Tålamod

Det är inte ofta man möter tålamod i storstaden. Bara några sekunders väntan brukar framkalla irritation.
I förmiddags skulle jag lämna tillbaks några ljudböcker på biblioteket vid Medis. Återlämningen sker i en lucka, boken rullar upp på ett band och tekniken läser av streckkoden.
Det var kö till inlämningen. Längst fram stod två systrar på 5 och 9 år. Dom hade en trave barnböcker, storasyster hade skaplig koll på hur de skulle läggas så att bokryggen kom till höger och streckkoden uppåt. Det gick väldigt långsamt, dom pratade och kommenterade varje bok, och plötsligt kom det upp en som de inte läst färdigt. Den började dom bläddra i. Mamman stod en bit därifrån och hade uppenbarligen bestämt sig för att de skulle få hållas.
Då kom förstås den där oundvikliga, otåliga storstadsreaktionen. Det här hade vi inte tid med. Personen framför mig fann sig snabbt. Hon frågade kvinnan framför, om hon kunde åta sig att lämna tillbaks även hennes bok. Jo, det gick bra. Du kanske kan tänka dig att lämna tillbaks allas böcker, försökte jag skämta. Den hjälpsamma damen vänder sig om och säger lugnt och vänligt.
Det här måste vara väldigt spännande för barnen !
Storstadsnervositeten rinner blixtsnabbt av oss andra. Plötsligt har vi ingen brådska alls. Det får ta den tid det tar.

Effektiv KBT ?