1:a advent

Snart är det sommar igen.

Swedish Sunday Morning

For sale

swEdish sAturdAy EvEning

Not for sale

Ro i själen

Vaknade tidigt i morse trots gårdagens nästan dygnslånga förflyttning från Indien. Jag får ingen ro i kroppen förrän tvättmaskinerna rullar, tidningarna är skummade och räkningarna betalda.
Nu är det gjort, och klockan är inte ens tio. Bra jobbat, som dom säger i Idol.

I veckans ETC fanns ett helsidesuppslag om teplockare i Nepal. Normalt sett hade jag inte reagerat speciellt, men efter att ha vistats i teplantager under en vecka så kunde jag relatera, som det så vackert heter, till bilden. Texten berättar att arbetarna i Nepal får i genomsnitt 13 kronor för 8 timmars arbete. Det säger en del, men inte allt.
På Sri Lanka stannade jag till flera gånger för att insupa känslan där i bergen (så vinner man inga cykeltävlingar ..). Plockarna småpratade med varandra och verkade inte ha speciellt bråttom, det såg ut som en rätt trivsam arbetsplats. Jag vet förstås ingenting om deras villkor, men det var intrycket jag fick. Hur man nu mäter det.

Bästa räkningen var den till ETC Utveckling. 3750 kronor inkl moms för 250 W solceller i Katrineholm, vilket motsvarar 3,5 ton koldioxid-ekvivalenter. Det är inte lösningen på klimatproblemen men ger lite ro i  själen.

Digest

Doha/Qatar på väg hem.
Att resa är som att inta en stor måltid.
Man måste få tid att smälta,
för att tillgodogöra sig
alla gobitar.

Blog - dieten framöver
blir nog indisk.

PS 
Samma visa som på utresan ; 
Vänder på plattan och kliver av, något felas planet, minst fem timmars försening. 
Gör inget, ibland är det verkligen säkerheten som räknas.

mitt och ditt och vårt

Auroville ställer vanliga föreställningar på ända. Inte minst vad gäller privat ägande, grundbulten i vårt västerländska tänkande. Tanken att utveckling, ansvar och lycka bygger på möjligheten att äga och berika sig själv.
Här kan man inte det. Andre och hans fru Bobby, som bott här i över trettio år, har var sin verksamhet, hans tillverkar väskor i läder, hennes allt som kan stickas, de har 25 respektive 60 anställda, de har själva byggt sina verkstäder och boningshus, men de äger inget, samma dag de slutar eller flyttar tillfaller allt de åstadkommit gemenskapen. Låter det märkligt ?

BILD Bilen finns faktiskt här på området. 

Bara på skoj (2)

Forts.
Å andra sidan ..
Individuellt tävlande är inte så individuellt som man kan tro. Visst vill man komma före, men inte alltid, och inte hur som helst.

När gruppfotot skall tas finns det inga som helst ambitioner att att segraren skall framhävas, snarare tvärtom, nu är det en för alla, alla för en.
Sista dagen låg vi en grupp cyklister och tampades den sista biten in mot mål, några gjorde tafatta utbrytningsförsök utan att lyckas. När vi sen kom på upploppet föreslog spanjoren att vi skulle köra in sida vid sida, och simsalabim, plötsligt kändes det som det självklara målet, alla ambitioner att komma före var som bortblåsta.

På tidigare cykelresor har jag varit ensam svensk. Den här gången hade jag sällskap av Johan, från norr om stan. Och det kändes bra, för även om man tar sig fram på engelska så har det sina begränsningar när alla funderingar och känslor skall kläs i ord. Sen blir det inte sämre av att vederbörande är hyggligaste och ödmjukaste grabben i världen, helt ointresserad av att vinna någon spurt sedan jag kört ikapp uppför, som faktiskt verkade lika glad för mina som för sina egna framgångar.
Hoppas vi ses igen !

Det är väl så det är, helt motsatta och motstridiga impulser tampas ständigt mot varandra.

Det man föder är det man göder ? (ung.)

Bara på skoj

Bara på skoj

Idag cyklade vi en runda med Andrés kompisar. Lugnt och fint, mycket skratt, massor av punkteringar, bara på skoj.
Kort sagt, väldigt annorlunda mot tävlandet på Sri Lanka. På gott och ont, eftersom tävlingslustan inte helt vill släppa taget, eftersom det fortfarande ger en kick att prestera. De överlägsna ungdomarna går inte att hävda sig emot, men bara att göra sitt allra bästa ger en stor tillfredsställelse.

Kort sagt, har en bit kvar.

Auroville

Bor några dagar hos André i Auroville. 

Enastående, och omstörtande.

Här görs åtminstone ett ärligt försök, att leva på jordens villkor.

Känner mig "hemma" här, men återkommer med en fylligare rapport när jag kommit ner på jorden.

Finish

Igår körde vi sista etappen, på Rumble in the Jungle. En kraftig stigning i början men sen fin utförsåkning, vilket var rätt välförtjänt efter tre riktigt, riktigt tuffa dagar i bergen. Känner onekligen en viss stolthet att jag stod pall.
Som vanligt, kan man nog säga, är det barnen och livet på landet som gör störst intryck. Här på Sri Lanka, som är mycket mer välmående och välfungerande än jag visste, är landsbygden täckt av teodlingar och människor som plockar för hand de blad som är färdiga.

I kväll är det fest på stranden och vid tresnåret är det meningen att jag och  André, min livskamrat i de här sammanhangen, drar vidare hem till honom, Auroville i södra Indien. En liten community som långsamt byggts upp av europeiska idealister sedan 1968. Det här är resans viktigaste mål ..

Ynnest

paradisiskt

39 grader i luften, 29 i vattnet

den här västra sidan av Sri Lanka var förskonad från tsunamin

Saknad

Förbereder mig på att de inte blir några fler flygresor. Den återstående oljan måste få en chans att bli kvar i marken, det börjar jag så sakteliga inse.
Det jag kommer att sakna är inte att man kan ta sig långt bort på kort tid. Utan istället den där avskildheten, som gör det möjligt att försjunka och tänka långa tankar. Särskilt när kabinen är släckt och alla andra sover gott. Hemma i fåtöljen, utan omgivande snarkningar, får jag sällan till det.

Ensam, men ändå social.

Nåja, forts ..

Kom iväg strax efter elva. I Doha fick vi svenskar åka elbil på terminalen för att hinna med anslutande  flyg mot Sri Lanka, bagaget blev förstås kvar.
Idag blev jag uppringd av flygplatsen att de inte som utlovat kunde skicka min väska och cykel till hotellet. Fick vackert ta en taxi, för att sedan uppleva det mest omständliga jag varit med om.

Formulär, passkontroll, signatur och stämpel (KFPSS)
för att bli insläppt i ankomsthallen.
Lång kö till bagageservice
Står i fel kö, - där borta, mitt emot.
FPSS för att få audiens hos tullen; - be dom signera det här och kom tillbaks.
FPSS hos tullen ; - lämna tillbaks påskriften, fyll i det här formuläret
och kom tillbaks med bagaget.
Tillbaks på utlämningen ; fel signatur på fel plats (!)
Går tillbaks till tullen.
Lillbossen på tullen skriver ny signatur på rätt plats.
Utlämningen ger mig väska och cykel.
Tillbaka hos tullen ; - det här bagaget måste beskattas.
- Varför ?
- Antingen har du intyg på att cykeln inte skall säljas,
  eller så betalar du 100 dollar
- Jag lovar, den skall tillbaka.100 dollar är mycket pengar..
- Det är inga pengar för dig !
- Jag vill prata med bossen !
Får prata med storbossen, som sitter bakom glas och stort skrivbord, vi får kontakt.
Cykelkartongen sprättas upp, storbossen och hans medarbetare tittar länge på däcken för att avgöra om de är slitna.
Bossen beordrar hämtning av ny tejp till kartongen, en sista  vända med FPSS.
Sen är jag fri. Med dollarn i behåll.

Känner igen förloppet. Först blir man otålig, sen arg, sen rasande, sen uppgiven, sen full-i-skratt.
Och någonstans i den här galenskapen finns något mänskligt. Det är teater, absolut, men vem vill inte gå på teater ?

På väg .. nåja.

Den här resan börjar med en liten taoistisk övning.

En kvart efter planerad avgångstid och med alla passagerare ombordstigna kommer order från Doha-Qatar att vi ombeds kliva av och gå tillbaks till gaten. Operational constrain, vad nu det betyder.
Ny avgångstid 11.00 ? Skulle inte tro det.

No complains, här finns färska dagstidningar och bra toaletter, ingen verkar särskilt missnöjd.
Och sen vet man ju inte vad det här missödet kan föra med sig …

Wu - Wei

På väg

Bloggen blir lite sporadisk de närmaste veckorna.

Men jorden snurrar vidare ändå ?

Stories VS Stores

Skrapan Shopping Center.
Efter åtskilliga besök och flera år upptäckte jag den stora skylten med den fyndiga texten.
Färre butiker och fler berättelser ?
Gärna !

Till var och en …, från var och ..

På senare tid har han sett bedrövad ut, "min" tiggare på Nytorgsgatan, ibland sitter han och gråter.
Idag följdes vi åt till Cafe String några hundra meter bort, jag hade med mig datorn och Google translate. Inte helt oväntat kunde han inte läsa rumänskan på skärmen, så den robotliknande datorrösten fick göra jobbet. Dröjde en stund innan jag kom in i att ställa frågor som kunde besvaras med ja eller nej.
Hans hustru är sjuk och får inte den hjälp hon behöver i Rumänien. Hans tillfälliga återresa är den 28 december, att åka tillbaka tidigare verkade inte aktuellt, även om pengarna fanns, inte heller att bli kvar i Rumänien. Hans önskan var, som jag förstod det, att hustrun skulle kunna få hjälp i Sverige.
Svårt.

Det blev en högst vansklig kommunikation. Vi kom överens om att han skulle be någon skriva ner sin historia, och att vi ses igen när jag är tillbaka från min (välförtjänta?) ledighet.

Till var och en efter behov, från var och efter förmåga, var det så det hette ?

# arbetsvillkor

Tre artiklar (Åsa Secher) om arbetsvillkor i Sverige, 2014 :

från tufft till sämre i äldreomsorgen
färre undersköterskor - mer stress
ensamt och tungt i städbranschen 

Tufft, stressigt och ensamt.
Vad handlar det om, egentligen ?

I alla fall inte att "kollektivet är till individen och individen är till för kollektivet ".
Snarare ett uttalat förakt för jämlikhet, för jämlikhetstanken.

Stannar hemma ..