Translate

Om mig

Mitt foto
Gift med Ewa, pappa till Sofie och Åsa, kirurg på Ersta sjukhus i Stockholm

torsdag, mars 10, 2016

Bromsmedicin



Troligen är jag både naiv och korkad men förstår ändå inte. Eller så gör jag det.
För varje flykting som skickas tillbaka från Grekland till Turkiet skall en (annan) flykting under ordnade former ges uppehälle i något annat europeiskt land (?) Samtidigt är (huvud)poängen signal-politisk, dvs den här reformen skall avskräcka människor att anlita smugglare över Medelhavet, på samma sätt som de skärpta reglerna i bl.a Sverige drastiskt minskat flyktingströmmen. Konsekvensen kan bara bli att flyktingar som tagit sig till Turkiet blir kvar där, och Fort Europa kan andas ut.

Tycker (fortfarande) att det mest skrämmande inte är vad vi gör och inte gör, utan den långsamma avtrubbningen. Likt en sjukdom som smyger sig på och inte blir uppenbar förrän det är för sent. Jämförelsen med trettiotalet är oundviklig.

Behöver någon påminnelse varje dag. Som bromsmedicin.
Såg häromdagen ett kort avsnitt ur en teaterpjäs som visade ett antal flyktingar i en flotte där barnen tappades i vattnet. Det räckte för att det skulle knyta sig i magen. En liten stund.
Skulle önska att Stefan Löven fick andra frågor när han ställs till svars. Som mentalt förflyttar honom från den ombonade förhandlingsmiljön till skräcken och smärtan hos de som stängs ute, som fullt ut ifrågasätter våra rättigheter och skyldigheter gentemot människor i nöd.

Här en välskriven påminnelse, i dagens ETC.


PS
Skäms i efterhand för mitt inställsamma beteende mot överheten på tågstationen i Hyllie i december. Mitt behov (av bekräftelse) kom plötsligt i förgrunden, precis som de gör hela tiden, varje dag, när jag/vi flyttar fokus från verkliga problem till låtsasbekymmer.










1 kommentar:

Onkel Olof sa...

Vi får bara inte ge oss. Tiderna vi lever nu kommer nog att omtalas i framtiden, och då vill jag kunna se tillbaka och tänka att man i alla fall försökte...