Björn Forsberg.


Sakligt
Begripligt
Nyanserat
Sympatiskt
Hoppingivande.
Jonstad är kortfattad, Forsberg tar ut svängarna lite mer, och lämnar mycket plats för invändningar. Men deras utgångspunkt är densamma :
Den billiga oljan är snabbt på väg att ta slut, och den kan inte ersättas.
Att vi är tvungna att tänka i andra banor än ständig tillväxt är en omställning som lockar mer än den skrämmer. Den skapar möjligheter att leva långsiktigt hållbart, att göra oss mindre sårbara, att få verkligt inflytande över våra liv, ett mänskligare liv.

Klotförstånd
Tagga ner
kort sagt


Jag lutar mig åt vänster, och fastnar för orättvisor. Kommer det inte att bli etter värre, när oljan tar slut ? Efter att ha läst de här böckerna så känns det fullt möjligt, att det blir precis tvärtom.
Låter det märkligt ?

Skärpning !

Alla har vi dåliga sidor att stångas med. En av mina är att vara disträ. Minsta lilla distraktion räcker ..

Utanför mataffären på Götgatan var det en liten söt flicka som sålde majblommor. I plånboken hade jag inga pengar, så den la jag på sadeln. Grävde i väskan och hittade två tiokronor. Flickan blev så glad, och jag med henne. Plånboken hade jag för länge sedan glömt.
En ängel såg till att jag vände mig om innan jag gick in i affären … vid åsynen av plånboken liggandes på sadeln skämdes jag ordentligt. Nu räcker det ! Skärpning !

Precis så sträng !

Så här skriver krönikör Peter Benson på på Marknad och Börs, i Svenska Dagbladet:

Av de klädesplagg som säljs i västvärlden varje år fyller flertalet inget annat syfte än att öka konsumtionshetsen. Miljarder fullt gångbara plagg kastas varje år för att ge plats åt åt den senaste säsongens modell, som bättre bejakar vårt sug efter yttre bekräftelse. Boven i dramat är inte Krösus - Sork-direktörer. Istället är vi själva roten till allt ont. Åtminstone undertecknad bidrar, både som aktieägare i H&M och halvflitig konsument, till att klädisndustrins ekorrhjul snurrar vidare utan högre mål.
Ovanstående är hårddraget, och egentligen behöver man inte vara så sträng mot vare sig klädbolagen eller sig själv. Men resonemanget är faktiskt giltigt utifrån en krass aktievinkel. Klädkonsumtionens stora inslag  av meningslöshet och flyktighet innebär nämligen att att aktievärdet i klädbolag är långt mer förgängligt än vad många inser.

En enastående text ! Om framtiden. När oljan är slut.
Jo, precis så sträng måste man vara, Dear Benson !

Anar man möjligen krönikörens våndor ?
Först en spontan reflexion, från hjärtat.
Sedan uppvaknandet; - Hoppsan, vad är det jag sitter här och skriver, i Svenska Dagbladet ?
Och till sist en snygg reträtt, från "business-as-ususal"- hjärnan.

Girl - power

Kan inte bli annat än avundsjuk på alla med musiken i blodet. Som familjen mitt emot, från radhuslängan.
Nu är tjejerna stora, har eget band, och egen publik.
Att se blyga L stå längst fram på scenen med el-gitarr på magen, det känns stort.
Ingenting är omöjligt.

Inte en chans !

Såg Kent Persson på TV.
Den som inte är insatt i politikens alla sakfrågor och vindlingar kan kosta på sig att skjuta från höften.
- Moderaterna kom inte över 30 % på sin politik (lägre skatt, lägre välfärd)
- Moderaternas popularitet handlar om förtroende - för R&B
- Moderaternas sjunkande popularitet handlar om samma sak - fast tvärtom.

Att återskapa förtroendet genom att kasta in en välsmord partisekreterare, som pratar om att höja tempot i den politiska debatten - inte en chans ! Stefan Löfvén kan sitta lugnt i båten.

Tallinn in my heart

Tallinn inför fri kollektivtrafik.
Kommer att tänka på diskussionen om gratis inträde på museer. En fråga som kom att handla om kortsiktiga kronor och öron, men som egentligen hade många bottnar. Det är någonting som händer när prislappen inte längre är i blickfånget. Man förflyttas från profiten till pliktens domäner (Rosenberg), där det självklara regerar. Där man inte krasst och rationellt lägger i vågskålar, utan gör det som måste göras, kosta vad det kosta vill. Fri tillgång till kultur och möjlighet att förflytta sig utan bil kanske inte självklart hör dit. Men på en gråskala, mellan den svarta profiten och den vita plikten, så blir det väldigt ljusgrått.

Plikten och profiten

Arbetssamhället

Har läst ut "Arbetssamhället ", av Roland Paulsen. Och blev precis så omskakad, och bekräftad, som jag ville bli. - Lurade, självklart är vi lurade.

Många understrykningar blev det, men nöjer mig med ytterligare ett citat, som väl sammanfattar bokens innehåll.

Arbetssamhället är det system som stjäl tid av människor; tid som skulle kunna ägnas åt familj, vänner eller valfri akrivitet. Arbetssamhället är det system som skulle kräva ytterligare två jordklot om det i sin mest utvecklade form (den västerländska) spred sig till resten av världen. Arbetssamhället är det system som låter fler människor än under förintelsen dö av undernäring varje år, samtidigt som hälften av all mat som skördas hamnar på soptippen. Denna vardagsmisär, denna normaliserade levnadssmärta av idag, bottnar varken i konsumtionshysteri, globalisering av världshandel, massmedial indoktrinering eller i identitetspolitiska vågor av individualism. Det är den tvångsmässiga arbetshetsen, frikopplingen av produktion från behov och oförmågan att ta vara på teknologins frihetspotential som pressat fram detta rekord i relativ misär - en relativ misär, eftersom skillnaden mellan det som är och det som skulle kunna vara aldrig har varit större.

Du sköna nya värld

Det hänger ett vackert rött tygstycke utanför ett fönster på huset mitt emot. Ut på gatan ser jag två till.
Stöter ihop med prästen, han har ingen aning. Blir onekligen nyfiken.
Cyklar Folkungagatan upp, men inga fler röda vimplar. Tar Katarinavägen ner mot Slussen, och ser de gula husen på berget, smyckade i rött.
Av en dam på Mosebacke får jag förklaringen. Det är tysta, men synliga, protester mot de planerade sprängningarna in i Katarinaberget. Dvs, under husen klädda i rött.

Tänk tanken. Att folk på Skinnarvik - eller Maria skulle se lika rött, och hänga ut vimplar, när de får höra talas om sprängningarna av Katarina. Du sköna nya värld ?

NOT IN MY BACKYARD.

Reducerad ångest

Försöker hålla rättegången mot Breivik ifrån mig, bläddrar helst förbi. Men fastnar ändå på axplocken från hans eget försvarstal igår. Och skall erkänna att ångesten och provokationen släpper taget lite grann. Vilket i sig känns lite märkligt. Det omänskliga monstret uppgraderas till en vilsen människa ?

Breivik kan knappast övertyga någon om att han gjorde rätt. Men han kan, och har rätten, att övertyga oss om att han var övertygad. Det påverkar knappast straffsatsen. Men kanske hans, och alla andras, möjlighet att gå vidare.

Det som skett är så groteskt, att allt annat än rena fördömanden blir osmakligt. Men frågan infinner sig ändå. Vilket skulle jag ha lättast att förlika mig med i efterhand; att mina anhöriga avrättats

- av någon som var övertygad om att hon gjorde rätt ?
- av någon som bara var tillfälligt förvirrad ?
- av någon som bara lydde order ?

Det oväntade

Både full i skratt och allvarsam när jag såg den här skylten, som numera sitter på dörren till källarförråden.
En påminnelse om att våga göra det oväntade ?
När andra gråter - skratta.
När andra anklagar - försvara.
När andra flyter med - gå emot.
När andra är giriga - dela med dig.

Vänd andra kinden till … ?

Sverige, 14 april 2012

Cyklar ut till Nacka för att se till båten, som oväntat dränkts i tung blötsnö, den 14 april.
I den första backen efter Danvikstull får jag kliva av, snön är som bly. Men efter krönet är det plogat. Inte i min vildaste fantasi trodde jag att snöröjarna skulle stå på pass, den 14 april. Tack högskattesverige !

På väg hem kommer stora plogbilen bakifrån. Han saktar in, och smyger förbi, sen ökar han farten igen. Och då förstår jag varför. Snön han sprätter upp i hög fart dränker den som är på cykelbanan. Jag vinkar och tackar för hans hänsynsfullhet. Egentligen en självklar hänsyn, kan man tycka. Men det är det inte, den 14 april 2012. Utan istället känner jag tacksamhet, och upplever plogaren som lite udda.
Hur blev det så ?

En ny värld

Jag jämför mig alltid, tävlar ständigt, och hatar att förlora.
Men inte med barnen. Då vaknar andra sidor, den blodiga tävlingsinstinkten rinner av.
Att cykla lugnt och stilla, och låta andra köra förbi - en ny värld öppnar sig. En befriad värld.

Den förvandlingen i det lilla skulle nog göra gott i det stora.

I förrgår var det matt vid schackbrädet, och i kväll bankrutt i Monopol. Jag njöt av förlusten.

Vilse på Skeppsholmen

Here I come !

Såg onekligen ut som en tanke, att jag försov mig en och halv timme efter att ha läst Kropotkins kritik av arbetssamhället.
Kollegan som ringde och väckte mig, han tjoade att jag skulle hoppa över tandborstning, dusch och frukost, och omedelbart baxa mig till jobbet. Gjorde som han sa, men halvvägs ute var det en inre röst som protesterade. - Det skall ingen annan tala om för mig ! Vände om, och tog min dusch och frukost, i godan ro. - Kropotkin, here I come !
På jobbet var jag sedan osedvanligt påstridig och lyckosam, i lanseringen av den senaste husguden.

Hem & Hyra

En hemlös man har fått rätt att få 10.200 kronor som ska gå till ett tält, liggunderlag och sovsäck i väntan på ett permanent boende, skriver Hem & Hyra.

Mannen ansökte hos socialnämnden i Sollentuna om att få tältet och kringutrustningen eftersom han anser att de tillfälliga boenden han erbjudits inte hållit skälig levnadsstandard. Socialnämnden sade nej och då överklagade mannen till förvaltningsrätten, som nu gett honom rätt mot kommunen.

Peter Kropotkin

Anarkisten Peter Kropotkin dyker upp lite varstans, och varje gång blir jag upprymd.
Nu senast i Roland Paulsens  bok "Arbetsssamhället".

Rätten till välstånd innebär möjligheten att leva som en människa och föda barn till ett bättre samhälle än vårt, medan rätten till arbete enbart innebär rätten att alltid vara en löneslav, en träl, en underordnad och exploaterad. Rätten till välstånd innebär Social revolution, rätten till arbete innebär inget annat än Kommersialismens Grottekvarn. 


Genom att arbete fyra till fem timmar per dag till åldern av fyrtiofem eller femtio år skulle människan enkelt kunna producera det som är nödvändigt för garantera samhällets välstånd. 
Detta är kontentan av Kropotkins mycket detaljerade beräkningar som han i "Kampen om brödet" lät ställa upp redan 1892 för att bedöma den teknologiska befrielsepotential som industrialismen hunnit föra med sig under hans tid. 

Om vi nöjde oss med välfärdsnivån som rådde vid förra sekelskiftet skulle vi tack vare produktivitetsökningen (BNP per capita)  kunna kräva en 24-minutersdag. Nöjer  vi oss med nivån på trettiotalet, då kan vi sikta in oss på en två-timmarsdag. (!)


Att tänka utanför boxen, att ifrågasätta från grunden.
Att likt Kropotkin lyfta fram samarbete och solidaritet, istället för makt och konkurrens, som evolutionens bärande element.
Skillnaden mellan höger och vänster blir idag sällan mer än olika former av anpassning.

En fågel värjer sin bur.
Det är det enda den kan göra
om den tillhör en gammal burfågelsläkt
och inte vet av någon annan uppehållsort.

Den öppna dörren
är då inte en utgång till friheten
utan ingång för katten.

Fågeln har rätt i att det betyder
katastrof om katten kommer in i buren,
men om den fria fågelns möjlighet att klara sig utanför buren
vet den ingenting.

(Elin Wägner)

Tre Kronor

Man blir lätt enögd, ser från ett håll.
Från operationsavdelningen ser vi dagligen briggen Tre Kronor, hur de angör, sätter segel, täcker för vintern, riggar för sommaren. Men bara på avstånd.
Så det kändes riktigt mäktigt idag, att runda viken och komma nära skönheten på Kastellholmen.
Och på avstånd från hospitalet, på klippan.

I maj skall vi lära oss segla "rå-tackel", minsann.

" det mesta går om man bara vill ".

Yes !

Vi satte blommor på graven och promenerade i Järla sjöstad. Vackert , idylliskt och välordnat, men knappt en människa, bara så stillsamt ..  En sovstad, mittemellan två gigantiska köpcentra (Nacka Forum och Sickla) ?
Fastnade  för den charmiga förbudsskylten.

All kritik skall vara med glimten i ögat ?

Guds utvalda art

Att lyssna till experter, och tänka själv …

Mark Lynas var den som fick igång min egen klimaträdsla med boken "Sex grader". Så jag kan inte låta bli att påverkas när just han gör 180 grader i kärnkraftsfrågan, och över huvud taget släpper tilltron till småskaliga lösningar. Tillbaka till gården-rörelsen är en hippireaktion på moderniteten, en romantisk fantasi som delas av en minoritet i rika länder. Jag har varit en av dem och bodde i ekokollektiv. Det pågår sjuka saker på de där ställena, det drar till sig människor med psykiska problem och det skapas rivalitet och bråk.
Hela intervjun i ETC

Känner inte igen mig i den där beskrivningen. Utan är trygg i förvissningen att verklig "modernitet" handlar om förnöjsamhet och varsamhet. Och mindre behov av ständigt nytt, och av billig energi.
Men om rädslan för modern kärnkraft är överdriven, som Lynas menar - där är jag hopplöst utlämnad åt experter..
På ett psykologiskt plan kan man undra vad det där kollektivet rörde upp inombords hos Lynas. I "Sex grader" skrev han lyriskt om semestrar hemmavid och inställda långresor.
Hur många s.k auktoriteter har inte präglats av personliga erfarenheter, men försökt klä det i ord av förnuft och saklighet ?

Birger Schlaug skriver nästan dagligen om "tillväxtsamhället", om avsaknaden av förnöjsamhet och varsamhet. Jag har ännu inte tröttnat.
Här ett kort inlägg från den gångna veckan, som var särdeles vackert.

Carola

Alla svenskar har ett förhållande till Carola, vare sig man vill eller inte.
Det är en stor nyhet att Carola adopterar en liten flicka från Sydafrika.
Hon gör det förstås för sin egen skull.
Men inte enbart.
Gott nog.

DN

Stockholms ström

I en månads tid har vi från operationsavdelningen undrat vad som pågår på Stockholms ström. Flotten med det lilla borrtornet har långsamt flyttat sig från Skeppsholmen allt närmare Stadsgården. Olja ? Vrak ?
Idag blev det några samtal med Stockholms Hamn, som kunde berätta om provborrningar inför ett kommande kraftnätsbygge. (www.stockholmsstrom.net).

Alldeles säkert finns det invändningar mot det här jätteprojektet, som ingen hört talas om. Bara bilden på hemsidan gör mig misstänksam.

Någonstans känns det bättre att rota där man står, än tränga in i allt utom synhåll.

Tänk globalt och handla lokalt  -  The Economy of Happiness

Äkta känslor

Det rådde tveksamhet om äktheten i Putins tårar efter presidentvalet.
Trotsiga Katya, Vladimirs yngsta dotter, som bloggar på ryska, tyska och koreanska, hon tvivlar också.  " Han grät på mitt bröllop. Eller var det kanske vinden då med .. ? "

Någonstans i förlängningen får pappa kredit för att barnen är uppriktiga ?

                                                                                   Katya med sin Yoon

Fri parkering

                                                    Hökens gata

Vårtecken

                                 Elskåp Bio Rio Hornstulls strand

Ögonblick

 Onkel O skrev idag om det " vakna ögat ",  det ärligt nyfikna.

Hur kan vi läsa av så mycket i blicken, hur är det möjligt ? Evolutionen har förfinat  den här förmågan till det yttersta, vilket bara kan betyda att den spelar roll, stor roll. Kanske en avgörande egenskap, om man som enda konkurrensfördel mot andra arter har förmågan att samarbeta. För att samarbeta i grupp måste man veta vem kan lita på. Och det ser man i ögonen.
Det gällde säkert för stenåldermänniskan, och det gäller säkert än mer för den stressade nutidsmänniskan, vars livslott är att ständigt utsättas för  lurendrejeri. Särskilt i affärer och valtider. En ärlig blick är mer värt än hundra  lockrop. Och är det ansvarskänsla, målmedvetenhet eller något annat man efterlyser, så går det också att läsa av. Det har Darwin sett till.