Det kanske är löjligt, men jag blev verkligen beklämd.
Det har blivit populärt med rörliga restauranger, s.k food - trucks. Kul idé, lär ha funnits rätt länge i andra länder. De etablerade krögarna har nu insett att det är ett bra sätt att synas, för att locka kunder till den orörliga serveringen. Kanske inget ont i det.
Men när Mathias Dahlgren sätter upp en truck nedanför slottet under en vecka blir det inte en normal tillströmning av lunchgäster, utan en flera hundra meter lång kö. Naturligtvis inte för att det är så enastående, eller så billigt ( högrev med pepparrotsås, rivna ekologiska morötter, ett äpple och en pepparkaka med lingon för 125 bagis) - utan för för att det Mathias Dahlgren som rört i grytan.
Det kanske är löjligt, det kanske är att ta i, det kanske är att gå till överdrift, men jag tror att det flockbeteende som det här är uttryck för är precis det som lägger krokben för en hel hoper nödvändiga förändringar som alla / de allra flesta vill se. Driften att göra som andra är starkare än driften att följa sin egen övertygelse. Vi skulle inte ha några problem att må gott med en lägre materiell standard, vi vet att det finns ett samband mellan vår livsstil och risken för ödeläggelse av planeten, och ändå har vi så svårt att ställa om. Eftersom ingen annan gör det.
Till slut återstår bara tvånget.
Vilket mycket väl kan uppfattas som en befrielse.
Alla (nästan) var glada när det blev förbjudet att röka inomhus och på krogen.
Ransoneringar, som gäller alla, brukar upplevas som något positivt.
Om någon kom och sa att jag, och alla andra, är tvungna att nöja sig med en cykel och en båt så skulle jag inte protestera.
Fångarnas dilemma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar