Skrev nyligen ett inlägg kallat "Höja ribban", det handlade om att motarbeta fördomar och generaliseringar, att inte inte döma människor efter kön eller hudfärg eller något annat yttre.
Lite oväntat blev det 27 kommentarer om feminism. Vi kom inget vart, tyvärr.
Kvinnor missgynnas och särbehandlas fortfarande på en mängd områden. Trots det så vill de allra flesta inte kalla sig feminister. Anledningen är inte att man är emot jämställdhet, utan att dagens feminister gått för långt, de har blivit manshatare. Om jag förstått rätt.
Gudrun Schyman skriver i Feminsistiskt Perspektiv med anledning av färska rapporter om fortsatta löneskillnader mellan män och kvinnor. Sannolikheten att någon av mina trätobröder som vägrar att kalla sig feminister skulle ta intryck av de här uppgifterna är i det närmaste noll. Fakta spelar ingen roll, det är något annat som styr.
På söndag är det Internationella kvinnodagen. Den som kallar sig feminist tycker det är en högtid, den som tycker att kvinnor ska finna sig i att bli missgynnade och särbehandlade blir förstås bara provocerade.
Höja ribban
Gudrun Schyman
7 kommentarer:
Eric. Jag har läst kommentarerna under tråden "Höj ribban." Och vi är många som behöver höja ribban.
När vi inte förstår är det lätt att hamna i mentalt och känslomässigt kaos. Vi programmeras till att lära, vilket inte enbart ska ses som negativt, men bortom lärdom finns annan förståelse av högre modell.
I kaos inträder ett tillstånd där energin minskar och det gör att missmod, leda och motsättning inträder. Den som inser detta inser att det finns högre förståelse som bör uppnås. Det är viktigt att inse sin egen begränsning.
Det kan vara svårt att se flera sidor av en sak eller ett problem och det är ett allvarligt hinder i utvecklingen. Ofta tänker vi i motsatser, vilket är ett känslomässigt tillstånd där förståndet kommer till korta.
Felaktiga slutsatser är mycket vanliga i strukturella tankearbetet. Det gäller att lägga in rätt kunskap i systemet. Felaktiga föreställningar är som en parasit i individens system som vägrar att ge sig av. Den försvarar sig och individen själv identifierar sig med detta försvar.
Vi ägnar oss åt en massa oväsentligheter exempelvis som att käfta om kvinnors och mäns värde, vilket är en låg grad av intelligens (kaos) som gör att vi förlorar det ursprungliga och naturliga ändamålet ur sikte. Så fungerar det hos de flesta individer, ända in i de rikaste och mäktigaste auktoritära organisationer.
Christer
Tack Christer för din kommentar.
Det är även min känsla, att vi käftar och käbblar på en låg nivå. Det finns massor av vardagliga situationer, tillsammans med andra, som rymmer fler dimensioner, inte alls lika ensidiga som våra diskussioner här.
Mitt nästa steg, för att koordinera, prioritera och leva bättre blir meditation ™ . Den 21 mars får jag mitt mantra ..
En dag kom där en stege ner
från våningen ovanför,
jag klättrade upp dit, och där var det mörkt,
min uppgift blev då att ta täten i mörkret.
Christer och Eric, vad tycks?
Behöver jag vård eller
behöver ni stöd. :-)
Roland
Roland,
Ibland när jag sitter på toaletten på jobbet så slocknar ljuset (besparing), rör man sig så tänds det igen, sitter man still så förblir det mörkt, men efter en stund kommer mörker-seendet, och mycket av det som först var svart blir synligt .. vad ser du där uppe på vinden ?
Dä ä inte på loftet.
Blir det bra, den 23 mars,
så att du har hunnit reagera på ditt mantra.
Då hinner också jag, mogna.
Dynape
Roland.
När natten är som mörkast lyser stjärnorna klarast.
"Behöver jag vård eller behöver ni stöd.:-)"
Många gånger "kör jag huvudet i väggen" och då är det bra att få stöd från någon som förstår mer än vad jag förstår.
I bland vill jag kasta bort huvudet, men nöjer mig med att ha det under armen eftersom jag kan ha användning av huvudet vid ett annat tillfälle.
Christer
Christer,
Jag är ännu så ovan vid mörkret så att
jag är som en prästkrage utan blad.
På ängen.
Roland
Skicka en kommentar