Sinnesro

Igår kom vi att prata om sinnesro-bönen, skriven av prästen och teologen Reinhold Niebuhr1926.
Idag hade den åter fallit i glömska, så jag plockade upp första bästa återgivning på nätet.
Där stod det :

Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan,
och förstånd att inse skillnaden

Låt min sinnesro bli så total
att den släcker min indignation över det som är fel, vrångt och orätt,
att tårarna slutar rinna över mina kinder
att vreden slocknar i mitt bröst

De första tre raderna, som ofta citeras, var bekanta. Den efterföljande versen kände jag däremot inte igen. Läste den några gånger och nickade efter en stund instämmande. Började klistra in från nätet till bloggen, läste en gång till, och la till en försiktig kommentar att indignation kanske kan hjälpa modet på traven. 
Gick sen tillbaks till nätet, men hamnade nu på en ny hemsida där bönen, enligt uppgift, återgavs i sin helhet.

Där stod det:

Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan, 
och förstånd att inse skillnaden.

Låt dock aldrig min sinnesro bli så total 
att den släcker min indignation över det som är fel, vrångt och orätt,
att tårarna slutar rinna nerför mina kinder 
och vreden slocknar i mitt bröst. 

Låt mig aldrig misströsta om möjligheten att nå en förändring
bara för att det som är fel är lag och normalt, 
att det som är vrångt och orätt har historia. 

Och låt mig aldrig tvivla på förståndet bara för att jag är i minoritet. 
Varje ny tanke startar alltid hos en ensam.

En nyttig tankeställare för en godtrogen betraktare, som undertecknad.

Jag tycker att bönen i sin helhet är värd att lägga på minnet.
Har nämligen intrycket att den första versen företrädesvis citeras av den som vill förklara/ursäkta sin passivitet.