Skulle önska att jag kunde nöja mig med att vara upprörd och ledsen över det som hänt i Stockholm, och glad över all den solidaritet och gemenskap det väcker, det är verkligen fantastiskt. Min frustration och kluvenhet (igår) handlar om att det är så svårt att bry sig alla andra dagar när det inte händer här. Då tar mina små (mycket små) bekymmer överhand, och jag glömmer så lätt att världen hänger ihop, att min välfärd är på andras bekostnad, att jag är en del av orättvisor långt härifrån, att den terror som nu sprider sig hänger ihop med de här orättvisorna, att det inte är förvånande att det som händer på andra platser nu inträffar här.
Men den här oförmågan är inte illa menad, den solidariska genen finns där hela tiden.
Nu åker vi ner till Sergels torg och blir del av en nyvaknad fredsrörelse, som förhoppningsvis blir långlivad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar