Nåja, forts ..

Kom iväg strax efter elva. I Doha fick vi svenskar åka elbil på terminalen för att hinna med anslutande  flyg mot Sri Lanka, bagaget blev förstås kvar.
Idag blev jag uppringd av flygplatsen att de inte som utlovat kunde skicka min väska och cykel till hotellet. Fick vackert ta en taxi, för att sedan uppleva det mest omständliga jag varit med om.

Formulär, passkontroll, signatur och stämpel (KFPSS)
för att bli insläppt i ankomsthallen.
Lång kö till bagageservice
Står i fel kö, - där borta, mitt emot.
FPSS för att få audiens hos tullen; - be dom signera det här och kom tillbaks.
FPSS hos tullen ; - lämna tillbaks påskriften, fyll i det här formuläret
och kom tillbaks med bagaget.
Tillbaks på utlämningen ; fel signatur på fel plats (!)
Går tillbaks till tullen.
Lillbossen på tullen skriver ny signatur på rätt plats.
Utlämningen ger mig väska och cykel.
Tillbaka hos tullen ; - det här bagaget måste beskattas.
- Varför ?
- Antingen har du intyg på att cykeln inte skall säljas,
  eller så betalar du 100 dollar
- Jag lovar, den skall tillbaka.100 dollar är mycket pengar..
- Det är inga pengar för dig !
- Jag vill prata med bossen !
Får prata med storbossen, som sitter bakom glas och stort skrivbord, vi får kontakt.
Cykelkartongen sprättas upp, storbossen och hans medarbetare tittar länge på däcken för att avgöra om de är slitna.
Bossen beordrar hämtning av ny tejp till kartongen, en sista  vända med FPSS.
Sen är jag fri. Med dollarn i behåll.

Känner igen förloppet. Först blir man otålig, sen arg, sen rasande, sen uppgiven, sen full-i-skratt.
Och någonstans i den här galenskapen finns något mänskligt. Det är teater, absolut, men vem vill inte gå på teater ?