Translate

Om mig

Mitt foto
Gift med Ewa, pappa till Sofie och Åsa, kirurg på Ersta sjukhus i Stockholm

onsdag, mars 23, 2016

Man ur huse



Så drar centraliseringsvågen fram över Västervik igen, den gör det med jämna mellanrum. Och då gäller det att stå upp för det som är värt att strida för, annars går det illa. Stor vill bli större handlar sällan om kvalitet.
Har dragit mitt strå till stacken med en insändare i Västerviks Tidning.

VT


2 kommentarer:

Anonym sa...



Eric i din artikel skriver du: "Jag tycker ni som bor i Västervik skall gå man ur huse och protestera mot de centraliseringsplaner som är på väg att genomföras. Ni har ett helt enastående sjukhus, var rädda om det."

Eric. Lägger du ansvaret på Västerviks invånare?

Jag vet inte om du röstade för ett ja eller nej till EU-medlemskap. Centraliseringen är kontentan av EU-medlemskapet. Nu tar allt mer av besluten av Överstaten EU, besluten hamnar allt längre bort från den "lilla" människan. I Sverige har det blivit så att svensken inget längre vet hur det ska vara (förutom de som sympatiserar med överstaten och alltid gör som den säger), det är alltid någon annan, från annat land, som vet bättre än vad till exempel Västerviks sjukhuspersonal och invånare vet. I kommunernas landsting och fullmäktige utgår 70-80 procent av besluten från EU-direktiv/lagar. Kontentan blir: Anpassa dig, annars! Piskan viner och den som inte anpassar sig - följer normen - anses som mindre vetande.

Globalt ska det vara, det är nya tidens lovsång (anpassa dig och ta ditt ansvar, annars.) Men vad konsekvensen blir, får komma i andra hand. Människan är inte redo för stora globala sammanslagningar, vilket visar sig genom att inte kunna hålla ihop och ha ordning inom sig, inom familjer, inom länder och i världen.

Samarbeta kan människor och länder göra utan att behöva vara medlem och betala 35-40 miljarder kronor årligen till överstaten EU.

Christer

ERIC SECHER sa...


Ansvaret har politikerna , (vi ger dom det i en representativ demokrati) men engagerade medborgare har möjlighet att påverka sina representanter. För några år sedan gick folk just "man ur huse" och lyckades stoppa långt gångna planer på att lägga ner BB, så det går.
Insändaren har rönt stor uppskattning, och har haft avsedd effekt. Verksamhetschefen har blivit kontaktad av människor som undrar hur de skall engagera sig och flera uppror har satts igång på nätet.

Vill vi tillräckligt mycket så går det, vill vi inte tillräckligt mycket så innebär den "globala" världen att allehanda makthavare är mer än villiga att ta besluten åt oss. Kort sagt, vi får skylla oss själva. Ungefär så tror jag, det har nog framkommit tidigare :)