Ungefär så :
Detta är vårt moment 22. Om samhället faller isär växer ilskan hos vissa och lugnet hos andra. Hur talar man till de förbannade, de desillusionerade, de politikerföraktande, och samtidigt till de bekväma, de Rut-avdragande, de kulturkonsumerande?
Måste vänstern välja? Ilska eller trovärdighet? Ibland önskar jag mig en svensk Hugo Chavez. Detta är innan jag kommer på att det närmaste vi kommer är Gudrun Schyman.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar