Dä va en gång en grupp människor som levde i fred med varandra och med Jorden.
Men sedan så fick dom inte göra det!
Men då tänkte jag att jag skulle rädda hela världen men då blev jag vansinnig och splittrades åt alla håll.
Å då skapades gudar i mig Dynape och Falken och jag sattes i baksäte på min en egen bil.
Min Pappa såg: "Det blir ju pannkaka av allt vad min son tar sig för"
Så han satte sig vid ratten i min bil och körde mot en station. Där var en väldigt stor öppen plats täckt av ett tunt lager av snö. Vit och obeträdd. Vems berättelse saknar världen?
Långt borta låg mina pannkakor. Pappa sa gå och hämta dina pannkakor. Dä gjorde jag och de var dubbelvikta om varandra.
Det är inne nu att skriva en berättelse om vår tid och då är det bättre att jag gör detta än att kolonialmakterna gör det.
Men den striden blir svår. Och en livavgörande fråga blir hur vi inte väntar på detta utan att vi skapar våra liv i alla fall.
Märkligt, hade precis slagit igen Tomas Ljungberg "Människan, kulturen, och evolutionen" när jag såg din kommentar. Han talar på 500 skidor om "en ursprunglig ordning" , om hur vi kapitulerat och förträngt, om hur vi "går cirkeln baklänges" när vi med enorm möda ska ta reda på det där vi redan visste, osv, men allt det där kan du redan. Gud vad jag längtar, efter en annan ordning. Det gick bättre i Västervik ..
Vi närmar oss lösningen på ett existentiellt problem som mognar längre fram.
Anonym tors dec. 01, 08:16:00 em
En försmak är följande. Tidigare så sprang jag lätt hack i häl på J. Nu springer jag före J utför. J belyser mig bakifrån. Hela vägen ner och så att jag ser min skugga framför mig.
Nu bildar min resa en stig utför och som längst ner, viker av till vänster och bildar en hel cirkel
3 kommentarer:
Dä va en gång en grupp människor som
levde i fred med varandra och med Jorden.
Men sedan så fick dom inte göra det!
Men då tänkte jag att jag skulle rädda hela världen
men då blev jag vansinnig och splittrades åt alla håll.
Å då skapades gudar i mig Dynape och Falken och jag sattes i
baksäte på min en egen bil.
Min Pappa såg: "Det blir ju pannkaka av allt vad min son tar sig för"
Så han satte sig vid ratten i min bil och körde mot en station.
Där var en väldigt stor öppen plats täckt av ett tunt lager av snö.
Vit och obeträdd. Vems berättelse saknar världen?
Långt borta låg mina pannkakor. Pappa sa gå och hämta dina pannkakor.
Dä gjorde jag och de var dubbelvikta om varandra.
Det är inne nu att skriva en berättelse om vår tid och då är
det bättre att jag gör detta än att kolonialmakterna gör det.
Men den striden blir svår. Och en livavgörande fråga blir hur vi
inte väntar på detta utan att vi skapar våra liv i alla fall.
Om jag är är knäpp? Dä ä bara början!
Roland Lidén
Du är inte knäpp, utan en omistlig livlina.
Märkligt, hade precis slagit igen Tomas Ljungberg "Människan, kulturen, och evolutionen" när jag såg din kommentar. Han talar på 500 skidor om "en ursprunglig ordning" , om hur vi kapitulerat och förträngt, om hur vi "går cirkeln baklänges" när vi med enorm möda ska ta reda på det där vi redan visste, osv, men allt det där kan du redan. Gud vad jag längtar, efter en annan ordning. Det gick bättre i Västervik ..
Tack för den omvärderingen!
Vi närmar oss lösningen på ett existentiellt problem som mognar längre fram.
Anonym tors dec. 01, 08:16:00 em
En försmak är följande.
Tidigare så sprang jag lätt hack i häl på J.
Nu springer jag före J utför. J belyser mig bakifrån.
Hela vägen ner och så att jag ser min skugga framför mig.
Nu bildar min resa en stig utför
och som längst ner, viker av till
vänster och bildar en hel cirkel
Dynape
Skicka en kommentar