Har svårt att rulla nerför Götgatsbacken utan att stanna till vid Söderbokhandeln. Och likt grovsopsrummet kommer jag sällan tomhänt därifrån. Ibland består det bara i lite småprat, om Kropotkin t.ex, det är skönt att samspråka med likasinnade.
Men idag slantade jag upp 265 kronor. För bredvid Naomi Klein i hyllan stod The burning question (2013, nu i svensk översättning) av britterna Mike Berners-Lee och Duncan Clark.
Tvekade inte. Den här gången tänker jag inte släppa taget, som 2006 och 2013, utan envetet försöka förstå vad det är som händer. Och förhoppningsvis dra konskevenserna för egen del av den insikten.
Mike Burner Lee är expert på koldioxidutsläpp. Han är grundare till Small World Consulting och författare till How dangerous are bananas. The carbon footprint of everything (2011).
Duncan Clark är rådgivare till The Guardians miljöredaktion, gästforskare på UCL Energy Institute och författare till The rough guide to green living (2009).
I morgon flyger jag till Sri Lanka och Indien. Biljetterna har kostat löjligt lite, långt ifrån vad de skulle kosta om flyget bar sina kostnader för miljöskadorna. Har, som tidigare framgått, skylt mitt dåliga samvete med en slant till nya solceller i Katrineholm. Men det duger förstås inte. Det ger de hållbara alternativen lite hjälp på traven, men på sikt (läs snarast) måste vi framförallt avstå från oljan och kolet, låta den bli kvar i marken, oberoende av om alternativen till fullo kan kompensera för bortfallet. Omställning kort sagt.
Tar med mig den här boken som enda läsning. Och hoppas att framtida resor sker med andra färdmedel. Vilket sannolikt förutsätter att man/jag tänker om. Enklast är förstås att stanna hemma. En annan möjlighet är att varva ner, dra ner sina kostnader, jobba mindre, och låta resandet ta den tid det tar, utan flyg. Och räcker inte pengarna, ja då får man stanna hemma.
PS
Läser nu på morgonen en insändare i Dagens ETC av Siri Maassen som sätter fingret på vad olje-tillväxt- konsumtionssamhället faktiskt bör betraktas som. Ett MISSBRUK. Alla (WHO:s) kriterier är uppfyllda :
- starkt sug eller tvång
- svårighet att kontrollera
- toleransökning
- abstinenssymtom
- minskat intresse för annat
- fortsatt konsumtion trots fysiska eller psykiska skador
Allt missbruk innebär förnekelse. Och kan bara behandlas med avgiftning, och terapi.
1 kommentar:
Vad kul att du håller med mig i min analys av missbruket av vår planet! Hälsar Siri Maassen
Skicka en kommentar