Translate

Om mig

Mitt foto
Gift med Ewa, pappa till Sofie och Åsa, kirurg på St Görans sjukhus i Stockholm

lördag, november 06, 2010

Att ha eller att vara


Är det mening, moral och lycka att låna flera miljoner till en lägenhet ? Jo. 
Skall förklara en annan gång när besvikelsen lagt sig.

Habegär är ytlig lycka. Riktig lycka är att inte han något habegär.
Mitt i ingenting finns allting.
/Realist

Sent igår kväll, när modet rann till (såpass att jag nästan vågade prova cykeln i skategropen vid Björns trädgård) skrev jag en långt svar till Realist. Den litanian tål inte dagsljus. 
Här kommer en ljusanpassad version.

Det är en utmaning att bekämpa habegär.
För vems skull skall habegäret bekämpas ?
Allt som ser ut som habegär är inte habegär.

När omvärlden varje dag uppmuntrar till ökad konsumtion, 60 miljarder läggs per år på reklam, måste man vara rebellisk för att stå emot. I konsumtionen finns den moderna gemenskapen. Ingen vill stå ensam. 
Avstå. För min egen inre frid ? För att istället kunna dela med mig ? För att vårt enda jordklot inte tål den här konsumtionen * ? Eller ?
Med habegär menas begär att ha för dess egen skull. Att ha utan att vara. Men att ha för att vara är något annat. Jag köper en cykel för att ha en cykel att visa upp för andra, är inte detsamma som att köpa en cykel för att vara cyklist. Jag köper en lägenhet för att ha status, eller för att vara tillsammans.
Att lägga större delen av lönen på boendet tvingar mig att avstå från annat, som jag faktiskt vill avstå ifrån. Det belönar ett " rebelliskt " förhållande till konsumtion. Det är lätt att avstå från cigaretter och sprit om det inte finns att tillgå.

Att ha eller att vara - Erich Fromm 1976.
Etre et avoir (film) - Nicolas Philibert 2003
Tillväxt till döds - Stellan Tengroth 2010.

* 
I början av 60-talet var det ekologiska fotavtrycket för hela världens befolkning ungefär hälften så stort som det fanns mark. På 80-talet passerades gränsen då vår livsstil faktiskt krävde ett helt jordklot. 2005 var fotavtrycket 30 % större än vad som fick plats. Fortsätter vi i samma takt kommer vi på 2030-talet att behöva två jordklot.( Tengroth )
5 kommentarer:
Björns trädgård

fredag, november 05, 2010

Småstadsvirus ?

Sitter på sjukhuscaféet och samlar ihop mig för avfärd till storstan.
Frågan är om inte patienterna här ute på landet är det som "imponerar" mest. Tålmodiga, strävsamma, kloka och anspråkslösa.
Men en gång smittad av storstadsvirus alltid ….

I mars står den nya kirurgbygganden klar. Bara det en god anledning att återvända.
(Cafégästerna mitt emot är inte så förtjusta i den gröna färgen. Som professionellt smakråd (?) ger jag dom rätt.)

Vid himlens utkant


På främmande ort hyr man inte gärna film, men i datorn har jag fem. Som alla tål att ses om. Paranoid Park, California dreamin, Paradise now, Sebbe och Vid himlens utkant. Den sista såg jag i förrgår, för tredje gången. Om ni gillar trovärdig film om försoning, då är den ett måste.
Regissören Andreas Thiel avled (1957 - 2006) i Istanbul när filmen var klar (?).

Bilden är tagen från datorn. Den utesovande turkiska frihetskämpen  Ayten ´Gul´Östurk har tagit sig till Tyskland för att leta upp sin mamma.
Starkast är porträttet av Susanne Staub (Hanna Schygulla), en välbärgad beskyddande tysk mamma, som efter dotterns våldsamma död i Istanbul väljer att följa i hennes oskyddade spår. Mötet med Ayten (som var orsak till dotterns död)   i kvinnofängelset är nog höjdpunkten. Listen to me.  I want to help you now. That´s what she wanted.
                       Gatukonst i Västervik.

Trippel


Från gårdagen fick jag med mig två ”tripplar”. Som väl båda är varianter på samma tema.

Vid lunchen spånade vi om sjukvården ur olika aspekter. Lite oförhappandes säger den  äldre ögonläkaren vid bordet;
- Ja, det är mycket som gått över styr p.g.a omdömeslöshet, rymligt samvete och girighet.
Jo.



Medan isterbandet blir knaprigt på spisen slår jag en lov ut i elevhemskorridoren, där jag bor den här veckan, och tar en titt på TV:n. Den för mig okände göteborgsfilosofen Bengt Brulde grillas om sin nya bok  Hur viktigt är det att vara lycklig ? Han tycks mena att vi alltför ensidigt fokuserar på lycka. Eller kanske inte ens lycka, utan att bli lyckade. Men det krävs ytterligare två pusselbitar för att komma i mål. Nämligen moral och mening.
Och så drar han en lans för generositet, att dela med sig. Den generöse tillgodoser behovet av moral, skapar känsla av meningsfullhet. Och får lycka på köpet.
Jo men visst. New generosity

Är det mening, moral och lycka att låna flera miljoner till en lägenhet ?
Jo.
Skall förklara en annan gång, när besvikelsen lagt sig.




torsdag, november 04, 2010

Hastigheten i kvadrat

I morse låg de sött bredvid varandra i varsin säng på intensivvårdsavdelningen.


Igår kväll var de på väg hem i bilen från ett besök på vårdcentralen i Hultsfred. Hon läser en bok, han kör, samtidigt som de småpratar med varandra. Så smäller det - punktering? - bilen far av vägen, slår i en bergvägg, studsar tillbaka upp på vägen, och blir liggandes på sidan.Hon kommer med den första ambulansen, han sitter fastklämd och kommer en stund senare. Den moderna bilen och säkerhetsbältena har gjort sitt jobb. Inget livshotande, men åtskilliga frakturer. 90 kilometer är 90 kilometer. (Rörelsenergin = massan gånger hastigheten i kvadrat.)
 När de akuta trauma-larm-aktiviteterna är avklarade frågar jag honom om den stickade tröjan vi just klippt sönder.
- Den stickades till mig personligen när vi var på ett studiebesök i Portugal. Vi har jobbat fyrtio år  med   IM, individuell människohjälp, och varit i många länder.
- Kände på mig att det var något särskilt med den. Är IM en bra organisation ?
- Det är den enda som fungerar, tycker vi.
- Jaha.
Konstaterar att den gråbruna tröjan faktiskt inte är i mer än två delar. Vi lägger ner dom bland  övriga ägodelar.
Individuell vård ?

Han är 89, och hon 85. 
De gamla paret blir nog ett långlivat minne från Västervik.

Wu-Wei ?

Realist påminner mig om den vackra taostiska tanken att man inte skall "streta emot". Det som ser ut som en motgång kan visa sig vara en framgång, eller en ny möjlighet. Släpp taget. Wu-Wei.
Det sista dygnet har vi varit indragna i en intensiv budgivning på en "drömlägenhet". Avgörandet kom samtidigt som jag kämpade med en besvärlig blödmage här i Västervik.
Lägenheten gick oss förbi, patienten hoppas jag skall klara sig.

Just nu känns det bittert. Men det går över ?

Munster

Träffar kollega K, som också vikarierar i Västervik.
Svensk kirurg som utbildade sig i Tyskland, dit han återvände 1991 för tjänstgöring i Munster. Och med tjänstgöring avses mycket tjänst och mycket göra. Inte mat och sovklocka 15.00  som Norge. Utan morgonrond 05.30, knivstart 08.00, operationsslut  ca 17, hemgång 19.30, fem dagar i veckan, året runt. Det har K fått nog av.


I Tyskland har man ett annorunda sjukvårdssystem. Om jag förstod K rätt så är vården  fri och drivs på nationell bas. Inga landsting, inga sjukhus med lokalt upptagningsansvar . Konkurrerande försäkringskassor erbjuder vård på det ställe i landet som är duktigast på den aktuella åkomman. Sjukhusen konkurrerar, men inte med pris, utan med kvalitet. Kliniken i Munster är t.ex framstående på struma, och utför 800 operationer per år.

Konkurrens, men utan ekonomisk vinning som primärt incitament.
Var det i dom banorna Ihse och Cederqvist tänkte ? ( LT )
Men kvar blir funderingarna om sjukhus A och B.
Kanske väljer jag A som patient, och B som kirurg ?


                         Westfälische Wilhelms-Universität Münster,

måndag, november 01, 2010

Farligt i Västervik

Det var tidigt på morgonen, bäcksvart ute och lånelägenheten skulle städas. Ville gärna avsluta med att vädra ut eventuella odörer, så jag öppnar dörren till den franska balkongen. Det lyser vackert på andra sidan den lilla parken, och jag lutar mig fram för att se bättre. Då, först då, men ändå i tid, märker jag att balkongräcket är borttaget. Vilken känsla. Av allt möjligt, på en gång. Lättad, förbannad, lite full i skratt, tacksam. Tittar ner mot marken och uppskattar det till fyra meter, med huvudet före är det rätt avsevärt.
Tar ett steg tillbaka, till säker mark, och läser en liten kryptiskt lapp på insidan av balkongdörren.

Observera att inte balkongräcket inte är uppsatt än. Inväntar räckena från fabriken. (!)
( En språkgranskare skulle nog uppfatta att räcket var uppsatt. )


Jag ogillar regler och rättsliga processer. Utan nöjer mig med känslan av lättnad och tacksamhet. Och att varna nästa hyresgäst.

Gatukonst.se


                        Snäll gatukonst, i Rosenlundsparken, en mulen söndag.
Senare inlägg Äldre inlägg Startsida