Tyvärr

Lasse Berg på besök.

Tyvärr fick vi inte riktigt tid för diskussion, det finns så mycket att diskutera.
En av kollegorna tyckte bilden var för ensidig . Ungefär så här :

- Jag är glad för alla framsteg, för globaliseringen, för alla influenser utifrån, att man inte längre är hänvisad till den lilla flocken. Nu finns det t.ex massor av fantastisk mat, jag kommer ihåg den ensidiga och eländiga maten i skolan, den gick knappt att äta.
- Håller med dig. Små gemenskaper innebär starka jantelagar, stick inte ut, tror inte att du är något. Men jag är bekymrad över den ökade ensamheten, där människor i allt högre grad, inte minst unga, måste kämpa desperat för att bli accepterade och godkända, för att få vara med i gemenskapen, där utgångspunkten hela tiden är att var och en är sin egen lyckas smed.

Ja, man får välja, välja vad som betyder mest. Jag tycker valet är rätt enkelt.

Tyvärr, tyvärr, hann vi inte fram till den självklara frågan om det är försvarbart (oberoende av hur tillfredsställda vi är för tillfället ) att fortsätta jämföra - konsumera - jämföra - konsumera - sönder det enda jordklot vi har.

Make love - not war

I morgon kommer Lasse Berg till Ersta. Hoppas jag, man vet ju aldrig...

I sist delen av trilogin om människan tillmötesgår han (till sist) de som bett honom sammanfatta det goda livet, utifrån vad han lärt sig på resan från Kalahari. Det blev 20 handfasta råd.

Här är de som jag speciellt fastande för :

 4.
Jobba inte mer än ett par timmar om dagen (!)

14.
Håll dig borta från stöddiga typer, sky psykopater och ojämlikhet. Kör inte med folk. Sök dig till platta sammanhang. Ha inte chef, var inte chef.

15.
Förakta ingen, lämna aldrig någon människa utanför, mobba aldrig någon. Du är märkvärdig, men det är andra också.

18.
Lös problem i första hand genom att att skämta om dem, i andra hand genom att snacka om dem på ett sådant sätt att ingen förlorar ansiktet och känner sig förödmjukad.

19.
Bonobon har rätt - make love, not war.

Dubbel natur

Vår närmaste släkting schimpansen har en kusin, bonobo-apan. De ser likadana ut, men ändå så olika till sättet. Olika på ett sätt som på ett nästan kusligt vis illustrerar människans dubbla natur. Schimpansen är aggressiv och styrs hierarkiskt av den starkaste hannen, bonobon är fredlig och leds varsamt av äldre honor. När schimpansen löser konflikter med våld ägnar sig bonobon åt smekningar och sex. Forskare har på senare år funnit delar av en gen som skulle gynna social gemenskap och omtänksamhet, den finns hos bonobon och saknas hos schimpansen. Skillnaderna skulle alltså bero på en mutation. Men vad var det som gjorde mutationen framgångsrik ?

I Världens natur : Naturens drivkrafter (SVT) redogjordes för en tänkbar och spännande förklaring.
För ungefär fyra miljoner år sedan uppstod en nord-sydlig sprickbildning genom Afrika, som i huvudsak resulterade i östliga savanner och västliga regnskogar, den sydliga delen bestod av två separata sprickor som genom Kongofloden delade regnskogen i en nordlig och sydlig del. På den norra sidan fick den ursprungliga schimpansen tampas om födan med gorillor, medan de som hamnade på den södra saknade konkurrenter. Därmed uppstod förutsättningarna för att en mutation som gynnade samverkan framför våld skulle vara framgångsrik.

Men poängen är, att den där delen av en gen, som uppmuntrar samverkan framför våld, den har vi människor också. Dvs, om vi lät bli att inbilla oss att världen är full av gorillor så har vi förutsättningar att uppföra oss som bonobos, och inte schimpanser !
Eller för att knyta an till Naomi Klein, om vi blir kvitt ett kulturellt, ekonomiskt och politiskt tänkesätt som uppmuntrar konkurrens och split så kan världen bli betydligt angenämare att leva i. Men inte annars ..

SVT

Modern vs Mänsklig

Erstavik, när solen behagar skina

Meteorologen hade lovat regn idag, men ack så fel hen hade, solen och blåsten höll i sig.
Blir alltid upprymd när den moderna vädertjänsten har fel, även när de lovat sol och regnet drar in. Skadan är sällan stor, man byter kläder och korrigerar sina planer, inte mer med det.
Det låter stolligt, men världen känns mer mänsklig då. Livet är oförutsägbart, och så skall det vara. Tron och övertygelsen att allting kan förutses och planeras (med hjälp av av sofistikerad teknik som behärskas av några få) är inte bara fel, det är av ondo. Det tar kol på glädjen, glädjen att vara människa.

Klimat och Kapitalism

Mitt intresse för klimatfrågan har varierat. Uppvaknandet kom 2005 med Oväder av Mark Lynas och rädslan stegrades ytterligare 2007 med Det är vår bestämda uppfattning att om ingenting görs nu kommer det att vara förs sent av Andreas Malm. Efter misslyckandet i Köpenhamn gick luften ur, hur den nu kan göra det när det handlar om vår överlevnad.
Förra hösten råkade jag läsa en utförlig och som jag tyckte sansad rapport av klimatskeptikern Gösta Pettersson. Blev förstås vederbörligt lynschad för den utflykten, landade till slut i uppfattningen att även om vi inte säkert vet (det gör vi inte) så bör försiktighetsprincipen gälla. Sannolikheten är tillräckligt stor och de tänkbara konsekvenserna tillräckligt förödande för att vi skall dra i nödbromsen.

Nu har, sent om sider enligt henne själv, Naomi Klein vaknat upp, och det med besked. I veckan kom This changes everything. Capitalism vs the climate. Äntligen ett helhetsgrepp, som fokuserar mindre på teknik och mer på " what is wrong with us ".
Medias och politikerns vaga och lynniga intresse för klimatfrågan har styrt mitt eget,

allt för länge. Men nu får annat får stå tillbaks, jag skall grotta ner mig och långsamt tanka över Naomi Kleins energi och vrede.

Chockdoktrinen

Lasse Berg

Lasse Berg, från Båstad i Skåne, har bott större delen av sitt vuxna liv i fattiga länder. Hans nyfikna och livsbejakande Kalahari-böcker om människans vandring ut ur Afrika på jakt efter ett bättre liv har blivit en hörnpelare i mitt eget sökande. Nästa vecka gästar han oss på Ersta. Det känns stort.

Vi har bokad vårt största konferensrum, så om någon har vägarna förbi så finns det säkert plats.

Tisdag 30 september kl 16.00,
Ersta konferens och hotel,
Bringsalen

Homo Sapiens står inför problem av planetär omfattning. Det kan lösas om vi förmår tillverka ett "vi" som består av hela mänskligheten. Det är inte ett större steg än de vi tidigare tagit. (!)
Världen skall tas på allvar. Men man behöver nog inte vara så himla rädd.

Nyfiken på

- ETC har intervjuat människor som röstat på SD.
- Jaha ..
- Rätt intressant faktiskt.
- Jasså ..
- Ja, inte riktigt som man tänkt sig.
- Hur då ?
- Lågmält ..
- Lågmält ?
- Ja, inga järnrörsmänniskor precis.
- Utan ?
- Mer resonerande. Som du och jag.
- Hörru du, blanda inte ihop mig med rasister !
- Är du säker på det ?
- På vad ?
- Att dom som röstar på SD är rasister ?
- Partiet är rasistiskt, även om man försöker dölja det.
- Men dom som röstar ?
- Dom är lurade av Jimmie Åkessons prydliga uppsyn.
- Ingen hänvisade till Åkesson i intervjuerna.
- Fina ord du kan. Vad hänvisade dom till då ?
- En som röstat på vänstern förra valet tänkte mest på EU.
- Nu förstår jag inte.
- Han höll med SD i deras EU-skepsis, vänstern har börjat köpslå.
- Det räcker väl inte för att rösta på SD ?
- Tydligen.
- Vad som dom andra då ?
- En företagare tyckte det var hetsjakt på sverigedemokrater.
- Det ska vara hetsjakt på rasister.
- Han framstod inte som det minsta rasistisk.
- Vad framstod han som då ?
- Missnöjd med integrationen. Och rädd, för sådana som dig.
- Vad då mig ?
- Ja, alla som uppfattar honom som rasist.
- Det kan han gott vara.
- Jag tycker du har en rätt nedlåtande attityd till människor.
- Vad då nedlåtande. Jag håller huvudet kallt, jag glömmer inte bort.
- Vad då ?
- Hur det där partiet kom till, vad det har för rötter.
- Men dom som röstar på SD verkar inte bry sig om det.
- Det är obegripligt.
- Ja, men det verkar vara så.
- Det är obegripligt.
- Blir du inte nyfiken ?
- På vad då ?
- På hur andra tänker.
- Nej faktiskt inte, i alla fall inte rasister.
- Men du är nyfiken på främmande kulturer ?
- Ja.
- Med andra värderingar ?
- Ja ..
- Och om deras värderingar inte stämmer med dina ?
- Då får man väl diskutera ..
- Men sverigedemokrater vill du inte diskutera med ?
- Nej, helst inte.
- Det låter nästan rasistiskt ?
- Du kan inte beskylla mig för att vara rasist !
- Nej, förlåt. Men du verkar se ner på vissa människor.
- Hur då ?
- Människor med vissa åsikter.
- Ja, det finns gränser.
- Jag trodde du var emot gränser !
- Skulle det där vara lustigt ? Du förstår vad jag menar.
- Nej !
- Du gör mig besviken.
- Jag tycker lika illa som du om rasism. Men blir bara väldigt förundrad
  över att det verkar vara så många alldeles vanliga, vettiga människor
  som röstar på det här partiet som vi envisas med att kalla rasistiskt.
  Och jag kan tycka det är vår skyldighet att vara nyfikna på hur de tänker.
- Hemskt ledsen, du får klara dig utan mig.

Efter Fukushima

Alf Hornborg kanske har rätt, det blir ingen verklig omställning förrän det smällt.
De japanska erfarenheterna talar för det.

Efter Fukushima 2011 stängdes alla landets 48 reaktorer, några öppnades senare men sedan september 2013 klarar man sig helt utan kärnkraft. Initialt steg naturligtvis beroendet av fossila bränslen men förra året sjönk användningen med 10 % , oljeanvädningen minskade med 50 % (!). Förklaringen till den här  omställningen är en (typiskt japanskt ..) målmedveten satsning på energispar och alternativa energikällor. Japan har lyckats minska sin totala energianvändning motsvarande hälften av vad kärnkraften producerade före katastrofen, en besparing motsvarande 24 reaktorer. 2013 investerades mer pengar i solenergi än i något annat land i världen. Bidrag till byggandet av solpaneler förpliktigar elbolagen att köpa solel från privatpersoner och småföretag till ett fast pris för 20 år framåt. Det installeras ett nytt soltak varannan minut i Japan.

Det går om man vill.
Måste det smälla först ?

ETC

Drömlandskap

Några saker slår mig, i baksmällan och förvirringen efter valet.

- Framgångsrika grupper och företag innehåller alltid personer med
  olika förtjänster.
- Landskap som innehåller slättland och kullar, land och vatten, tätort
  och glesbygd lockar mest.
- Många och mycket betyder inte mest, äkthet och kvalité betyder mer.

Ett harmoniskt land, en harmonisk riksdag, en harmonisk regering behöver olika företrädare som månar om olika aspekter av det goda livet, företrädarnas uppgift är inte i första hand att ifrågasätta andras uppdrag, utan värna det egna.

Vilka aspekter kan förknippas med det goda livet, och det goda samhället ?
- Jämlikhet
- Jämställdhet
- Trygghet
- Traditioner
- Miljö
- Individens okränkbarhet
- Försvar mot yttre fiender
- Integration av främmande
- Levande landsbygd

Lika viktigt kanske är att namnge gemensamma dödssynder ?
- Girighet
- Främlingsfientlighet
- Den starkes rätt på den svages bekostnad
- Utarmning av jordens resurser

Mitt favoritlandskap är Dalsland, litet, stolt och anspråkslöst, rikt på land och vatten, kullar och dalar.
Mitt politiska drömlandskap skulle bestå av jämnstora partier som står upp för sina hjärtefrågor, utan att snegla på andras. Alla har 12 %, utom talmannen som får 4.

Socialdemokraterna - Trygghet
Vänsterpartiet - Jämlikhet                      
Feminiskt initiativ - Jämställdhet            
Integrationspartiet - Integration              
Miljöpartiet - Miljö                                
Moderaterna - Tradition och försvar      
Folkpartiet - Individens okränkbarhet      
Centerpartiet - Levande landsbygd        
Talmannen - Inga dödssynder                

I drömmen är allt tillåtet. Om partiernas storlek är på förhand given så blir medborgarnas uppgift inte att rösta fram det ena på de andras bekostnad, utan snarare att engagera sig i det parti som ligger närmast ens egna hjärtefrågor. Kanske är det flera ..

I all välmening ?

Söndag förmiddag

Söndag förmiddag. Några få har letat sig ut, man slipper mötas av alla dystra jäktade miner, den idylliska staden blir synlig, lugnet infinner sig.

Archimedes

Inte prålig, men klart fältmässig ..

Skön känsla att inte bara prata utan även göra Omställning.
Min båtmotor har dött, utan kompression var den inte värd att laga enligt förstå-sig-påaren. På Blocket sålde Ove i Norsborg en gammal Archimedes Penta för 500 bagis. Spände fast kärran och fick sällskap med Åsa, nog var det tungt i backarna (för mig .. ), men på dryga fyra timmar hade vi tagit oss fram och tillbaka.

Innan jag satte på datorn fick intuitionen gå några varv i rummet och känna efter. Hade skottarna röstat JA eller NEJ till självständighet ? Till slut var jag rätt säker, det blev NEJ.

Det var nog klokt. Att de röstade nej alltså.

Öliv

Säg den dag som blir som man tänkt sig ..
Fick plötsligt för mig att jag skulle hitta den pocketbok där jag under en cykelresa gjorde anteckningar på några tomma blad i slutet, tänkt som utkast till en "bok" om långa turer på två hjul. Var nästan säker på att det var i Anders Källgårds underbara bok Öar. 
Kammade igenom mina osorterade bokhyllor ett otal gånger utan resultat. Blev inte kvitt tanken, så efter Aktuellt tog jag föräldrarnas bil ut till landet. Där fanns den.
Slog mig ner i soffan, bryggde en kopp, och läste några förstrukna avsnitt, som kom väl till pass efter en inskränkt valrörelse.
Källgård hävdar  att öliv gynnar samarbete, fredlig samexistens, förnöjsamhet, ödmjukhet, mod,  integritet, självständigt tänkande, helhetstänkande, och känsla av mening .
Låter det lockande ?

PS Anteckningarna hittade jag inte, det finns i en annan bok ..

Öar

Dimma

Septemberdimman ligger tät på mornarna, det inbjuder inte till cykling, krockrisken känns överhängande. Om jag ändå dristar mig ut så är det långsamt och försiktigt som gäller.
Dimma tar inte bort, det döljer, det som inte syns finns ändå, det vet jag. Att cykla i dimma som om sikten är klar, det gör jag knappast.
Men det omvända, att sikten är klar och farorna osynliga, hur gör jag då ? Risken är stor att jag inte bryr mig.
De flesta experter är eniga om farorna med ökade koldioxidhalter i atmosfären. Men det syns inte, varken koldioxiden eller farorna, inte i Sverige.

Alf Hornborg har nog rätt. Vi ställer inte om förrän faran är uppenbar, eller katastrofen ett faktum. Hur skall man annars förstå  en valrörelse så totalt befriad från rädsla och respekt för ett hot som gör alla plånboksfrågor överflödiga ?

Jag tror på försiktighetsprincipen.

Hjälpas åt

Hörde Anna Hedemo intervjua Henrik Mankell i Min sanning (SVT). Hon var insatt, intresserad och lagom närgången, han var uppriktig, bl.a om sina bristande fadersinstinkter. Det blev bra TV, som det heter.

Mankell fick (förstås) frågan hur mycket pengar han har tjänat. Det var oklart, men ungefär hälften har andra fått, något han tycktes mena var en självklarhet.
- När jag växte upp var girighet en dödssynd, och givmildhet en dygd.
  Nu verkar det vara tvärtom.
- Skatteplanerar du ?
- Nej du, det det skulle aldrig falla mig in !

Att betala skatt innebär att hjälpas åt, ju mer man betalar desto mer hjälper man andra. Vem vill inte det ?

Kommentar

Ungefär så :

Detta är vårt moment 22. Om samhället faller isär växer ilskan hos vissa och lugnet hos andra. Hur talar man till de förbannade, de desillusionerade, de politikerföraktande, och samtidigt till de bekväma, de Rut-avdragande, de kulturkonsumerande?

Måste vänstern välja? Ilska eller trovärdighet? Ibland önskar jag mig en svensk Hugo Chavez. Detta är innan jag kommer på att det närmaste vi kommer är Gudrun Schyman.

KAJSA EKIS EKMAN

Vardag igen

Lite trist att man/jag ägnar den första valkommentaren åt taktiska spekulationer. Nu får det räcka med att konstatera att några radikala förändringar inte är att vänta. De få som tänker utanför busines-as-usual-boxen kommer inte att få något inflytande. Mest sorgligt är att miljöpartiet, med undantag för några få ledamöter, inte driver grön ideologi. Att Mp eventuellt tar plats i en regering  känns faktiskt ointressant.

Får likt Onkel Olof fundera över hur man går vidare för egen del... utöver att gladeligen betala skatt .. det enklaste sättet att vara solidarisk.

Simsalabim

Tror inte Fi var alltför nedslagna för att de missade riksdagen. Nu fick man representation i 13 kommuner och kan i lugn och ro jobba vidare med att skapa en större plattform för ökat medvetande om jämställdhets - och rättvisefrågyor. Eller om man så vill, en ökad insikt om all otillbörlig maktutövning, inte bara kön. Och, kanske inte minst, släppa fram fler profiler än Gudrun Schyman.

Stefan Lövén har själv framhållit sina meriter som förhandlare. Men är man verkligen en god förhandlare om man inleder med att gå på knock, genom att nonchalera, såra, locka och fjäska sina motparter ?
Men det kanske bara är första etappen i en mästerförhandlares fler-stegs-raket. När besvikelsen, bestörtningen, genansen och lojaliteterna lagt sig, kan man ta sig an GE-och-TA - där alla får gehör respektive ger efter.
Den stora belöningen, när V - S - Mp - C - Fp till slut enat sig, är att man stolt kan peka på att sverigedemokraterna, trots kraftigt ökat stöd har mindre inflytande än före valet. Simsalabim  !
( Onekligen underlättas den här för C och Fp besvärande processen av att deras ledare har lämnat båten .. utan att någon ny finns i sikte .. )

På valturné ..

Eftersom Fi (konstigt nog) saknar representation på Medborgrplatsen tog jag kärran och mina hemmagjorda rosa affischer och begav mig till torget. Det kändes bra.
Pratade med några som efter läsning av Johan Ehrenbergs ledare häromdagen bestämt sig för att rösta rosa.
Sen var det någon som kom fram och hotade med polisen, eftersom sprayfärgen jag använde spred sig till restaurangen bredvid. Men då hade jag redan sprayat färdigt, hi, hi. Sen var det en vänsterpartist som hävdade att det var olagligt att använda deras gamla valaffischer som underlag. Förklarade att det skulle illustrera min kluvenhet ..  det kostar på att vara aktivist .. :)

Om jag värvade någon ? Det vet man aldrig.

Kärlek

Tog en fika på Munken i morse, satt på trottoaren, en f.d arbetskompis gick förbi och berättade hur oerhört nöjd hen var över att ha flyttat på sig, glad över att få uppskattning för den hen är, och slippa känna sig utpekad.
Läser vidare i DN, och kommer till ett öppet brev från Björn Ranelid till Jimmie Åkesson. Den handlar också om rädslan för det annorlunda.
Inte strid, inte agitation, utan bara vackert, välmenande och kärleksfullt.
Rullade vidare, varm inombords.

DN

Plikten och profiten - igen

Läser Olofs kommentar till gårdagens inlägg om valfrihet.
Och kommer att tänka på Görans Rosenbergs och Plikten och profiten och konsten att vara människa. 
I pliktens värld får valfriheten stå tillbaks.

Så här sammanfattar Rosenberg de rättesnören som gäller i dessa skilda världar :

Köpslå (på en marknad)
Köpslå (inte om rättvisan)

Konkurrera (för bästa produkt eller ide)
Reglera (för principfasta beslut och förutsägbara handlingar)

Var otålig och illojal och trolös (mot en dålig produkt eller en ohållbar ide)
Var tålmodig och lojal och trofast (mot människor som är beroende av dig)

Förnya (förändra,utveckla, berika det liv som du kan överblicka)
Bevara (värdera det som gör samhället möjligt och därmed det liv som du inte kan överblicka)

Var sparsam och effektiv (för att förnya och förbättra)
Var generös och empatisk (för att vårda, fostra och bevara)

Var självcentrerad (för att göra värdlen till din)
Var självuppoffrande (för att världen inte bara är din)


Idag gäller profitens rättesnören i hög utsträckning även på pliktens område.
Dvs, man är kräsen, illojal och trolös. Är man inte nöjd så väljer man en annan, skola, doktor eller vårdcentral, eller rentav fru. Var går gränsen ? Vid barnen ?

OK. Det var långa väntetider, maten var inget vidare osv.
Men jag tror inte att de problem som finns i skolan, vården och omsorgens skall lösas med profitens verktyg och tänkesätt.  Det känns som vi blivit förgiftade av tanken att ingen är beredd att försöka förbättra om hen inte inte samtidigt ser en ( gärna ekonomisk ) vinning för egen del.

Någon form av belöning krävs det, så fungerar vi nog. Men jag kan inte vara ett ufo, som tycker att ingen tillfredsställelse går upp mot den man känner av att göra väl ifrån sig, och glädja andra.

Valfrihet

Har lagt till en rad, en fråga, till gårdagens inlägg.

Valfrihet

alliansen pratar varmt om valfrihet,
hör aldrig de röd-gröna ifrågasätta valfrihet,
det är synd

vi har inte valt att bli födda,
den som är född till världen har mänskliga rättigheter,
det är ingenting man väljer

så frågan blir, två dagar före valet, var gränsen går,
för det som jag kan välja fritt,
och det som är en rättighet

skola, vård och omsorg, detta slitna uttryck,
slitet för att det står för en självklarhet, en rättighet,
och inte ett val ?

det låter käckt att kunna välja
skola, doktor, vårdcentral och äldreboende,
men rättigheter väljer man inte,
dom bara finns

goda föräldrar matar alla sina barn,
ingen kommer på tanken att mata bara en,
ingen låter barnen välja

fria val är inte alltid av godo

jämlikhet är alltid av godo ?

Lets vote !!

Johan och ETC har med enkel logik kommit fram till att Fi behöver komma in i riksdagen för att det ska bli något regeringsskifte. Det kan nog stämma.

Dags att gå ut och värva ?

Let´s vote

Förlust

När jag ser mig omkring är det inte svårt att inse hur gynnad jag är, varken sjuk, fattig eller arbetslös. Det går inte en dag utan att jag tänker " gu' va bra jag har det ".
Och ändå förmår jag inte vara tacksam , på riktigt.
Det är hemskt, det är pinsamt, det är skamligt.

Två  förluster har jag trots allt drabbats av.
I trettio år var jag kär i jobbet och all slags hävdelse, det gav oändligt med livslust och energi. Nu är jag hänvisad till förnuftiga jämförelser som berättar hur gynnad jag är, det fungerar inte alls.

Kreativitet är meningen med livet, säger Rollo May.
Andra betonar motstånd.
Somliga kärlek.

För att slippa skämmas måste jag hitta en väg ut.

Att ta ställning

Har läst Nathan Shachars bok om Gaza.
Och skall erkänna att jag inte blivit klokare, trots all detaljerad kunskap.

Är vi för-programerade att lyssna till och ta mest  intryck av den som valt sida ? Och värjer oss mot tanken att alla (rasister och antirasister) är "lika goda kolsupare" ?

Den förlorade fadern

Solen fortsätter skina, knappt en moln på himlen, börjar nästan undra om det "blivit något fel"
Det blev en behaglig söndag med lite cykling i skogen. Dagens behållning var emellertid, som så många gånger förr, ett möte.

Har tidigare berättat om John, en amerikansk krigsveteran som av stolthet (?) övergav sin familj i Göteborg och som sedan många år hankar sig fram som hemlös i Stockholm.
Har inte sett honom  på ett tag, men idag blev han dragen i rullstol i Tjärhovsparken av en ung kvinna. Jag fick veta att han blivit akut sjuk och hamnat på Södersjukhuset med två hjärtinfarkter, nu var det rehabilitering på Erstabacken. Den unga kvinnan är hans dotter, som tack vare insjuknandet fått kontakt med sin pappa efter alla år. Hon klappar honom hela tiden kärleksfullt på huvudet, och säger att nu släpper hon honom inte ur sikte, hon skall ordna ett boende i Göteborg, tills vidare får han bo hos henne. Det är oerhört gripande, vi får lite tårar i ögonen allihop, John protesterar inte det minsta mot dotterns planer. Stoltheten har han kommit över.

Det hjälps inte, mänsklig värme betyder mer än solsken.

Flockdjur

Det kanske är löjligt, men jag blev verkligen beklämd.

Det har blivit populärt med rörliga restauranger, s.k food - trucks. Kul idé, lär ha funnits rätt länge i andra länder. De etablerade krögarna har nu insett att det är ett bra sätt att synas, för att locka kunder till den orörliga serveringen. Kanske inget ont i det.

Men när Mathias Dahlgren sätter upp en truck nedanför slottet under en vecka blir det inte en normal tillströmning av lunchgäster, utan en flera hundra meter lång kö. Naturligtvis inte för att det är så enastående, eller så billigt ( högrev med pepparrotsås, rivna ekologiska morötter, ett äpple och en pepparkaka med lingon för 125 bagis) - utan för för att det Mathias Dahlgren som rört i grytan.

Det kanske är löjligt, det kanske är att ta i, det kanske är att gå till överdrift, men jag tror att det flockbeteende som det här är uttryck för är precis det som lägger krokben för en hel hoper nödvändiga förändringar som alla / de allra flesta vill se. Driften att göra som andra är starkare än driften att följa sin egen övertygelse. Vi skulle inte ha några problem att må gott med en lägre materiell standard, vi vet att det finns ett samband mellan vår livsstil och risken för ödeläggelse av planeten, och ändå har vi så svårt att ställa om. Eftersom ingen annan gör det.

Till slut återstår bara tvånget.
Vilket mycket väl kan uppfattas som en befrielse.

Alla (nästan) var glada när det blev förbjudet att röka inomhus och på krogen.
Ransoneringar, som gäller alla, brukar upplevas som något positivt.
Om någon kom och sa att jag, och alla andra, är tvungna att nöja sig med en cykel och en båt så skulle jag inte protestera.

  Fångarnas dilemma

Permobil

Vi kämpar alla efter att leva ett gott liv, där man får utlopp för sina drömmar och förmågor.
När man drabbas av oförmåga kan man misströsta, eller anpassa sig.

För några veckor sedan köpte pappa en permobil. Nu är han inte längre hänvisad till försenade och stressade taxichaufförer, nu glider han runt på Södermalm och handlar och umgås (grundligt ..)  i sin egen takt.

En underbar syn, för sonen, för friheten, för välfärden.

Semesterspurt

Den sista semesterveckan bjuder på riktigt fint väder.
Hade ingen aning om att det finns en fin krog på Norr Mälarstrand där man "enkelt" kan angöra med båt.

eftersom det är Sverige och Storstad så var det förstås inte någon av de på första parkett som reste sig för att ta emot förtampen, inte ens när jag gjorde försök nummer två att nå bryggan, man blir nästan lite full i skratt, det känns som teater, det måste vara teater, utmaningen är att inte spela samma tillknäppta roll som alla andra, nästa gång skall jag gallskrika, skälla, gapskratta, kasta tampen rakt i famnen på någon frånvarande drinkare eller kanske rentav avsiktligt trilla i vattnet .. om jag vågar ..

Hjälp på traven

Får ett mail som berättar att Soppkök Stockholm lägger ner. Besvikna på att så lite görs, arga på nedlåtande ryggdunkar, och (fortsatt) tveksamma till att välfärd skall bygga på välgörenhet. Meningen med köket var inte att göra det lättare att släta över vår likgiltighet, utan tvärtom.

Kanske är vi hemmablinda, vi har tagit den generella välfärden för given. Men senare år har visat att det kan vi inte göra.
Nu är det äntligen val igen. Och då gäller det att inte bara göra sig av med hemmablindheten, utan kanske framförallt närsyntheten, och för död och pina inte fästa någon vikt vid om den ena eller den andra partiledaren har prickat dagsformen en vecka före valet i en underhållsbetonad utfrågning. Utan istället ta ett steg tillbaks, och begrunda. T. ex vart pengarna tar vägen.
BNP per capita i Sverige är dubbelt så hög idag som 1980. Hur går det ihop med att vi får allt svårare att bemanna och belöna skolor och sjukhus, borde vi inte, i princip, ha råd med dubbelt så många lärare jämfört med 1980 ? Var har pengarna hamnat i stället ? Svaret är  enkelt ; i våra plånböcker, i vissa mer än andra, avsedda för valfri, privat konsumtion.
Och frågan blir förstås - var det så vi ville ha det ? Var den privata materiella standarden så dålig 1980 ? Dög den inte ? Var det rätt att prioritera en högre privat materiell standard framför små klasser ?

960 miljarder (!) i minskade skatteintäkter på åtta år. Det vore märkligt om den prioriteringen får fortsatt förtroende.
Eller också är det inte så märkligt. Jag tror de flesta gärna skulle nöja sig med 1980 års standard, om det inte vore för två saker. Dels, det är väldigt, väldigt svårt att inte jämföra sig med grannen. Dels, vi har accepterat föreställningen att utan ökad privat konsumtion blir det inga pengar över till den generella välfärden. Och då sitter man i saxen ; man vill en sak, men känner sig tvingad att välja en annan.
En rävsax som i ännu högre utsträckning gäller miljön och klimatet.

Det är inte lätt att vara en hygglig människa, även om man gärna vill. Man behöver lite hjälp på traven att minska frestelsen att välja själviskt och kortsiktigt. Under förutsättning att jag kan lita på staten och kommunen är skatten som jag tvingas lämna ifrån mig varje månad kanske den bästa hjälp jag kan få ?

Soppköket läggs ner
ETC

trots allt

skulle verkligen önska vi kunde leva som samerna,
med naturen, av naturen, på naturens villkor

det går inte,
inte på deras vis,
men på vårt vis ?

på vårt hetsiga, komprimerade vis,
där varje dag, eller kanske varje vecka, eller varje månad
innehöll ;

omsorg
uppvaknande
växande
betraktande
skörd
längtan
och resande.

det  kanske (faktiskt) är det vi gör ?
eller i alla fall försöker ..

trots Alliansen
trots Arbetslinjen
trots Kapitalismen
trots Konkurensen
trots Globaliseringen
trots allt

??

Grattis !

Vi har varit i London och firat födelsedagsbarnet och familjens (enda) filosofie doktor. Mäktigt !
Som vanligt bjöd den stora, stora staden på överraskningar.

Jag förväntade mig kyla, regn och rusk. Men solen sken.