Translate

Om mig

Min bilder
Gift med Ewa, pappa till Sofie och Åsa, kirurg på Ersta sjukhus i Stockholm

onsdag, april 29, 2009

Pontus Herin
















Imorse kom djursholmsgrabben och ekonomijournalisten Pontus Herin till Ersta och berättade om sina erfarenheter av att bo i Tensta. Det var en ödmjuk, personlig och tankeväckande föreläsning. Vi som lyssnar sitter i samma båt som grabben som från Djursholm. Trygga uppväxtförhållanden, massor av självförtroende, välavlönade och boende i Bromma,Lidingö, Saltsjöbaden och Hammarby sjöstad.
Till slut kommer den oundvikliga frågan. Skall vi skämmas över det ?
- Skämmas lite grann, säger Pontus, innan vi skiljs. Skämmas, om vi inte ens försöker utmana våra fördomar.

Barack 100 dagar


- Hans belackare sitter i sina fåtöljer och kommer med kritik efterhand. Under tiden går han upp tidigt varje morgon och uträttar en massa saker. (...) Den här mannen jobbar häcken av sig, och det är som han var född till att syssla med det han gör. Han är en ledare, och gosse, det känns uppfriskande med en sådan.
(Jack Cafferty, CNN).
Yes !!

Pirater - och ligga lågt


Min intuition säger mig att i somliga frågor skall man ligga lågt.
Det här med piratverksamhet och fildelning är en sådan.

Sitter min vana trogen och tömmer tarmen till DN del 1. Och läser Hanne Köller som grottat sig in i just denna fråga.

Jag läser den en gång, tömmer tarmen lite till, och läser den en gång till. Och inser att jag skall fortsätta att ligga lågt.

Bjurholmsgatan


Kom inte till Tegen2 och Kent Klinchs bilder över helgen. Men trixade mig in på Bjurholmsgatan, en fanstastisk konstnärskoloni granne med Katarina bangata.
Gluttade genom fönstret på de makabra Gaza- bilderna, så vitt skilda från idyllen på Söder.

Det är sådana här kontraster vi matas med från morgon till kväll, på jobbet, på flyktingmottagningen och i Rapport och Aktuellt.
Om det berikar eller bara frusterar, inte vet jag.

John Rhon och cirkeln baklänges


I augusti1995 blev John Rhon brutalt mördad av ett gäng nazister utanför Göteborg.
Daniel dömdes till åtta års fängelse. När han kom ut återföll han i missbruk och våldsbrott med en ny fängelsetid som påföljd. Nu är han nykter alkoholist.


På senare tid har det uppmärksammats, det som alla vet, att alkohol alstrar våld. Och omvänt, få våldsbrott förövas utan alkhol.
Men vi rubricerar det gärna som något annat. Mordet på John Rhon är för alltid ett nazistdåd. I P1-morgon förra veckan framgick, för det första, att elitkanotisten John Rhon knappast var något typiskt offer för rasistiskt våld, för det andra, att Daniel och hans vänner var så berusade att de varken i samband med rättegången eller senare har någon minnesbild av det inträffade och , för det tredje, att Daniel inte uppfattades som den missbrukare han var och heller inte fick någon hjälp för det.

Att påtala det självklara, gärna med stöd av djuplodande forskning, kallar Tomas Ljungberg i "Människan, kulturen och evolutionen" för att "gå cirkeln baklänges".
Ett bra uttryck.

tisdag, april 28, 2009

David Eberhard- igen


Jag är fullständigt präglad. Varje gång det dyker upp ett larm med stora bokstäver så poppar David Eberhard och hans trygghetsnarkomani opp i huvudet.

Sen han kom på det där uttrycket är jag nästan resistent mot skrämsel.
Risken är väl att jag blir en av dom som sitter kvar på stranden när vågen sköljer in.

The Reader - igen


Södermalmsnytt har en halvsida där man slår fast med jätterubrik att "The Reader är ingen storfilm". 2 av 5. Igen.
Där står bl. a att filmen "bågnar under all rättrådig seriositet." Samtidgt ber rescensenten Jacob Lundström om ursäkt att han är så negativ.
På det hela taget börjar det här bli riktigt spännande. Kanske får jag ta tillbaks mina spydigheter om om den labila DN-skribenten ? Var det månne bloggaren som lämnat sitt kritiska sinne hemma ? Eller är det så , med tanke på den lite kryptiska ursäkten, att den här filmen träffar någon öm präktighetstå som tvingar svenska kritiker att såga ? Fast dom egentligen är rätt tagna av den trovärdiga skildringen ? Av den ödesdigra feghet som studenten gör sig skyldig till då han inte berättar det som skulle befriat fångvaktaren från ett livslångt fängelsestraff.
Vad vet jag ?

söndag, april 26, 2009

Dagsform - igen



På det senaste mötet om magsäckscancer pratades det flera gånger om dagsform.
Kommer att tänka på just dagsform när den erfarna filmrescensenten Helana Lindblad på DN tar sig an "The Reader". Ett drama i efterkrigstidens Tyskland. Gripande på alla möjliga plan. Kate Winslet fick en efterlängtad Oscar för bästa kvinnliga huvudroll. Men inte av Helena Lindblad . "Stumheten genomsyrar KWs metod att gestalta sin rollfigurs hemlighet med nästan samma outgrundliga min och stela kroppsspråk hela filmen igenom." Filmen som helhet får ett snarlikt omdöme. "Denna drabbande kärlek och eviga sorg gestaltas med monoton stumhet som går som en röd tråd genom historieberättandet". Det blir futtiga två på den femgradiga skalan. Helt orimligt.
Här kanske det inte passar att tala om dagsform. Utan rätt och slätt uruselt humör. Rescesenten, i Sveriges största dagstidning, hade ett riktigt praktgräl med sin (stela och halvstumma ?) man, innan hon på två hjul kastade sig till förhandsvisningen. Vad vet jag ? Allt kan inte ha stått rätt till.

Själva har vi fått lära oss att ta "time-out". För att alla i teamet skall få en chans att säga typ "jag mår inte så bra idag, bara så ni vet."
Ser fram emot en recension som inleddes med de raderna.

(Har visst spånat om det här en gång tidigare...)

Japansk läxa


I fredags var det "workshop" på sjukstugan i Flemingsberg. Det handlade om operation av magsäckscancer. Om hur man bär sig åt för att likt japanerna verkligen få ut det sjuka som skall ut. Och inte lämna angripna lymkörtlar kvar. När japanerna botar över nittio procent överlever inte mer än hälften i Europa.
LL har lärt sig den japanska läxan. Även i praktiken. En hel dag fick vi nu gotta oss åt hans videofilmer. Som kan lära ut den japanska läxan.
Tyvärr tycks man följa japanernas exempel även i ett annat avseende. 55 magsäckskirurger från Ystad till Haparanda. 54 gråklädda män och en kvinna (av utländsk härkomst) ! Som jämförelse är ca hälften av tjocktarmsspecialisterna på Karolinska män. Hälften är av annat kön. Om det nu spelar någon roll ?
Som ordförande i de känslobaserade kirurgernas sällskap gjorde jag mitt bästa för att feminisera tillställningen.
Det gick ganska bra.

Sahlin - mobbing





Får spontant samma känsla som för tretton år sedan. När Toblerone fick henne på fall. Oförtjänt, orimligt och orättvist.
Mona Sahlin kanske har egenskaper som gör henne till en hack-kyckling ? Sådana som det finns i alla klassrum och på alla arbetsplatser.
Hörde för en tid sedan sedan KG Bergströms sista "Rakt på..". En arg, upprörd, påläst och oerhört taggad Sahlin mot en försvarande och lätt skärrad Reinfeldt. Debatten fick åtminstone mig att yrvaket undra om detta var samma Sahlin som dagligen valsar runt i media som "the big looser".
Mobbing på nationell nivå ? Finns det lagar mot sånt ?

onsdag, april 22, 2009

Tegen 2 - Kent Klich


Av någon anledning fick jag en inbjudan till vernissage på Tegen 2, Bjurholmsgatan 9b, på fredag kl 17. Bilder från hem i Gaza av fotografen Kent Klich.

Tittar en stund på bilden med hålet i taket.
Yes, I´ll come.

World alliance for Patient Safety


Den sprids som en löpeld över världen. Checklistan för säker kirurgi.
Varje år dör tusentals människor och miljontals kronor går till spillo i samband med kirurgiska ingrepp. Helt i onödan.
Nu har WHO bildat World Alliance for Patient Safety. I åtta länder, varav ett par u-länder, har man testat checklistan som skall eliminera missförstånd och slarv. Resultaten är tydligen överväldigande.
Idag gästades vi av Jon Ahlberg, pensionerad chef för kirurgen S:t Göran och numera medical director för Landstingets Ömsesidiga Försäkringsbolag, LÖF, som har tagit fram den svenska upplagan av checklistan. Den går som smör.
- Egentligen handlar det om att förbättra kommunikation mellan dom som jobbar ihop, säger Jon.
Självklart kan det tyckas. Att man samlas några minuter innan op-start och går igenom förutsättningarna (patienten, teamet, matrialet) kallas nu för "time - out".
Om t.ex op-assistenten varit borta i tre månader så är det meningen att hon/han skall säga det.

Man kan också säga att alla världsförbättringar blir av m.h.a god pedagogik. Övertygande statistik, målande exempel, och klatschiga uttryck som checklista och time-out. Dår rör det på sig. Trettio år efter flygvapnet...

tisdag, april 21, 2009

Bodycontact


" Det är första gången jag skriver här, men min kille gjorde slut o jag känner mig vilsen och ensam. Vet inte riktigt vad jag hoppas på.../Emseline ".
Den falska annonsen la DN ut på på nätsajten bodycontact.com. Det blev 271 svar på tre timmar. Kring lunch en vanlig arbetsdag.

Först: Förvånad.
Sen: Upprörd
Sen: Förbannad
Sen: Ledsen
Sen: Det är nåt som fattas i välfärdslandet.

måndag, april 20, 2009

Skilda världar 1



Å var helnöjd med intervjun. Nu vidtar nervös väntan på besked.

Den här (berömda) bilden kommer upp när man googlar på "nervositet".
Den afganska flickan som blev bortgift till en 70-årig mulla.

Globalisering i all ära. Vi lever verkligen i skilda världar.

Kognitiv (beteende) terapi


Så blev det en liten släng av meningsfull slump (synkronicitet) igen.
Vid lunchen pratade vi om kognitiv beteendeterapi som tydligen hjälper mot det mesta.
Det slog mig sen att jag inte riktigt vet vad som menas, med kognitiv terapi.
Tar en flukt på Wikipedia där det står att kognitiv terapi tar itu med negativa tankar och känslor. Precis då ringer telefonen. Å skall på sin första intervju för praktikplats och vill ha lite uppmuntran(!).
Jag tillämpar efter bästa förmåga mina nyvunna insikter. Bl.a att hon skall fet-glömma klasskompisen som fått erbjudande om att komma til Å:s favoritplats.
Om en stund ringer väl telefonen igen. Hua, hua.

söndag, april 19, 2009

Skadligt bistånd














Hanne Köller tog till orda i DN om biståndet. Som enligt allt fler gör mer skada än nytta. Det hamnar i händerna på korrumperade envåldshärskare.
Länder som tagit sig ur sin fattigdom har inte gjort det med hjälp av bistånd.
Att skänka en slant av vårt överflöd (1%) blir " ett avlatsbrev för att visa att vi vill väl".

Men om man vänder på steken. Uppgifterna om biståndets begränsade nytta, eller t.o.m skada, ger den girige en godtagbar ursäkt att slippa bry sig. Vi har våra problem. Ni får lösa era.
Om man ändå tvingas ha någon uppfattning om orättvisorna i världen så blir förstås svaret från Timbro att lösningen ligger i att uppmuntra fri företagsamhet. Och det kanske är den dystra sanningen. Att afrikanerna måste bli som asiaterna. Nämligen övertygas om att livets mening är konsumtion, konsumtion, mer konsumtion.
Det är otacksamt att tala väl om commandante Fidel Castro. Men han har en schysst inställning till prioriteringar. Ungefär samma inställning som svensson brukar ha i opinionsundersökningar. Skola, vård och omsorg är viktigast. Resten är utanverk.
Tänk om det fanns ett demokratiskt Kuba att se upp till.

Same Planet Different World.


Geocaching. Djupsinnigare än man tror ?

Geocaching


I senaste numret av Situation Stockholm, de hemlösas tidning, finns lite oväntat en artikel om skattjakt. Geocaching. Sakletare med GPS. Med hjälp av koordinater letar man upp vad andra utövare har gömt. En fingerborg, en liten ask, en större plåtlåda.
Sverker Forsberg, som ser högst normal ut på bild, har hållit på i tre år och har 697 fynd på sin resume.
Calle Sundholm, även han hängiven geocacher, lägger ut en ny gömma kring Klara kyrka. Klockan 18.00 finns informationen om den nya gömman ute på internet. 20 minuter senare kommer någon springande med GPS:en i högsta hugg !
Barnsligt ? Javisst. Men det kanske är poängen ? Att bejaka barnet i sig.
Inga pengar. Just for fun. Hurra !

Gå i barndom. Take a look.
www.geocaching.se

fredag, april 17, 2009

ETC-beroende



Tidningen ETC ligger i min inkorg på jobbet. Varje fredag eftermiddag. Tack och lov.
Ingen helg utan Johan Ehrenberg, Andreas Gustavsson och Maria Pia Boethius.Som motvikt till en veckas hård och intensiv hjärntvätt . Med löpande band, lönsamhet framför behov, ställ in dig i ledet, tro inte att DU kan göra någon skillnad, det är inte vårt problem. Och framförallt - ifrågasätt inte så mycket.
"Det som krävs är något helt annat.
Att vi, du och jag (och några miljarder till du och jag) ändrar inställning. Att vi gör det vi kan och inte pratar om det vi borde."
(Johan E)
ETC.egenel
ETC Varuhuset

torsdag, april 16, 2009

Övervikt ett minne blott


Idag var alla patienterna på 1-årskontrollen efter överviktskirurgi överväldigande nöjda. Dom berättade om nya liv, om det bästa dom gjort och om sin tacksamhet. Men så är det inte alltid. Somliga är lika uppgivna och vilse i den smala kroppen.
Långsamt börjar (den känslobaserade kirurgen) få kläm på vilka som blir nöjda. Det handlar om förväntningar.
Om motivet är att kroppen är för tung för arbete, lek och motion - då blir man säkert nöjd.
Om motivet är missnöje med bilden i spegeln - då är operationen en chansning.
BMI och midjemått är inte allt.

Kim Ki Duk


Sydkoreanen Kim Ki Duk gör film i en rasande fart. Minst en film per år. Om utsatta människor.
Ikväll såg jag Birdcage Inn från 1998. Sorgligt, upprörande, vackert. Med hoppet och humorn inom räckhåll.
Järn-3:an ,som verkligen gjorde intryck 2004, är råare, vackrare och mer hämndlysten.
Number One Video får plocka fram ytterligare några Kim Ki Duk.

onsdag, april 15, 2009

Stadsmission i vårskrud


Stadsmissionen bättrar på sitt skamfilade rykte.
Välgärning brukar gå i grått men när missionen flyttar in i Kulturhuset under våren är det med regnbågens alla färger.
På tisdagar och torsdagar klockan tre är det speakers corner.
Tänk den som våga ?
TDA-betyg: 4

Göran Greider - igen


Göran Greider
en lysande debattör
men dikterna är aningen bleka
fick jag veta av klassens charmör
Hon sa det utan att tveka

måndag, april 13, 2009

Tagga ner


P1 är beroendeframkallande. Fick avbryta dammsugningen för att lyssna färdigt på "Annandagsmorgon" med Kerstin Wixe.
Sanslöst bra radio. Och lite nya bekantskaper.

Simon Matti, Luleå, som forskat fram att folk är mer beredda än politkerna att ifrågasätta ekonomiska incitament.
Monica Lindblom, Alingsås, som driver bloggen Tagga ner.
Nanny Maja Anderback, Umeå, med boken Vem fan bryr sig ?
Wixe avslutade en och halv timme med att vi kanske måste lita mer på känslan....
Det finns hopp. Håll utkik i sändningsarkivet.

söndag, april 12, 2009

Du är min man









Det blev en runda ner på Södertörn idag också. Påsksol ska man inte tacka nej till.
Har Svensktoppen (för första gången) i lurarna. Svänger av från den hårda trafiken på Tyresövägen och in på idylliska Norrbyvägen utmed Drevviken.
- Och på femte plats hittar vi Benny Anderssons orkester med "Du är min man".
Jag vinglar till. Har tiden stått helt stilla ? Lirkar fram telefonen ur bakfickan och skruvar upp ljudet. Jo, den håller några år till... Om det beror på orkestern, Helen Sjöholm, melodin eller texten vet jag inte. Men den där andra raden ...du gör så gott du kan.. den gillar jag.

BAO 2006 - skolfrökensött.
Nanne Grönvall m.fl 2007 -charmigt
BAO 2008 - skrovligare, mer känsla.

HOPPSAN. Nu är det visst sån där "uppkoppling" igen. Ser precis på Expressens hemsida, att just idag, utmed Drevviken, blev "Du är min man" den låt som legat längst på Svensktoppen.(!). 143 veckor.
- Den går direkt in på något sätt säger Benny.
- Låten handlar om ovillkorlig kärlek. Det är kanske därför den blivit så populär, säger Helen.

(Nu börjar det här med synkronicitet bli lite påfrestande. Vad härnäst ?)

.

Feminizing and humanizing


Hua, hua, det här blir ett djuplodande inlägg.
Då passar det bra med stor bild.

Långt efter alla andra har jag sett Arnfilmerna.
På DVD, uppkrupen med lite godis i TV- fåtöljen.
Inledningen är skakig. Men till slut blir det riktigt bra film.
Mitt problem är bara att jag ser den här filmen efter att ha läst Elin Wägners "Väckarklocka".
Som gjort mig uppmärksam på att det här krigaridealet kanske är ett ganska sent påfund i mänsklighetens historia.

Ur Väckarklocka.

" Ledarskapet under mänsklighetens utveckling har växlat över från kvinnan, som haft det under ojämförligt längsta skedena, till mannen som har det nu."

"Krigaren ger sig i kast med själva tillvarons lag, verksam även inom honom själv. Han har satt sig det fantastiska målet före att bli segrare i den kamp som han tror att tillvaron är. Sina vapen och sin stridsteknik förbättrar han därför i det oändliga, han underkastar sig disciplin och sätter lagar före sig själv, vartill ingen motsvarighet finns i hans blinda och grymma universum. "

"Att moderåldern är fredlig är knappast någon högre moralisk egenskap hos den, blott helt naturligt. Kriget är ett brott mot livets lag och inte lagen själv, hur underligt det än kan låta för oss som lärt att strid är den bärande principen och utvecklingens drivfjäder."

"Det är himmelens konst
att segra utan att strida
att svara utan att tala
att leda utan att befalla "
(Lao-tze)

När Arn med allvarlig blick i filmens senare del talar om sin strävan efter varaktig fred, då tänker jag wägnerskt att han, och oändligt många män med honom, går över ån efter vatten.

Innan Väckarklocka dök upp på bordet försökte jag för en tid sedan sammanfatta i Svensk Kirurgi hur man kan uppfatta begreppet känslobaserad kirurgi. Titeln blev
I huvudet på en känslobaserad kirurg. Feminizing and huminizing surgery.
Ibland infinner sig känslan att trådarna löper ihop. Att man är "uppkopplad", som Jan Cederquist skulle sagt.

Den generösa människan.



Sista meningen i Darwins förord till "Origin of species" (1859) lyder:
""Furhermore, I am convinced that Natural Selection has been the main but not the exclusive means of modification".
1871 kom uppföljaren kallad " The descent of man and selection in realtion to sex".

Det dröjde mer än hundra år innan Darwins kollegor bland biologerna kunde ta den mer än femhundra sidor långa teorin om det sexuella urvalet på allvar. Men så var den ju den orginellaste av alla Darwins ideer. Även andra forskare, hade helt oberoende av Darwin, kommit på både utvecklingstanken och teorin om det naturliga urvalet. Men iden om sexuell selektion är helt och hållet Darwins egen" skriver Tor Nörretranders i Den generösa människan.

Om arternas uppkomst (1859) förklarar vår girighet.
Om människans härkomst och sexuell selektion (1871) förklarar vår generositet.

Har hört ett flertal radio och TV program och varit på Natural History museum of London med anledning av Darwins 200 årsdag. Och inte hört ett ord om hans verk från 1871.
Det säger mer om oss än om Darwin ?

150 år med modell 1859 kan väl räcka.
Dags för 1871 års Darwin.

Hemma på Ältavägen


Igår mötte jag henne igen. På nästan exakt samma ställe. Den ensamma damen på Ältavägen.
Saktar farten och väntar in henne.
- Hej. Du går här varje dag...
Hon gestikulerar lite avböjande utan att stanna. Men en bråkdel av en sekund fångar jag hennes blick. Som är vänlig och mer orienterad än jag väntat.
Har henne på näthinnan resten av motionsrundan.
Nästa gång ropar jag bara hej.

Kropp och själ


P1 07.03. Kropp och själ handlade om onda ryggar. Sjukgymnastrikprofessor Karin Harms-Ringdahl är gäst. McKenzie är metoden på modet. Fram och bakåtböjningar lättar på disktrycket. Vältaligt och P1-proffsigt låter allt så enkelt. I wish it was.
Nästa vecka handlar det om sekter. " Att vinna en tro och förlora sig själv". Bara att bänka sig.

fredag, april 10, 2009

Jarl Alfredius eftermäle


Apropå gårdagens vers om Annika Östberg. Och förlåtelse.
ETC vill med en helsida uppmärksamma att Jarl Alfredius dödsannons ( i söndags) innehöll en oväntad text.
Ett utdrag ur dikten "Konflikten är löst" av estradpoeten Lina Ekdahl:

"Titta här vad tråkigt det ser ut,
trasiga hus, ensamma barn, döda människor överallt.
Ingen mat finns det, allt är förstört.
Nu får det vara nog. Nu får ni säga förlåt.
Gör det.
Säg förlåt till varandra.
Ja gärna.
Jag förlåter dig gärna säger man när någon säger förlåt."

- Överraskande, ja visst, i en dödsannons. men framförallt en påminnelse om något av det viktigaste i livet; att kunna förlåta. Ett finare eftermäle är svårt att tänka sig. Avslutar Martin Halldin i ETC.

Påstanmålare


Den färskaste påstanmålaren kan ses på bl. a. Högbergsgatan (bilden), Katarina bangata och Södermannagatan.

Vilse på Ältavägen


Det går en gammal dam på Ältavägen. Hon är invirad i svarta kläder, tittar i marken och går med bestämda steg.
Hon kommer någonstans från Mellan Östern. Nu har hon gått vilse.
Nästa gång ska jag stanna och höra hur det står till.

torsdag, april 09, 2009

Annika Östberg


Blir alldeles häpen vad folk tycker i lunchrummen.
- Det var ett väldigt gullande med den där Annika Östberg
- Försök inte snacka bort att hon deltagit i ett polismord.
- Det finns väl det som är mer upprörande. Fängslade journalister t.ex.
- Livstid betyder livstid. Inget annat.
- Vissa brott kan man inte sona.

På den här bloggen
- har vi lätt för att tycka synd om folk
- kan vi tänka oss att fria en och annan skyldig
- men aldrig någonsin fälla en oskyldig
- och menar bestämt att alla kan sona sitt brott
- och 28 år räcker med råge.

Synkronicitet - igen.














Synkronicitet. Meningsfull slump. Att vara öppen för tillfälligheter. Att vara "uppkopplad" som Jan Cederquist skriver i sin fina bok från 2005.

Sannolikheten att jag av en tillfällighet skulle stöta på Jan C var inte stor.
Men det gjorde jag. Och är väldigt glad för det.

onsdag, april 08, 2009

Pakethållar-stand-up


När Å och jag gör sällskap genom stan brukar hon hoppa upp och ställa sig på pakethållaren och hålla i mina axlar. Det har blivit en praktisk vana.
I Stockholm är man anonym. Jag blir sällan igenkänd och folk verkar inte reagera på min uppenbarelse. Man är ju varken särskilt snygg eller ful, särskilt illa klädd eller påfallande kort eller lång. Och på det hela taget är detta en fördel med Stockholm.
Men det är lite spännande att ett kort ögonblick bryta anonymiteten, känna sig som en kändis.
Alla tittar, de flesta vänder sig om, många ler och några blir upprörda. Det är något med det här "stå-på-pakethållaren-numret" som får alla att reagera. Man hajar till i lunken av konventioner, regler och måsten. Och de flesta, jag kan ha fel, har en uppsyn som säger "varför gör inte vi så där ? ". Vilket är glädjande - i trygghetsnarkomanins hemland.

måndag, april 06, 2009

Känslobaserad kirurgi i Flemingsberg


Idag har jag varit med och opererat matstrups-cancer på Karolinska universitets-sjukhuset i Flemmingsberg.
Professor LL är en gudabenådad kirurg och idag var han på sitt mest undervisande humör. Han har tvärkoll på varenda artär och varenda lymfkörtel. Vi mer medelmåttiga kirurger tar oss fram där det är framkomligt. Vi tar oss ner i backen där det ser enkelt ut. LL åker svart pist och gränslar inga portar.
Men, och det var (förstås) dit jag vill komma, professor LL har inga vetenskapliga belägg varför han väljer väg som han gör i den branta pisten. Han har gjort det hundratals gånger. Och han vet att det fungerar.

Diafragman skall slutas med ett par silkes-stygn. Inte för få - då glider tarmarna upp i brösthålan. Inte för många - då kommer magsäcken i kläm.
- Det låter som känslobaserad kirurgi, säger jag försiktigt.
- Ja, det där är du ju specialist på !

Nej, det är inte jag som är. Det är vi allihop. Specialister på känslobaserad kirurgi.
(Även om det låter feminint och fjolligt.)

söndag, april 05, 2009

Ehrenberg vs Wallenberg


Läser Johan Ehrenberg i ETC. Om ett omoraliskt system.
Läser bröderna Wallenberg i DN - debatt. Om ett rimligt bonussystem.
Utmaningen är inte att räkna ut vem som har rätt. Utmaningen är att våga lyssna . På den andre.
Det gör varken Johan, Marcus eller Jakob. I alla fall inte så det hörs.

Men varför kasta sten när man sitter i glashus. Kan börja med att lyssna på min lillebror. Som talar sig varm för risk-kapitalism.

Scopofili


Idehistorikern Karin Johannisson, aktuell med Melankoliska rum, skriver söndagskrönika i DN. Om scopofili. Sjuklig kärlek till att bli sedd. (Kultur s 7)
" Det passar nästan alltför väl in i analysen av oss själva, det senmoderna djuret infångat av rastlöst begär att synas."

Den känslobaserade kan inte låta bli att citera Johannissons avslutande fundering i sin helhet:

" Frågan är om det inte vore bättre att använda våra scopofila böjelser - inte till att se oss själva i alltmer ultimata skikt - utan till något enklare: Att se andra? Inte se PÅ dem utan SE dem. Även om ögat alltid varit kungen i sinnenas hierarki och förknippats med intellekt och rationalitet, har det samtidigt varit nyckeln känslor och empati.
För den ambitiösa medborgaren i 1700-talets Europa var förmågan att uppfatta andras lidande centralt. Att SE en tiggares och bölder skulle vara som att KÄNNA samma sår på sin egen kropp. Det var just denna känslans blick som födde dåtidens tolerans och jämlikhetstanke."

lördag, april 04, 2009

Värdegrund


Fredag eftermiddag kl 13.30 - 16.00 står det värdegrund på schemat.
Vi är 7 medarbetare (2 läkare, 3 sjuksköterskor, en undersköterska och en dietist) och en diskussionsledare.
Vi får se en fin film om Ersta diakoni. En film om godhjärtade människor i 1850-talets Stockholm.
Sen läser vi högt. Ur Se människan - Ersta diakonis värdegrund. Vackra ord om viljan att hjälpa svaga och utsatta. Precis som på 1850 - talet.

Efter en stund blir vi varma i kläderna. Och då står det alldeles klart. De här vackra orden stämmer kanske på Erstas sociala verksamhet. Men knappast på sjukhuset. Där ser vi inte till behovet. Utan till vad som är lönsamt.
Som exempel. Förra året utförde Ersta omkring 700 s.k portacath-operationer. En dosa läggs under huden för att möjliggöra cellgiftsbehandling mot cancer. En angelägen insats. Men olönsam. Alltså har vi slutat med det.
- Men vem skall utföra dessa ingrepp nu ?
- Det är inte vårt bekymmer.

Vackra ord som inte syns i handling kallas hyckleri.

onsdag, april 01, 2009

Lamentation


I SvD berättar professorn i socialpsykologi Lars Dencik att den svenska klagokulturen, s.k lamentationskultur, kan vara en förklaring till varför Sverige ligger högt i "må-dåligt"-ligan. Danamrk ligger istället högt i "må-bra-ligan". Men det behöver inte nödvändigtvis betyda, menar Dencik, att dansken är lyckligare. Man kanske bara uttrycker sig olika. Är olika klagobenägna. I Sverige frågar vi "hur mår du ?". I Danmark undrar de "Har du det godt ?"

Dencik har några andra bra förklaringar till det svenska missnöjet.
- Höga förväntningar. Utvecklingen håller inte längre jämna steg med förväntningarna.
- Jämlikhet. I Sverige räcker inte jämförelsen med grannen. Vi vill gärna jämföra oss med de som har det allra bäst.
- Ensam. Var och en är ansvarig för sin lycka. Vi litar inte längre på ödet eller omgivningen. Det hänger på mig. Rädslan att bli dumpad.