Translate

Om mig

Mitt foto
Gift med Ewa, pappa till Sofie och Åsa, kirurg på St Görans sjukhus i Stockholm

torsdag, juni 02, 2016

Snälla människor





Den äldre kollegan undrade om jag ville låna en cykel för att kunna ta mig runt i Skellefte´. Blev förstås glad. Om den gick sönder eller blev stulen skulle jag inte bekymra mig om.
En fantastisk cykel visade det sig, stål och kvalitet, som utan problem rullade med yngre och lättare kollegor.
Så mycket snälla människor det finns !

onsdag, juni 01, 2016

Krita



Konst på Skellefteå lasarett

sitter i en vindsvåning i Skellefteå, klockan är halv elva, ute är det ljust som på dagen, solen har värmt upp lägenheten så det räcker hela natten, bakjours-sökaren ligger på bordet och flinar lite retfullt, än så länge är den tyst, efter två dagar har den värsta oron över att vara vilsen och bortkommen på det nya stället lagt sig, när det blir lite tid över fortsätter jag bläddra i boken om gratislunchen, om den där olycksaliga oljan som efter flera miljoner år letade sig hela vägen upp till jordytan, som inledde oss i frestelse, att leva på krita

Det är lättare att tänka klart när solen inte går ner.
Är det det inte dags att vända om ?

söndag, maj 29, 2016

Begränsad




Det var solen som satte den övre gränsen för vad som kunde åstadkommas. Man kan se det som en budget med fasta ramar. Arvodet var litet och omöjligt att förhandla upp. Men å andra sidan kunde man räkna med att solen alltid satte in nya pengar. Varje år samma summa, för en i princip oöverskådlig tid. Energin var både begränsad och obegränsad : människan var bunden till sina bestämda anslag, men kontot gapade aldrig tomt. Ny kraft flödande in samma stund som tuppen gol.

Den industriella revolutionen  förändrade kalkylen. Det var som om vi fick ett oväntat arv från en okänd, stenrik faster; det strömmade plötsligt in en förmögenhet på kontot av mycket mer koncentrerad energi. Det var historiens fetaste gratislunch. Och vi har inte kunnat låta bli att för varje år öka vårt uttag.

Therese Uddenfeldt - Gratislunchen s 110,


Jag tror jag föredrar de spelregler som rådde så länge vi var hänvisade till den direkta solenergin, och inte den koncentrerade. För oss, som fått smaka på gratislunchen, skulle det svida ordentligt. Men man vänjer sig. Tillfredsställelsen att leva i balans, på jordens villkor, är belöning nog.

Absolut ..


Som så många gånger förr tycker jag i efterhand att ett inlägg här på bloggen blev ofullständigt (inte hela världen), felaktigt (värre) eller kan misstolkas (värst).
Angående gårdagens inlägg om ideellt arbete utomlands ;
Man skulle kunna tro av texten att min bror tycker jag ska utsätta mig för fara, vilket det onekligen innebär att jobba för MSF. Så är det inte, tvärtom. Han bara önskar att jag inte fegar, utan gör det jag innerst inne vill. Han har så rätt.
Det finns förstås mycket man kan uträtta som kirurg i länder med dålig tillgång på läkare utan att vara vid fronten i en väpnad konflikt.
Jag anklagar inte kollegan från Damaskus.

lördag, maj 28, 2016

Absolut



Min bror tycker det är på tiden att jag arbetar för Läkare utan gränser (MSF), han påminner mig då och då, senast idag. Absolut, det duger inte att bara prata (och blogga), det krävs handling också.
Problemet är att jag med stigande ålder och minskad hunger att få operera helst undviker krig och meningslöst våld. Hellre skulle jag hjälpa till att vaccinera barn, typ. Vilket förstås är slöseri med resurser, om man kan operera.
Åt middag häromdagen med en syriskt kirurg från Damaskus. Han berättade att ungefär åtta av tio kollegor gett sig av, de flesta till Tyskland. Dvs, om man skall vara hård, de lämnar sina landsmän i sticket.
Alla står sig själv närmast, man offrar sig bara till en viss gräns, somliga mer än andra.
Men man ska leva som man lär, absolut.


fredag, maj 27, 2016

Mirakel




Från den långsamma cykeln ser man en del märkliga saker.
T.ex stenar som står på högkant utan att trilla.

Men det var inget mirakel, utan en artistisk bonde, på fälten runt omkring fanns fler alster.

Från sidan sett






När man sitter i bilen på motorvägen känns det rätt OK. Står man vid sidan om vägen känns det inte OK. Man blir ledsen och stressad, och undrar vad för samhälle vi skapar.
Men vem har sagt att man skall hänga på gångbroar ?

fr Västervik - t Stockholm


Efter nio trivsamma månader på landet har jag återvänt till stan.
Vinden blåste rakt i ansiktet hela vägen,
kanske för att få mig att tvivla ?

Raggmunken med fläsk i Valdermarsvik gick inte av för hackor, inte väggmålningen vid Södertälje Syd heller, rapsen färgade landskapet gult, oron kom krypande när jag åkte över gångbron vid Hallunda.
Hemma bra men borta bäst ?







söndag, maj 22, 2016

Till låns


Kanske inte så klyftigt att ha en bok om peak-oil som reselektyr i New York. Hur som, när oljan sinar är festen över, tro inget annat.
Rekommenderas ?
Ja !

lördag, maj 21, 2016

Sweden and South Africa

Grattis Åsa !



Utanför journalistskolan, vid fötterna på Thomas Jefferson, 
author of Declaration of independence.

Så for vi stolta föräldrar över Atlanten för att fira Åsa, som stått pall för trycket på University Columbia, NY. Nog har jag undrat många gånger varför man ska pressa sig så hårt, men mer yin och mindre yang tillhör min ålder, inte Åsas. Grattis du älskade !

söndag, maj 15, 2016

Skugga





jag trivs i bakgrunden, i skuggan,
mer och mer för varje år,
ibland är det brist på kurage och bara fegt,
men för det mesta är jag nöjd med att låta andra ta plats,
tro det eller ej

med tiden
blir det mer yin och mindre yang,
tänker jag efter att ha läst den HÄR fina artikeln i tidningen Syre




lördag, maj 14, 2016

Val




Läser i Aftonbladet:

Margareta Larsson lämnade SD och blev politisk vilde. Trots att hon sedan avhoppet inte deltagit i något riksdagsarbete plockar hon ut fullt arvode på 62.400 i månaden.

Vad kan få dig att bli verksam i riksdagen igen ?
Jag har inte tänkt i de banorna, att jag just det datumet ska bli verksam igen. Jag tar en dag i taget.

Men samtidigt säger du att du inte kan försvara att du tar ut pengarna från riksdagen ?
Nej det går inte. Hur ska jag kunna göra det ? Det är moraliskt förkastligt, jag håller med om det. Jag förstår att människor är upprörda. Men jag har valt att göra det.

Varför, när du säger att det är moraliskt förkastligt och förstår att folk är upprörda ?
För att jag har möjligheten att kunna göra det.

Men du har också möjligheten att inte göra det.
Ja, det är sant, men jag har gjort ett val.


Margareta Larsson har alltså gjort valet att handla omoraliskt eftersom hon kan.
Det är lätt att bli upprörd. Men jag undrar om hon med sin uppriktighet sätter fingret på en attityd som hon långtifrån  är ensam om. Hela vår västerländska livsstil är ur ett moraliskt perspektiv helt förkastlig, men vi fortsätter så länge vi inte tvingas till något annat.

Vill - Bör - Kan.
Likt råttor satsar vi på kan, istället på det vi vill, och bör.
Eller ?

Willbur Can

fredag, maj 13, 2016

Ta om/i hand.





Det är inte fel att förenkla, så länge man inte förvanskar.
Har flera gånger försökt att ha en bestämd uppfattning om den manlige muslimske politikern som nekar ta den kvinnliga journalisten i hand. Och kunnat konstatera att det var inte så självklart som jag trodde.
Anna Klara Bratt tillstår förtjänstfullt ( i Syre)  att det här är svårt. En rättighet, två diskrimineringsgrunder och den kroppslig integritet krockar. ...Vems makt, och på vems bekostnad ?


Jag vill ha rätt till min tro och min uppfattning.
Du har rätt till din tro och din uppfattning.
När uttrycken för våra skildra uppfattningar möts måste vi visa hänsyn. Jag kan välja (och så väljer vi för det mesta idag) att fokusera på min rätt, och utgår i från att du gör detsamma. Alternativt kan jag fokusera på dig, och du gör detsamma.
Det skulle betyda att den manlige muslimske politikern intresserar sig för och bryr sig om hur den kvinnliga journalisten reagerar på att den utsträckta handen inte tas emot. Kanske kommer han fram till att det just där och då gör mer skada att hålla fast vid sin övertygelse, eller inte. Och journalisten gör detsamma. Kanske möts de i en ökad förståelse.

Jag är för att vi är.
(ubuntu)

A K Bratt
Ubuntu

måndag, maj 09, 2016

Gustav



I en svart-vit värd gillar eller ogillar.
Jag ogillar Gustav Fridolin och tycker han borde avgått.

Att försöka förklara varför man gillar eller ogillar kommer nog rätt sällan nära sanningen. Det handlar om en känsla som man gör bäst i att inte sätta ord på.

Om jag ändå gör ett försök så låter det så här :
En person som tar sig själv på stort allvar, som lätt viftar bort de misstag han begått  (t.ex toma löften om kolkraften i valrörelsen), som i sin iver att få sitta kvar vid makten verkar obekymrad om sitt eget ansvar för motgångarna (har svårt att inte tycka det är stötande), okunnig (i jämförelse med språkrörskollegan), okänslig och stryktålig, en robot. 

Nystart med Gustav ? Knappast.
Skäms.


söndag, maj 08, 2016

3



det händer att jag vill skriva på bloggen utan att veta vad,
idag är en sådan dag
...
mest glad är jag i alla fall för att Ewa till slut
fick vistas en helg i min landsortsbubbla
...
ett plus ett kan i bästa fall
bli tre




torsdag, maj 05, 2016

Åsa




I en svart-vit värld gillar eller ogillar man.
Jag gillar Åsa Romson, hoppas hon får sitta kvar.

Att försöka förklara varför man gillar eller ogillar kommer nog rätt sällan nära sanningen. Det handlar om en känsla som man gör bäst i att inte sätta ord på.

Om jag ändå gör ett försök så låter det så här :
En person som inte tar sig själv på för stort allvar, som viftar bort beröm (t.ex för insatsen i klimatförhandlingarna), som i sin iver och övertygelse ibland pratar först och tänker sen (de där grodorna som kommer ut har jag förvånansvärt lätt att överse med), kunnig, sårbar och samtidig stryktålig, av kött och blod, mänsklig.

onsdag, maj 04, 2016

Människor



Såg den här texten häromdagen. Den föll på läppen.
Som att länge ha stått framför ett märkligt hus och undra hur man kommer in, när någon obemärkt kommer förbi med en nyckel som passar.

Upphör inte att förvånas över att så mycket blir så fel när det finns så många människor som både vill och förstår väl.
Alla förstår och vill att vi ska vara rädda om varandra och den enda jord vi har, och ändå är vi inte det.
Istället skapar vi regler. Helt i onödan.

Vi som är människor förstår att det är fel att ...
För er andra är det förbjudet.






söndag, maj 01, 2016

Oxfam har ordet


De 80 rikaste personerna i världen äger lika mycket som den fattigaste halvan tillsammans. 
Förmögenheten hos världens 80 rikaste växer med en halv miljon dollar per minut.
Den rikaste procenten av jorden befolkning äger idag 44 % av jordens tillgångar. Med nuvarande utvecklingstakt kommer de snart att äga mer än resten. (Dvs mer än 50%)
Om världens miljardärer betalade 1,5 % mer i skatt skulle alla världens barn kunna gå i skolan.

- Det har pågått en klaskamp de senaste 20 åren,
  och min klass har vunnit.
Warren Buffet

Jag får intrycket att det här inte uppfattas som särskilt upprörande.
Livet är orättvist, så är det bara, det finns inte mycket jag kan göra.

Thea




Vissa motiv återkommer varje år här på bloggen. Dit hör den där dagen när båtarna kommer i sjön. Det är pirrigt, och känns skönt när det gått vägen, båtar är mer än annat förknippat med missöden och strul. Idag gick det som på räls.
Glad och stolt (?) att intresset går i arv. Och imponerad av hur väl omhändertagen hon blir, Thea.

torsdag, april 28, 2016

Ett liv




Jorden kan du inte göra om
stilla din häftiga själ.
Endast en sak kan du göra
en annan människa väl.

Detta är redan så mycket
att själva stjärnorna ler.
En hungrande människa mindre
betyder en broder mer.



I skydd av mörkret




Liten konstkupp i Västervik

onsdag, april 27, 2016

Misstag



För det mesta när kameran tar kort av misstag blir det bara svart, 
men ibland blir det riktigt fint.

söndag, april 24, 2016

L'art ne reproduit pas le visible : il rend visible *








Jag förknippar Paul Klee med kubism, och det är nog inte fel. Men han var så mycket mer, det blev vi varse igår (pappa och jag), på Moderna Museet. Ett sökande i måleri, dvs måleriet synliggör det som annars förblir osynligt *. Ett måleri som omöjligt kan inordnas i någon -ism.




lördag, april 23, 2016

Kan man tycka





Det är skillnad på att äta när man är hungrig och att äta när man är mätt. Det är skillnad på att ge när man har och att ge när man saknar.
Ganska självklart, kan man tycka.

En gång har jag stått med bössa, i Hallunda Centrum, för Världens barn. De som gav var mindre bemedlade, det syntes.
Märkligt, kan man tycka.

Till var och en efter behov, från var och en efter förmåga.
Det låter rimligt, men förutsätter att vi litar på varandra. Och det gör vi inte. Istället misstänker jag att du låtsas ha behov du saknar, och att du inte gör ditt bästa.
Synd, kan man tycka.

Det finns en hake till, om man ska gilla "till-var-och-en-och-från-var-och-en", man måste tro att det ligger ett värde i jämlikhet, man måste omfamna idén "en för alla, alla för en", idén att individen är till för kollektivet och kollektivet för individen. Men det tror vi inte.
Istället tror vi att ensam är stark, och att alla vinner på avundsjuka.
Sorgligt, kan man tycka.

Förväntningar

Idag skiner solen. Men den skiner extra mycket, eftersom meterologen lovat regn.

fredag, april 22, 2016

Vår



Känns banalt att ta kort på vårblomningen i Kungsträdgården.
Men när den här vietnamesen tog plats under träden kunde jag inte låta bli. 

Med egna ögon och öron


Att det är orimligt att vi som lever i överflöd inte i större utsträckning ställer upp för de som flyr från krig och förföljelse uppfattar jag som en självklarhet. Men hur många bilder och hur många rapporter jag än hör så blir mitt engagemang för flyktingarna på något vis inte mer än intellektuellt.

I måndags var jag jour, sent på kvällen kom en ung man från Afghanistan med buksmärtor, det hade pågått länge, han hade genomgått flera undersökningar, nu hade det blivit värre, han var på akuten tillsammans med sin värdfamilj, buken var lite spänd, proverna normala, han kunde säga enstaka ord på svenska, vi bestämde att han skulle få stanna kvar för att genomgå en gastroskopi av magsäcken, familjen verkade nöjd, samtalet tog några minuter, efteråt anklagade jag mig för att ha varit kall och rationell, det var inte min uppgift, men jag erbjöd mig ändå att ronda honom dagen efter på barnavdelningen, han såg gladare ut och hade mindre ont, det dröjde till dagen därpå innan gastroskopi-undersökningen blev av, vi träffades inte mer.

Igår ringde jag upp fostermamman för att meddela vad undersökningen visat. Vi pratade i tre kvart, och jag fick för första gången inblick i vad flyktingmottagande kan innebära. Hon och hennes man är pensionerade och nu har de fyra pojkar från Afghanistan inneboende sedan november. Min patient flydde hals över huvud då han förälskat sig i en taliban-flicka, hennes pappa hotade honom till livet, och nu befarar han att flickvännen är död, kanske inte så konstigt att han har ont i magen. En av pojkarna är superbegåvad och pratar redan svenska, han översätter åt de andra, en säger ingenting men är duktig på fotboll, den fjärde mår skapligt. Det är en utmaning att å ena sidan ge den omsorg och trygghet de behöver och samtidigt sätta gränser, som t.ex nolltolerans mot rökning, hon tycker det är viktigt att visa barn och barnbarn att man ställer upp.

Nöjd. Med att jag inte sopade under mattan känslan av känslokyla.
Tacksam. För att den här fostermamman var så meddelsam.
Imponerad. Av de som går från ord till handling.

tisdag, april 19, 2016

Ironi


Lena Anderssons senaste krönika om skatt och girighet fick många att reagera. Somliga jublade, andra höjde missnöjt på ögonbrynen. Tanken slog mig utan att riktigt flyta upp till ytan, är texten ironisk ? Jag tycker Roland Paulsen argumenterar väl för att så är fallet.

Rätt spännande faktiskt.

Lena Andersson
Kritik Birger Schlaug (med kommentarer, inkl undertecknad)
Roland Paulsen

söndag, april 17, 2016

Viskning




gör mig besvär,
har planerat i god tid,
har klara förväntningar,
som till stora delar infrias,
när svetlana carstean och athena farrokhzad
läser högt, skrattar och pratar i mun,
på alla språk de kan tillsammans,
på kulturhuset,
igår

ändå blir den största behållningen
ett kort ögonblick som jag
inte alls var beredd på

när svetlana leende tittar upp från signeringen,
hon viskar för att inte störa det nya föredraget,
hon undrar om jag pratar franska,
det lät så när jag sa mitt namn
jag viskar tillbaks, och ler,
mais oui, un petit peu



merci beaucoup

Dagerman


Jorden kan du inte göra om
stilla din häftiga själ.
Endast en sak kan du göra
en annan människa väl.

Detta är redan så mycket
att själva stjärnorna ler.
En hungrande människa mindre
betyder en broder mer.

(Stig Dagerman)

fredag, april 15, 2016

Träning




jag tränar mig på att inte bry mig så mycket om vad andra tycker
jag tränar mig också på att inte bry mig så mycket om mig själv

när träningen är över 
är jag helt slut

i morgon


i morgon börjar stockholms litteratur-mässa, men jag trodde det var idag, så jag hojade ner till kulturhuset i all hast utan dusch för att hinna lyssna på athena farrokhzad klockan elva och femton, men det var väldigt tomt i foajé 3, så jag slet upp en dörr vid sidan av entrén, och där satt en ensam man, han tittade upp och stirrade mig rakt i ögonen med en blick som uttryckte skräck, och-va-fan-gör-du-här .. nu gissar jag att det handlade om stress, eftersom jag kände igen honom som den ansvarige för litteraturmässan, som börjar i morgon, inte idag,

just nu vill jag inte vara i martin halldins kläder, kanske i morgon

Pappa Siinto




Ser andra avsnittet av Dom kallar oss tiggare (SVT). Blir fascinerad av pappa Siinto, den finske mannen som så självklart och lågmält delar med sig. Långt ifrån överenergiskt-självuppfyllande-rädda-världen-entrepenörsskap, och ännu längre ifrån ängsliga krav på ordning och reda. Det är goda avsikter och minsta bemödande i en skön blandning. Inte oväntat blir han misstänkliggjord när det inte går att spåra någon egen materiell vinning.

Jonatan Lönnqvist skriver i dagens SvD att Tiggarna har ett eget ansvar. Ja, tiggarna har ett eget ansvar. Men vilket ansvar har jag ? Pappa Siinto tycks mena att det är hans skyldighet, hans ansvar, att dela med sig av det han inte själv behöver. Han kräver inget i gengäld, att få dela med sig är belöning nog.

Den nationella samordnaren Martin Valfridsson har i sin utredning kommit till slutsaten att pengar i tiggarens kopp permanentar romernas utanförskap. Ja, det kanske det gör, eller inte, det är inte lätt att veta. Uppenbarligen finns det exempel på att mina pengar i koppen möjliggör för barn i Buzau att gå i skolan, dvs bryta utanförskapet, samtidigt som andra hjälpinsatser lyser med sin frånvaro.
Vi diskuterar, fram och tillbaka, vad pengarna gör med tiggarna, men vem pratar om vad pengarna gör med oss ? Eller om man så vill, vad vi gör med tiggarna istället för vad tiggarna gör med oss.

Jag är tacksam för att romerna dök upp på våra gator. Tacksam för påminnelsen. Påmind om min priviligierade situation, och om möjligheterna, att dela med sig.


J Lönnqvist - SvD ledare
M Valfridsson - SOU 2016