Translate

Om mig

Mitt foto
Gift med Ewa, pappa till Sofie och Åsa, kirurg på St Görans sjukhus i Stockholm

onsdag, april 12, 2017

på riktigt (6)


Läser Sofia Lilly Jönsson i SvD om förlåtelse. Vem kan förlåtas, vem kan förlåta ? Hon menar att vi avskärmat oss från den kunskap religionen sitter inne med. Så är det nog, i världens mest sekulariserade land.
Jag har själv avskärmat mig, och därför får jag i likhet med andra vilsna lita till mitt eget hemmabygge. Som kanske är mer influerat av religion än jag anar ?

I alla lägen vill jag hellre förlåta än inte förlåta. Ibland känns det omöjligt, men den känslan går nästan alltid över, med tiden, när ilskan lagt sig, när jag förmår uppfatta mer än mitt eget perspektiv. Att försöka förlåta innan tiden är mogen, eller till och med låtsas förlåta, är meningslöst.
Det som hände i fredags ställer det här på sin spets. Skulle jag någonsin kunna förlåta den som med avsikt kört över mitt barn ? Troligen inte.

Det handlar, som jag ser det, om ånger. Att inte kunna förlåta den som verkligen ångrar sig känns fundamentalt fel. Jag kanske inte klarar av det, men det är min högsta önskan. Att förlåta den som, trots att förutsättningar finns, inte ångrar sig känns lika fundamentalt fel. Där går gränsen, för mig, där får högre makter ta vid.
(Hela kroppen skakar så fort jag tänker på Anders Breivik. För det han gjorde, men framförallt för att han inte ångrar sig.)


SvD

2 kommentarer:

Onkel Olof sa...

Man kanske måste fundera kring förlåtelse på många sätt.
Jag är som du som tror på ett förlåtande, men det behöver ju inte betyda att den man förlåter är rättsbefriad.
Du förlåter, för det är storhet att kunna förlåta, men samtidigt gör det dig också mindre hatiskt vilket borde göra att du dömer på ett mänskligt och klokare sätt.

Men frågan är inte lätt och väldigt mänsklig...

ERIC SECHER sa...


Nej, inte lätt.
Tänker att ett ärligt menat förlåt skapar goda cirklar. Och tvärtom, onda cirklar av att inte förlåta.
Rättsbefriad. Du menar inte har några krav på sig att göra rätt ?
Kommer (i så fall) att tänka på medborgarlön. Argumentet emot brukar vara att den som får villkorlöst blir slö, slapp och likgiltig och befriad från viljan att anstränga sig. Ungefär samma personer brukar luta åt att beröm är skadligt ..