Höstträdgård

                             

                               Vi ser på saker inte som de är
                                utan som vi är
                                                        (Kant)
                                                            ?

Hål i baken

                                        Många mil i sadeln sliter på baken.
                                        (Craft långkalsonger)

                                         Om jag slängt ?
                                         Nej, inte när man är mitt i en inbromsning !

Insidan

En del av våra morötter blev alldeles vanskapta. Men ack så goda !

Det är insidan som räknas, brukar man säga. Det gäller inte på 2000-talet, men är förstås en from förhoppning för 3000-talet ..

Alla män

Om någon till äventyrs menar att jämställdhet är en ickefråga, att vi redan uppnått jämlika förhållanden mellan män och kvinnor, eller att de orättvisor och övergrepp som kvinnor utsätts bara gäller ett fåtal män som vi andra (män) inte behöver ta ansvar för, då är det här tänkvärd läsning. Eller borde vara.

Kan ju hoppas att publiceringen av Johan Ehrenbergs text i Aftonbladet innebär att den når utanför ETC-familjen. Men man skall nog inte hoppas för mycket, feminism är iskallt för tillfället. Inga orättvisor eller övergrepp i världen gör något större intryck, det mesta klassas som  överkänslighet, kverulans,  eller t.o.m manshat. Ett hat som till sist blir det enda rimliga, om vi män vägrar ställa upp för våra systrar, och bara gömmer oss bakom vår individuella förträfflighet.

En önskan

Ekonomieko 06.32 :

Idag väntas flera tunga kvartalsrapporter, X presenterade igår ett starkt resultat med X miljarder i vinst, Asienbörsen föll i morse med X punkter, Dow Jones låg still. Reporter X punktmarkerar Riksbanken under förmiddagen. Ekonominytt är tillbaks klockan X.

Idag, precis som alla andra dagar nu för tiden, kommer tusentals oroliga barn och vuxna gå till skolan och arbetet för att höra om prestationerna duger.

Om alla barn och vuxna slutade bry sig om att vara duktiga skulle börserna dyka och kvartalsrapporterna falla som stenar till marken, och världen skulle gå under ?

Önskar att alla barn och vuxna slutar vara duktiga. Bara nyfikna och snälla.

Radiotjänst

När frågan om TV-licens kommer på tal brukar jag försvara mitt skolk med att dumburken bara är på några gånger i månaden.

 - Men du vill väl att det skall finnas reklamfri TV ?
 - Ja, verkligen !
-  Då borde du betala.
-  Du har rätt, verkligen, jag lovar.

- Har du betalt TV- licensen ?
- Nej, jag fattar inte hemsidan.
- Hur svårt kan det vara ? Ring då !
- Du har rätt rätt, verkligen, jag lovar.

Nu har jag betalt, det känns bra. Sent skall syndaren vakna.

PS Bara datorinnehav med internet innebär numera skyldighet att kontakta Kiruna. Så det var på tiden att jag slanta in DS

Stor och Liten

I vissa sammanhang och vissa dagar är jag lika imponerande som båten i luften. Men för det mesta inte.
Utan mer som en jolle,
på alltför öppet hav.

Obetydlig, forts.

Lovade (mig själv) att återkomma till Religionen och Klimatet innan veckan var till ända.

Få saker är svårare än att ta ställning till det man inte förstår. Särskilt om man måste. Risken finns att man blir lurad.

Ångest är ett starkt ord, men det känns på sin plats när det gäller oron för global uppvärmning. Ända sedan hösten 2006 och programmet Planeten har jag lidit av det som numera går under benämningen klimatångest. Det späddes på ordentligt av Al Gore (An inconvenient truth) och Andreas Malm (Det är vår bestämda uppfattning att om ingenting görs nu kommer det att vara för sent.)

Jag har under de här åren aldrig ifrågasatt 1. att det föreligger en global uppvärmning, 2. att den är orsakad av människan, och 3. att det kan få förödande konsekvenser för livet på jorden.
I andra sammanhang är jag ständigt på min vakt mot vad rädsla och skrämsel kan ställa till med, men att detta skulle kunna gälla global uppvärmning har inte slagit mig. Vilket grundar sig på, all den stund jag själv inte kan bedöma sakfrågorna, att jag litar på och har förtroende för de som framför varningen.

Men på senare tid har det långsamt hissats små röda flaggor. Som när vetenskapsjournalister och vetenskapsredaktioner redovisar IPCC;s senaste klimatrapport på ett sätt som är mer känslomässigt än sakligt, på ett sätt som påminner om ekonomiredaktionernas okritiska förhållande till behovet av ekonomisk tillväxt. I de korta nyheterna får vi höra att klimatpanelen nu "med 95% sannolikhet " kunnat fastställa ett samband mellan våra utsläpp och global uppvärmning. Det låter märkligt. Vari består osäkerheten ?
Kanske var det därför jag inte enbart upprördes över helsidesannonsen Klimathotet - En missuppfattning ? (www. klimatupplysning. se)  på Svenska Dagbladets nätsida för några veckor sedan.

 Falskt Alarm - Klimatfrågan ur vetenskaplig aspekt, 200 sidor skrivna av kemisten Gösta Pettersson, sidor som jag nu har läst. Och jag har verkligen hamnat i tvivel. Om det (1) föreligger en global uppvärmning, (2) orsakad av människan, och med (3) förödande konsekvenser för livet på jorden.
Återigen, det bygger mer på förtroende för författarens sätt att framföra sitt budskap än min egen förmåga att bedöma sakfrågan. Men hans budskap rimmar med den skepsis man som naturvetare instinktivt kan känna för kurvor som plötsligt skjuter i höjden, när vi talar om ett ämne som ingår i alla livsprocesser, som ingår i en mängd jämviktsprocesser.

Men en persons invändningar kan väl inte spela någon roll om "en överväldigande majoritet av forskarvärlden" är enig ?
Jo, i det här fallet räcker det en bra bit. Pettersson redogör sakligt och minutiöst, och som jag uppfattar det utan bindningar, för många forskares rön och skepsis. Och hans redogörelse innebär med nödvändighet att IPCC, vars rapporter är den helt avgörande grunden för vår nuvarande uppfattning, mer framstår som vilseledande politiker än sanningssökande vetenskapsmän.

En kort sammanfattning av Petterssons mening  är att IPCC grovt överskattat människans betydelse, eller underskattat hennes obetydlighet, om man så vill.  Att klimatmodellerna misslyckas både med att bekräfta empiriska data och att utfärda prognoser. Att klimatpanelen hellre vill bekräfta sin egen idé än kritiskt ifrågasätta. Och att anledning till det skulle vara att välmenande miljövänner offrat sanningen för att kunna skrämma fram övergripande förbättringar och förändringar av miljö och ekonomi ? Eller som den amerikanske IPCC-representanten och Clinton/AlGore-medarbetaren Tim Wirth uttryckt det :
Even if the theory of global warming is wrong, we will be doing the right thing in terms of economic policy and environmental policy.

Några sammanfattande citat (som egentligen bara blir meningsfulla när man läst vad de grundar sig på) :

IPCC:s beskrivning av temperaturutvecklingen på jorden har mött förödande kritik från geologer, biologer, metereologer och astrofysiker. Statisiska experter knäckte Manns hockeyklubba, kemister har ogiltigförklarat bedömningen att koldioxidens uppehållstid är mer än tio gånger längre än den experimentellt befunnits vara. Strålningsfysiker har betecknat klimatologernas beskrivning av växthuseffekten som rent nosens. Matematiker, progostiker och många andra har på skilda grunder avfärdat klimatmodellernas förutsägelser som totalt otillförlitliga, något som besannats under de senaste decennierna.

Ingen lär vara omedveten om påståenden att vi människor orsakar en global uppvärmning som ger allt extremare väder med ökad frekvens av katastrofala översvämningar, orkaner, värmeböljor, köldknäppar och så vidare. Men hur många är medvetna om att flera decenniers forskningsresultat visat att 1900-talets globala uppvärmning inte har lett till någon statistiskt signifikant ökning av extrema vädersituationer ? Och ur många känner till att även IPCC har dragit den slutsatsen ? Känner ens flertalet skeptiker till att så är fallet ?

Genom att basera sina bedömningar på modeller som inte är validerade begår IPCC samma fel som som istidsalarmisterna gjorde på 70 talet. Man argumenterar för det aktuella budskapet genom vetenskapligt obefogad skrämselpropaganda istället för att ge en korrekt beskrivning av kunskapsläget. Det finns modeller som betonar växthuseffekten och spår att vi går mot varmare tider och det finns modeller som betonar solaktiviteten och spår att vi går mot kallare tider. IPCC intresserar sig till övermått för det förra och negligerar de senare. Den preferensen är inte vetenskapligt befogad. Den är politiskt betingad.

Om jag blivit av med min klimatångest ? Ja, till stor del !! 
Det är nog OK att sitta still i båten tills vi vet bättre. Om det närmaste decenniet inte heller innebär att temperaturen stiger trots fortsatta utsläpp, då kan vi glömma Global warming, och med full kraft ta oss an det som ovedersägligt är rovdrift och vanskötsel av Moder Jord, och människorna som befolkar henne.
Alternativt komma på något annat att bli livrädda för.

Obetydlig

Lovade (mig själv) att återkomma till Religionen och Klimatet innan veckan var till ända.

Alain de Botton skriver lättsamt och med ett leende på läpparna om en stor fråga, nämligen vårt behov av religion. Sant eller osant lämnar han därhän redan på första sidan, om han själv är troende får vi heller inte veta. Däremot massor om hur  religionen förstår, tar hänsyn till och värnar mänskliga behov. Behov som det sekulära samhället i hög grad misslyckas med att tillgodose.
Hans utgångspunkt är inte den ensamma, starka, pretentiösa, ständigt missnöjda individen med de högt ställda förväntningarna. Utan istället den ofullkomliga människan, i behov av tröst, vänlighet, gemenskap och vägledning. Han tar ut svängarna och försöker tillämpa religionens landvinningar på områden som t.ex utbildning, konst och arkitektur.
De kanske mest tänkvärda kapitlen handlar om "pessimism" och "perspektiv".

Vi är naturligtvis tacksamma för att det finns datorer och för att vi kan ta ett varmt ångande bad, men vi drabbas lika ofta av olyckor, sträckta ambitioner, krossade hjärtan, svartsjuka, ångest och död som våra medeltida förfäder. Men våra förfäder hade fördelen att leva i en religiös tid som aldrig begick misstaget att lova folk att lyckan kunde skaffa fast bostad på jorden.

Att acceptera att tillvaron till sin natur är frustrerande, att vi alltid omgärdas av avskyvärda realiteter, kan ge oss incitament att säga "tack" lite oftare. Det är signifikativt att den sekulära världen inte är hemmastadd i tacksamhetens konst; vi tackar inte längre för skörden, maten, honungsbina eller det vackra vädret.

Religionen är framförallt en symbol för det som är större än vi och en lektion i nyttan av att vi erkänner vår egen obetydlighet.
Den största faran med livet i ett gudlöst samhälle är att det saknar påminnelser om det transcendenta och att vi därför är oförberedda på besvikelser och den slutliga utplåningen.

Gösta Pettersson har skrivit om Klimatet. Jag läste färdigt igår, men har inte riktigt hämtat mig. I morgon tar jag sats. Det handlar om vår obetydlighet ..

Inbromsning

Många av mina nyinköp beror på

- otålighet

- att jag inte tillräcklig tagit ställning till behovet

- att jag inte tillräckligt övervägt
   lappa/laga/återanvända/låna/hitta/köpa begagnat

- men sällan eller aldrig för att jag gillar att handla

När "köpstopp" kommer på tal så är det inte rädslan att avstå från fler prylar som skrämmer. Utan rädslan att bli gniden, girig och ogenerös, en som i alla lägen bara har en sak i huvudet, nämligen att strypa alla utgifter. Gu´bevare.
Men det löser man förstås genom att exkludera givandet från köpstoppet !

Alltså :
1.
Fr.o.m nästa vecka handlar jag bara "det nödvändiga", vilket inkluderar gåvor och presenter.

2.
Avstår från att lista vad som är "det nödvändiga". Det är den goda viljan, inte disciplinen, som skall testas.

3.
Utvärdering vid årsskiftet. Med några siffror, och många intryck ?

PS
"Köpstopp" låter orealistiskt och pretentiöst.
"Inbromsning" låter bättre.

Tagga ner

Subjektivt

Idag hade jag en patient som frågade om den vackra utsikten från mottagningen påverkade mig.
- Nej tyvärr, jag har vant mig, det är andra saker som avgör om jag trivs på jobbet.
Det var tydligen rätt svar, han blev eld och lågor och berättade om ett "subjektivitetsindex" han varit med att arbeta fram, som bekräftade den iakttagelsen.
Vissa patienter skulle man önska att det inte hade några åkommor, så att man kunde ägna tiden åt att diskutera annat ..

Hög tid

I morgon har vädertjänsten hotat med snö, och det ligger fortfarande potatis i jorden.
Hög tid att den saktfärdige får spaden i jorden !

(Kan förstås komma på en del att skylla på, men det blir bara fånigt ..)

Deadline

Jag är inte så snabb i vändningarna, det mesta tar längre tid än det borde. Å andra sidan mår jag bäst av att få göra saker makligt, eller åtminstone så långsamt att man inte tänker på klockan. Gäller alla ?

Hur som helst, det är trist att inte göra färdigt. Som t.ex att sammanfatta "Religion för ateister" (Botton) och "Falskt alarm" (Gösta Pettersson). Lika bra att sätta en deadline. Typ den här veckan.

Sagt och gjort.

Religion för ateister
Falskt alarm

Back in town

                               Hammarby sjöstad - inte bara idyll

                               Skanstullsbron - skatare med svart kappa och dödskallemask och
                                            skugga av efterföljande cyklist (fotograf)

                               Mosebacke torg - hund med rosa gasballong

                                    Ringvägen

Stolt

Jobbar ganska framgångsrikt på att avstå från jämförelser och tävlingar, men att inte känna stolthet över barnen är för mycket begärt.

Guy Standing har åter varit på besök i Sverige, nu i samband med att hans bok om Prekariatet lanseras på svenska. Och studio 1 har  gjort en ny intervju.
Poängen, i det här sammanhanget, är att intervjun från förra året (av dotter Åsa) är så fruktansvärt mycket bättre. Helt objektivt :)

Birger Schlaug
Intervju 2013
Intervju 2012

Upp och ner

                               Solen går ner.

                               Solen går upp

Alla inlägg är väl mindre upprepningar. Den här gången känner jag verkligen att det är så.

Hemkommen från en resa är det oundvikligt att jämföra Stockholm med de ställen jag besökt. Det brukar inte utfalla till hemortens fördel. Inte den här gången heller.
När solnedgången färgar himlen gudomligt röd så reagerar vi stockholmare inte med att stanna upp och njuta, utan med att ta upp telefonen och dokumentera, för att sedan hastigt skynda vidare. Igår kväll stod vi på rad i Hammarby sjöstad med våra mobiler, en komisk och sorglig syn.
Om solen  sen behagar skimra lika vackert på morgonen, som idag, så åker telefonen hastigt upp igen.

Så gör man förstås inte om hetsen byts mot stilla lunk, om naturen är regel och inte undantag, om man inte har ett ständigt behov av bekräftelse ?

Batteribyte

Batteriet till bilen har inte fungerat på några veckor. Har räddats av snälla människor, startkablar och nerförsbackar. Köpte för en vecka sedan ett nytt batteri men det har blivit stående inne i bilen.
För att utmana ödet ? För att skjuta framför mig det där glada ögonblicket när man åter har en bil som startar ?
I Söderköping var jag tvungen att tanka, och samtidigt stänga av motorn. Så där stod jag och kom ingen vart. Eftersom det var på betryggande avstånd från storstaden tog sig mack-föreståndaren all tid i världen att få loss den väl dolda bulten som höll fast batteriet. Och så infann sig precis det där lyckliga ögonblicket som jag längtat efter. Som inte hade infunnit sig om jag bytt batteriet för två veckor sedan ?
Hade jag t.o.m på känn att landsorten skulle bjuda på en trevlig upplevelse ?

Det som i förstone framstår som fullständigt irrationellt blir i slutändan ganska förnuftigt.

ZERO

Efter bästa förmåga ..

Hemkommen från en inspirerande landsortsturné. Har inte mer än klivit innanför dörren så får jag rapport om att en patient vi/jag opererade i onsdags kommit tillbaka med en operationskrävande komplikation. Min känsla var att vi var så noggranna som man bara kan vara. Duger det ?

Men, utan att vara efterklok, min känsla direkt efter operationen var att vi utsatt den gamla kvinnan för ett onödigt stort ingrepp.

Kirurgi handlar i så oerhört hög grad om att hela tiden ha tentaklerna ute, och låta det omedvetna flyta upp till ytan. Eller i mer allmänna termer, att följa sin intuition.
Kort sagt, bra kirurgi är som livet självt.

Alice Munro

Läser en recension av Alice Munro, skriven av Åsa Beckman 2009. Där förklaras varför hon aldrig kommer att få nobelpriset i litteratur !

Blir väldigt sugen på den här lågmälda författarinnan. Där tydligen det alldeles vanliga och vardagliga får liv och mening.

I år kommer jag att läsa årets pristagare.

Tre slags människor

I professionella sammanhang brukar man identifiera kvalitetsparametrar för att lättare kunna värdera en verksamhet. Tanken är att några få mätvärden ger en bild av helheten. De kan t.ex användas för att jämföra och sätta betyg, men också avgöra om en aktör över huvud taget kvalificerar sig för att delta på marknaden. Inom sjukvården diskuteras f.n om man ställer tillräckligt hårda krav  på privata aktörer, som primärt inte drivs av kvalitet, utan vinst. Återinläggningar, omoperationer och återfall är t.ex parametrar som skvallrar om kvalitén inom kirurgin. Om det bakom en dålig siffra döljer sig speciella omständigheter ( och krångliga patienter ) behöver man inte fördjupa sig i. Det finns s.a.s inga ursäkter.

Ett annat sätt att se på saken, som vi pratade om igår efter jobbet, är att försöka värdera/uppskatta känslan om vi gjort vårt bästa. Slarvade vi med att lyssna på patienten, hoppade vi över någon värdefull utredning, opererade vi vid rätt tidpunkt, o.s.v. Vi var överens om det är förvånansvärt lätt att göra en sådan värdering. Man vet med sig om något brustit, och känslan att man gjort det allra bästa av situationen tar man inte heller miste på. Det känns.
Det första synsättet bygger på förenklingar, rationalitet och misstro. Det andra på komplexitet, intuition och tillit.

Här i Västervik finns en kliniker i världsklass, hans närvaro, iakttagelseförmåga och intresse för enskilda patienter är oslagbar. Han kommer aldrig att inordna sig i System 1.

Och jag skrattar gott i hans sällskap, som igår morse :

- Det finns tre slags människor. De som kan räkna, och de som inte kan räkna.

Västervik

                                                 
Lugnt och stilla tar vi oss igenom operationerna, klockan på väggen tittar jag inte på, det får ta den tid det tar, bara vi blir nöjda.
Så skall sjukvård vara, det är vi överens om, Magnus och jag.

Cyklar en sväng i mörkret utmed vattnet, några få är ute med sina hundar, annars är det lugnt. S.t Getruds kyrka är lika vacker på natten som på dagen.

Tidigare gånger har jag fått panik av den här stillheten, idag känns det rofyllt.

Fårö

Fåren kommer springande när vi anländer till ön, paradisön. Det är en sagolik kväll, tyst och ljummen, dagens operationer känns redan långt borta.
På söndag börjar slakten, det vet fåren inte om. Tills dess fortsätter de beta på ängarna.

Att inte veta, bara beta.
Vi betar också, men tror oss veta.
Okunskap är en dygd ?

Lokalsinne

Mitt lokalsinne är nog inte sämre än genomsnittet, ibland får jag för mig att det t.o.m är bättre. Men jag kom inte underfund med korridorerna på Norrköpings lasarett, inte förrän jag fått syn på en karta över sjukhuset.
Ja, naturligtvis är det lättare att orientera sig om man har en karta. Men, man behöver inte gå omkring med kartan hela tiden, det räcker att se den en gång - för att få känsla för helheten, förstå hur dom har "tänkt".

Känns igen från mer sociala sammanhang. Det är t.ex svårt att fungera på en arbetsplats om man inte, en gång för alla,  har hierarkin klar för sig. Tyvärr, tyvärr.

En tragedi ?

Mer om sopsortering ..

Natten till igår var det någon som tömde sitt bohag på Tjärhovsgatan. Enligt en förbipasserande mamma med barnvagn var platsen full av folk igår, som rev och slet efter värdesaker, nu såg det ut som ett slagfält med dödade och sårade.

Eller vad var det egentligen som hände där, natten till igår ?
Konstfack ?

Stekpannan

Vid sopsorteringen (papper och glas) hade något lämnat en stekpanna på gatan. Den såg väldigt fin ut, och fick följa med upp till lägenheten. Ställde hen på plattan, och blev varse att hen inte var det minsta plan, och därför inte värd att spara. Men nu var liksom stekpannan mitt ansvar, och jag kunde knappast göra som den förra ägaren, och bara lämna den på gatan.
Gick ner till sjukhusets miljöstation, men där var låset bytt och jag kom inte in. Så jag ställde den på marken utanför. Kändes inte riktigt bra.
Kanske kommer någon förbi, ser den fina stekpannan, och tar med den upp i sin lägenhet. Och tänker, att eftersom den inte är så plan så kan den användas över eld, för på något vis måste ju en så fin stekpanna komma till användning, kanske någon tänker ..

Konst på väggarna

Kan ibland undra om jag valde rätt bana, eftersom tavlorna upptar betydligt större intresse än den senaste tekniken när jag kommer till ett nytt sjukhus.
Blygsel och besvärande omständigheter ( vad håller han på med .. ) betyder att jag saknar kort på de underbara bilderna från barnkliniken.

De tre översta, av Rune Claesson, heter: "Jag har inget sagt, inget hört, inget sett" (!)
Den färglada föreställer kuranstalten Kneippen.
Lejoninnan visar vägen till operation.
Skatan och Staden är bara exempel på av all fin grafik.
Om de tre männen vill ge eller ha, det vet jag inte.

Går det att mäta nyttan av konst på väggarna ?
Nej. Men det säger inte så mycket.

Norrköping

Alltid spännande med nya platser. Även de som inte låter så upphetsande, som Norrköping.

Som vanligt insuper jag hellre allmän känsla än detaljer. Och då blir omdömet "ja, varför inte".

Vilket i slutändan handlar om att "här finns  närhet och vänlighet och möjligheter".

Framtiden får berätta. Över den styr jag inte .. 

Skam

Om jag struntar i att begränsa mitt bilåkande, och inte skäms det minsta över att köra långa sträckor varje dag, då har andra inga förväntningar på mitt miljömedvetande. Om jag från det utgångsläget börjar åka buss till jobbet en dag i veckan, då kan jag räkna med att inkassera omgivningens gillande.
Om jag istället i princip aldrig åker bil, men en dag bestämmer mig för att ta bilen istället för tåget, då kan jag räkna med omgivningens kritiska kommentarer.
Är det inte ungefär så det förhåller sig ? Kan tyckas orättvist.

Men precis som handlingen går före orden så bör väl omgivningens reaktioner komma i andra hand. I första hand kommer min egen känsla, att jag strävar i den riktning jag vill.
Alltså skäms jag inte för att ha tagit bilen till och från Norrköping, den här gången.

Självbild

Om jag skulle ge en bild av mig själv skulle det kunna vara den ovan. Samtidigt som den visar upp skillnaden mot de flesta jag känner. Kan inte förklara varför jag är så nöjd med min annons, den till vänster, och tillfreds med att jag inte satt upp den till höger. Enkelt, ofullkomligt och ofullständigt, så vill jag att det skall vara.
Man kan sätta namn på sina övertygelser, helst ska man nog låta bli. Wabi-Sabi finns det i alla fall en japansk lära som kallas. Som värdesätter komplexitet, men eftersträvar det enkla.

Någon kanske uppfattar det här som hyckleri, eller "hårresande falskhet". Men det är det inte.

Ångest

Höstens tema har varit vill - bör - kan.
En variant på det temat är att prata men inte handla. Vilket kan betyda att man vill, inser att man bör, men faktiskt inte kan. Men kan också vara uttryck för hyckleri ; t.ex låtsas att man vill, eller faktiskt kan.
En av mina läsare tycker att det sista stämmer in på mig, och kallar min attityd, och brist på förändringar i mitt leverne, för "hårresande falskhet". *
Sådana kommentarer gör ont, och är svåra att släppa. Visst kan jag göra mycket mer, ta ett större ansvar, men har jag verkligen gjort mig skyldig till falskhet ? Men tänker också, det kanske är nyttigt att bli sårad, det är är kanske vad som krävs för att man fullt ut skall göra det man bör och vill ? Det vore ett nederlag i sig.

Kopplar av med ett radioprogram om Klimatångest, och då känns det lite lättare. Nyanserna kommer fram, de som handlar om vår ofullkomlighet, om den svåra avvägningen mellan det individuella och det kollektiva ansvaret, bl.a. Tack !

Vilse

Förmågan att ta in nytt sjunker förstås med åren.
För tillfället stångar jag mig blodig för att hitta rätt på lasarettet i Norrköping, den ena korridoren är den andra lik, kompassen ställer inte in sig. Har kommit på att konstverken på väggarna kan vara till hjälp.
Annars är det trevligt här.

Falskt alarm ?

SvD:s nät-upplaga innehöll häromdagen en jätteannons  med rubriken Klimthotet - en missuppfattning ? Bakom frågan ligger klimatskeptiska stockholmsinitiativet, som tydligen har gott om pengar.

Svårt att förstå hur man framhärda i sin skepsis när så många experter verkar överens. Men som vanligt, själv kan jag inte bedöma sakfrågan. Bara fortsätta framhärda i min uppfattning att även om sannolikheten inte är 100 % att människans utsläpp är orsaken till stigande medeltemperatur, eller att konsekvenserna behöver vara helt förödande, så räcker nuvarande farhågor för att vi skall dra i bromsen, och agera som om det vore 100 % säkert.

Nästa vecka tjänstgör jag i Norrköping. Med mig i väskan lägger jag Gösta Petterssons Falskt Alarm - klimatfrågan ur vetenskaplig aspekt (cirka 200 sidor), dvs den bok som skeptikerna vill att vi skall läsa. Så får vi se vad som kommer ut i andra ändan ..

Rena rum

Så länge jag minns har ordning och reda varit på tapeten, många uppslitande diskussioner om varför det är så viktigt har det blivit. Så jag lystrade när P1 sände första avsnittet i en programserie kallad Rena rum. Kände snabbt igen argumenten och meningsskiljaktligheterna. Mest spännande blev det när psykologen kom in på renlighetskrav som rädsla, osäkerhet och maktutövning.

Själv har jag för vana att plocka i ordning och lägga till rätta för att dämpa min oro. Det fungerar ganska bra .. men är förstås ingen bot.

Barnvakt

                               Hammarby sjöstad , torsdag kväll

Besviken

Flyttade idag en båtvagga från Nacka till Södermalm, för det behövdes ett släp som jag hyrde söder om stan. Allt gick bra, tills jag skulle åka hem från söder om stan, i rusningstid. Utan överdrift, en halvtimme kröp jag fram i Årstatunneln, paniken var inte långt borta. Sammanlagt tog det som skulle tagit en kvart med cykel ungefär en timma.
Till saken hör att den där tunneln byggdes för att minska trafikstockningen. Så enfaldigt !

Jag fattar inte. Hur kan så många människor välja att transportera sig på det här sättet, dag ut och dag in ? Är alternativen så avskräckande ?
Jag tycker som Olof, det är hundra gånger bättre när var och en känner och tar ansvar, för sig själv och andra. Men ibland måste man undra om det inte behövs någon auktoritet som säger : NU ÄR DET SÅ HÄR, PUNKT SLUT. Så gjorde man med rökningen på krogen, något som alla nu verkar nöjda med. Men så länge det var tillåtet låg dimmorna täta.
Ska man bli besviken på sig själv eller mänskligheten ?

Flytta bort från storstan ? Den diskussionen är avklarad :)

Släpp taget

Johanna Thydell tänker tankar om sitt läsande, om markeringar i sidan för att kunna gå tillbaks, för att minnas. Studsar till i kokvrån när hon som exempel tar en av mina favoriter. Om att släppa taget.
Något som jag verkligen brottas med för tillfället. Alls inte lätt.

Att inte hålla fast vid det man uppnått 
utan släppa som om det vore en lek.
Som en fiskare som kastar tillbaka i vattnet.
Den som vill behålla skall mista.
Den som kastar bort skall vinna.
Så står det bibeln. Hur ska man kunna lära sig det ? 

Jonas Gardell

TFD