Forts.
Å andra sidan ..
Individuellt tävlande är inte så individuellt som man kan tro. Visst vill man komma före, men inte alltid, och inte hur som helst.
När gruppfotot skall tas finns det inga som helst ambitioner att att segraren skall framhävas, snarare tvärtom, nu är det en för alla, alla för en.
Sista dagen låg vi en grupp cyklister och tampades den sista biten in mot mål, några gjorde tafatta utbrytningsförsök utan att lyckas. När vi sen kom på upploppet föreslog spanjoren att vi skulle köra in sida vid sida, och simsalabim, plötsligt kändes det som det självklara målet, alla ambitioner att komma före var som bortblåsta.
På tidigare cykelresor har jag varit ensam svensk. Den här gången hade jag sällskap av Johan, från norr om stan. Och det kändes bra, för även om man tar sig fram på engelska så har det sina begränsningar när alla funderingar och känslor skall kläs i ord. Sen blir det inte sämre av att vederbörande är hyggligaste och ödmjukaste grabben i världen, helt ointresserad av att vinna någon spurt sedan jag kört ikapp uppför, som faktiskt verkade lika glad för mina som för sina egna framgångar.
Hoppas vi ses igen !
Det är väl så det är, helt motsatta och motstridiga impulser tampas ständigt mot varandra.
Det man föder är det man göder ? (ung.)
3 kommentarer:
"Det man föder är det man göder ?"
Och det man göder är det man föder? Dvs de sidor hos en själv/samhället man göder/matar är de man föder/får att växa. Att göda "girigheten" på lek- o sportplanen är kanske bra om man därmed får mindre hävdelsebehov på konsumtionsplanen. Det galna i det sistnämnda blir aldrig så smärtsamt uppenbart som när man ser stackars tiggare intill våra vulgärshoppingtempel....
AK
Det var ett positivt sätt att se det ; att man tillfredsställer det individuella hävdelse-behovet på ett oförargligt område, för att sedan vara generös och omtänksam på andra mer väsentliga.
Håller med, det är ingen vacker bild.
Skicka en kommentar