Min bror tycker det är på tiden att jag arbetar för Läkare utan gränser (MSF), han påminner mig då och då, senast idag. Absolut, det duger inte att bara prata (och blogga), det krävs handling också.
Problemet är att jag med stigande ålder och minskad hunger att få operera helst undviker krig och meningslöst våld. Hellre skulle jag hjälpa till att vaccinera barn, typ. Vilket förstås är slöseri med resurser, om man kan operera.
Åt middag häromdagen med en syriskt kirurg från Damaskus. Han berättade att ungefär åtta av tio kollegor gett sig av, de flesta till Tyskland. Dvs, om man skall vara hård, de lämnar sina landsmän i sticket.
Alla står sig själv närmast, man offrar sig bara till en viss gräns, somliga mer än andra.
Men man ska leva som man lär, absolut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar