Jämlikhet

När världens rikaste fortsätter att ackumulera sina förmögenheter i rekordfart måste medelklassen kämpa för att överleva. Under de senaste 25 åren har medelinkomsten för för 0,1 % av befolkningen ökat 20 gånger mer än den genomsnittlige medborgarens inkomst.

Ojämlikhet i alla dess sociala, kulturella, ekonomiska och politiska dimensioner är en av de största, kanske allra största, samhällsutmaningen vi står inför idag. 
Om man kombinerar och analyserar de senaste fem årens samhällsvetenskapliga forskning av Picketty (2014), Standing (2011 o 2014), Stiglitz (2012), Wilkinson &Picketty (2009), Stuckler &Basu (2014), Solow (2014), Ostry-Berg & Tsangarides (2014), Cingano (2014), Esterly (2014), Acemoglu&Robinson (2015), Dabla-Norris, Kockar, Rika, Suphaphiphat & Tgbsounta (2015), IMF (2014) och OECD (2014) m. fl upptäcker man mönster som bäst kan beskrivas som "cirkulära orsakssamband med negativa ackumulativa effekter".

Sambandet bygger inte på ideologiska trossatser, utan på vetenskapliga analyser och empiriska data under upp till 200 år och omfattar upp till 188 länder inom OECD-och IMF-området. Man skulle kunna kalla upptäckten för "ojämlikhetens onda cirklar".
De kan sammanfattas på följande sätt:

Den exkluderande ekonomiska tillväxten förstärker den ekonomiska ojämlikheten. Den ökade ojämlikheten minskar i sig den ekonomiska tillväxten (den mindre cirkel). Den exkluderande ekonomiska tillväxten hämmar också en inkluderande demokratisk utveckling som resulterar i utebliven ekonomisk tillväxt (den mindre cirkeln). Den exkluderande  ekonomiska tillväxten är den grundläggande orsaken till den sociala krisen med ökad arbetslöshet, social exkludering, marginalisering, ohälsa, fattigdom osv, som i sin tur ökar behovet av ett balanserande och korrigerande välfärdssystem (den stora cirkeln). Välfärdssystemets balanseringsbehov ställer ytterligare krav på ökad ekonomisk tillväxt för att kunna bära sina växande kostnader, som ytterligare förstärker den ekonomiska och demokratiska ojämlikheten, som i sig försämrar den ekonomiska tillväxten ytterligare, som förvärrar den sociala krisen i en iterativ process med negativa ackumulerande effekter, utom för de individer som tillhör etablissemanget - det finansiella, ekonomiska, politiska, mediala och akademiska.

Den globala, nationella och lokala sociala krisen kan inte lösas på ett hållbart sätt om inte den ekonomiska och demokratiska jämlikheten ökar, med början för de grupper som befinner sig längst ner i prekariatets hierarki. Andra lösningar blir bara tillfälliga lösningar på permanenta problem. 
Vad som är viktigt att förstå här är att man måste sluta betrakta den ekonomiska tillväxten som någonting neutralt. Den kan antingen vara exkluderande, och gynnar då de redan rika, ökar den ekonomiska ojämlikheten, försvagar demokratin och förvärrar den sociala krisen. Men den också vara inkluderande, minska den ekomiska ojämlikheten, förstärka demokratin och lösa den sociala krisen.
I det ena fallet får man en ond cirkel  med negativa ackumulerande effekter och i det andra fallet får man en god cirkel med positiva ackumulerande effekter. Hittills har ingen ekonomi och ingen politik lyckats transformera den onda cirkeln till den goda cirkeln - från den exkluderande ekonomiska tillväxten till den inkluderande sociala tillväxten.