Translate

Om mig

Mitt foto
Gift med Ewa, pappa till Sofie och Åsa, kirurg på Ersta sjukhus i Stockholm

måndag, april 17, 2017

Inför våra ögon (2), på riktigt (7)




Vill så gärna begripa varför somligt som vi har inför våra ögon blir på riktigt och tas på allvar, medan annat viftas bort och nästan blir på låtsas, varför vi ena stunden är så solidariska, och nästa stund så likgiltiga.
David Jonstad har skrivit boken Jordad. Enklare liv i kollapsen skugga. Den besvarar kanske inte de där svåra frågorna. Men man får en del ledtrådar.


Som vanligt omger sig civilisationen med myter som behöver avslöjas som just sådana.
Slår man upp en valfri lärobok i ekonomi finns där en berättelse om hur marknader och pengar har uppstått. Det varierar något från bok till bok men i korthet lyder det så här. Från början idkade folk byteshandel med varandra, men det var så himla krångligt så då uppfann de pengar.
..
Det låter rimligt men problemet med de här berättelserna är att de är påhittade, tagna ur fantasin. Det finns inga belägg för att det är så det har gått till. Berättelsen har uppfunnits, från börja av Adam Smith, för att den tjänade ett särskilt syfte : den fick vårt ekonomiska system att framstå som logiskt och närmast naturgivet. Det är därför denna berättelse fortsätter att berättas om och om igen trots att antropologerna sedan länge har avslöjat den som falsk. " Inget enda exempel på renodlad bytesekonomi har någonsin beskrivits, än mindre hur pengar har uppstått ur ett sådant system; hela den tillgängliga etnografin tyder på att något sådant aldrig har existerat, skriver antropologen Caroline Humphrey i ett av de mest betydande vetenskapliga arbetena om byteshandel.
Antrolpologi-professorn David Graeber begår mer eller mindre lustmord på denna och flera andra ekonomiska myter i sin storslagna bok Skuld, de första 5000 åren.
..
I gåvoekonomin - det som har varit den gängse ordningen i så gott som alla samhällen innan marknadsekonomin intåg - består de ekonomiska relationer människor emellan av en massa små och stora skulder till höger och vänster. Hur man håller reda på dessa kan variera, men det gemensamma med denna ordning är att de bildar ett socialt kitt. Skulderna bygger upp ett ömsesidigt beroende där alla måste vara beredda att avvara till andra och samtidigt säkra på att de själva kan få om det är något de skulle behöva. En gåvoekonomi betyder inte att folk ger bort presenter till varandra stup i kvarten, utan att utbytet av varor och tjänster  följer komplexa sociala konventioner som gör pengar överflödiga.
Marknadsekonomier och pengar har alltså inte uppstått spontant därför att byteshandel har ansetts krångligt. Så vad är då dess ursprung ? Återigen talar verkligheten emot den etablerade uppfattningen. Pengar i form av mynt tycks ha uppstått i imperier som brottas med svårigheterna att försörja sina stora arméer.
Att hålla en arme på tiotusentals man med mat och andra förnödenheter var oerhört kostsamt, så imperiernas härskare kom på den listiga idén att prägla mynt. Om man betalade soldaterna med dessa mynt och samtidigt krävde av befolkningen att avlägga skatt i form av samma mynt löstes arméförsörjningen i ett svep. För att komma över mynten var nämligen varje hushåll tvunget att sälja sådant som soldaterna behövde. Marknaden var ett faktum och staten dess skapare. Så var det med den ideologiska motsättningen mellan marknad och stat. Historien visar att att dessa två har tjänat varandra i syfte att överföra det som produceras på marken, från bönder och arbetare till mellanhänder, byråkrater och överhet.
..
Den ryske anarkisten och naturforskaren Peter Kropotkin lanserade i slutet av 1800-talet sin teori om mutual aid - inbördes hjälp. Med åtskilliga exempel från såväl historien som samtiden pekade Kropotkin på hur människan - genom sin samarbetspräglade evolution - har en inneboende beredskap att bistå sin nästa. Inte beroende på kärlek eller ens sympati, " utan på en kanske enbart instinktiv känsla av mänsklig solidaritet; på ett omedvetet erkännande av den nytta varje människa har av inbördes-hjälp-principen; på att den individuella lyckan är så beroende av allas lycka; och på den känsla av rättvisa och jämlikhet som gör att jag anser att andra människor ska ha samma rättigheter som jag själv. "
Det är förmodligen denna instinktiva känsla som förklarar att någon form av gåvoekonomi har blivit den oundvikliga och spontana resultatet när småskaliga och jordbundna  samhällen har utvecklats oberoende av varandra över hela jordklotet. Vare sig det handlar om svenska bondbyar, inuiter på Grönland eller nambikwara-folket i Amazonas har den lokala ekonomin styrts av principen " av var och efter förmåga, åt var och en efter behov". Den princip som helt och hållet präglar jägar-samlar-grupperna med sin långtgående jämlikhet.
Vi skulle kunna kalla denna denna princip när det gäller mänskligt samarbete för en sorts primitiv kommunism, eller en ur-kommunism. Ordet kommunism kommer från latinets communis som betyder universell eller gemensam. Vi har alltså att göra med en universell gemenskap. Att fördela saker utifrån principen "av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov" är naturligt när det gäller mänskligt samspel eftersom det är så effektivt. Inom familjer gäller det normalt i alla situationer men, som David Graeber påpekar, nästan alla som samarbetar om något gemensamt projekt följer principen i viss mån. Om en arbetare håller på att laga en trasig vattenledning och säger: "Räck mig skiftnyckeln" skulle hans medarbetare i allmänhet inte svara "och var får jag för det" ens om de arbetade på Exxon-Mobil, Burger King eller Goldman Sachs. "Om man verkligen är intresserad av att få någonting gjort så är det mest effektiva sättet självklart att fördela uppgifterna efter förmåga och ge människor vad de behöver för att utföra dem" skriver Graeber.
Detta förklarar varför människor vid stora katastrofer som översvämningar, strömavbrott eller skogsbränder tenderar att återgå till någon form av urkommunism. Det finns åtskilliga berättelser om hur främlingar blir som bröder och systrar med varandra när katastrofen slår till. Hur folk generöst delar med sig av vad de har och öppnar sina dörrar för andra. Att i en sådan situation kräva pengar för att hjälpa någon annan skulle framstå som både absurt och omänskligt.
..
Nu ska det sägas att människans natur består av många olika drifter, både sympatiska och osympatiska, och det är knappast så att det alltid är de goda sidorna som kommer fram när samhällsordningen skakas om.  Frågan är istället vad som gör att de är de solidariska och jämlikhetssträvande sidorna hos oss som triggas i en viss situation.
En gemensam upplevelse av nöd verkar bidra. Något som också ger skjuts till våra generösa sidor är att vi producerar eller förfogar över något som tillgodoser andra människors behov. Som producent, i vid bemärkelse, har man något att ge. Till skillnad mot när man är reducerad till endast konsument. Att ha något som andra behöver  innebär att man upphäver den känsla av brist som konsumtionssamhället skapar, och därmed också känslan av konkurrens och och egoism. Exempelvis verkar de flesta som börjar odla mat - jag själv inklusive - särskilt vid höstskörden drabbas av en stark vilja att dela med sig.
På landsbygden är det inte ovanligt att delar av den gamla gåvoekonomin lever kvar. Långt från städernas utbredda service är människor mer utlämnade till varandra. Vetskapen om detta föder inte sällan en generositet och solidaritet som är ovanlig i staden. Det är också min erfarenhet av livet på landsbygden. Många gånger har jag förvånats över hur självklart grannar delar med sig saker eller av sin tid, och vid andra tillfällen lika självklart tagit emot hjälp utan att några större åthävor i form av överdrivet tackande och löften om gentjänster. När människor känner tillit till varandra är de beredda att bistå med mycket utan att pengar behöver blandas in. Också utan krav på motprestation, men väl medvetna om att de själva kommer att kunna få hjälp vid senare tillfällen.
Gåvoekonomin tycks ligga i våra gener. Och frågan är i så fall vad händer när marknadsekonomin ger vika och med den konkurrensen, individualismen och pengadyrkan ? I Grekland, t.ex har en krympande välfärdsstat inte bara inneburit nöd och misär, det har också skapat ett större engagemang och ökad delaktighet i samhället, där människor hjälper varandra med allt möjligt som utbildning, mat, mediciner, juridisk rådgivning och sjukvård.
..
Historien ger vägledning men i ett framtida samhälle med en mer jordad ekonomi finns förhoppningsvis också det som skiljer sig mot livet förr. Något bondeparadis har aldrig existerat. Många sociala värderingar och attityder från förr vill vi inte ha tillbaka; den kvävande sociala kontrollen, begränsningen i folks rörelsefrihet, okunskap på många områden, vidskepligheten, kvinnors underordning, gudsfruktan, moralkonservatismen och auktoritetstron. För att ta några exempel. Inget av detta behöver följa med in i framtiden.
..
Förhoppningsvis kan vi enas om att den konkurrens som den råa konsumtionskapitalismen odlar varken gagnar oss själva eller samhället i stort. När vi gör oss mindre beroende av detta system blir det lättare att se varandra. Då kan vi odla våra solidariska gener, då kan vi förstå att vi inte är individualister. Då kan det politiska mottot istället för "what´s in for me" istället skrivas "what´s in it for us".
..
Till slut är det på riktigt. Att komma hem är numera att rulla upp för grusvägen till vår gård i södra Dalarna. Lantlivet är inte längre på prov. Nu bor vi här.
..

1 kommentar:

Roland Lidén sa...

David Jonstad

Hela världen stormar. Global uppvärmning och väpnade konflikter, flyktingströmmar och ekonomisk oro — allt eskalerar när den industriella civilisationen gasar hela vägen in i kaklet, eldad av olja och dogmen om evig tillväxt. I sin förra bok, Kollaps, visade David Jonstad hur vår civilisation är på väg att gå samma öde till mötes som romarriket, mayaimperiet och resten av historiens fallna civilisationer.

I Jordad ställs frågan hur vi ska försörja oss när kriserna fördjupas och det globala maskineriet börjar falla isär. David Jonstad söker sig bakåt i historien och finner svaret under våra fötter. Han ser en framtid där marken, snarare än marknaden, är vad som tryggar vår försörjning. Där tillgången till ett stycke jord och förmågan att bruka den blir mer värdefullt än tillgången på pengar. Det vill säga, så som det har varit för de allra flesta som levt utanför världshistoriens fossila parentes.

David Jonstad vill inspirera till ett mer jordnära sätt att leva inom planetens gränser och utan att lägga beslag på andras resurser. Boken är också en personlig berättelse om vägen från ett stressat lönearbete i storstan till en friare tillvaro på landet.

..
Till slut är det på riktigt. Att komma hem är numera att rulla upp för grusvägen till vår gård i södra Dalarna. Lantlivet är inte längre på prov. Nu bor vi här.

David och Sofia med barn och grannar
..