Äntligen

Och så har det då äntligen hänt.
Media har satt klorna i klimathotet . Naturligtvis, på sedvanligt mediamaner, genom att skrämmas. Men hellre det än inte alls.
Halva Aktuellt häromkvällen handlade om konsekvenserna av global uppvärmning. En västgötabonde berättade förskräckt om åkrarna som kan komma att ligga under vatten. Och stora torget i Lidköping, min gamla födelsestad, skulle också dränkas.
Som tur var fick vi lättskrämda också stifta bekantskap med borgmästaren från en liten stad utanför London. Stolt berättade han om alla, många gånger enkla, åtgärder man vidtagit för en hållbar utveckling. Nu är borgmästaren anlitad som konsult i London, där man får gigantiska problem om havsnivåerna fortsätter stiga. Inslaget värmde, om man får säga så.
Förra året läste jag boken Oväder av den engelska miljödebattören Mark Lynas, som rest runt i världen och med egna ögon sett hur glaciärerna, som är en förutsättning för vattenförsörjningen i flera mångmiljonstäder, långsamt smälter bort. Det var en fruktansvärt skrämmande läsning. Jag kunde i flera veckor inte prata om något annat, inte ens under mina operationer. Men det gick snart över. Eftersom alla andra verkade opåverkade kanske det inte var så farligt ? Och det blev september 2006 och vi gick till val. Mycket fick vi höra om våra välfärdsproblem, mycket om kronor och ören och den beramade tillväxten. Inte ett ord om den stundande översvämningen av stora torget i Lidköping. Tack gode Gud att jag höll huvudet kallt och fortsatte rösta på Maria Wtterstrand. Även om Fredrik Reinfeldt har en sympatisk ledarstil.
Proffessor Norman Myers (intervjuad av Niklas Ekdal i DN 3 mars 2005) säger, bl.a;
Det som avgör vår framtid är mängder av små personliga val. Varje gång vi kokar vatten till tre koppar kaffe fast vi bara dricker en, så bidrar vi till att halva Bangladesh kommer att översvämmas.
Mark Lynas har slutat flyga , och kommit fram till att familjen har lika roliga semestrar hemma i Wales. Själva har vi sålt bilen och kör maten i en hemmagjord cykelkärra.

Det finns hopp. Kanske till och med för stora torget i Lidköping.