Bulten

Det mesta är förgängligt. Man gör bäst i att inte ta något för givet.

Min dagliga cykelrunda på några mil bjuder inte på några hisnande överraskningar. Men nästan varje dag är det något som tillkommit. Eller försvunnit. Nu senast några nya fräcka villor vid Ältakrysset, en uppgrävd avloppsledning i Lännabacken, en ny livsfarlig dubbelfilig cykelväg utmed Tyresövägen, och en magnifik skogsröjning i Erstareservatet.
I en så "orolig tid" är det skönt att vissa saker består.
Vid Trångsunds pendelstation finns en rondell. I innerfil av denna rondell, i den södra delen av denna rondell, mot stenkanten som vetter mot den centrala gräsplanteringen av denna rondell, där ligger - en bult. En hjulbult. En sådan där som alla som slitit med att byta till vinterdäck känner igen på långt håll. För några veckor sedan var det vinterväder och bulten var osynlig. Men jag var aldrig orolig att den inte låg där under snön. Och jag är inte heller orolig för bultens framtid. Bilisterna som trängs i denna rondell har annat att tänka på. Och gångtrafikanter, kvinnor och barn skulle aldrig våga sig dit. Att även vårstädningstrucken inte rått på denna klenod beror nog på att den, som alla andra, har lite för bråttom och bara vispar lite i rondellens ytterkant.

Jag har aldrig stannat i rondellen. Det skulle liksom bryta magin. Jag bara morsar lite.

Ju oansenligare man är, desto större chans att få vara ifred.
Eller som det stod i nån taoistisk skrift; I stormens öga är det kav lugnt.