ACTION

Fredrika Eks fantastiska resa är inte bara ett äventyr för henne utan lika mycket ett försök att hjälpa människor som inte är lika lyckligt lottade som vi.
Hittills har det blivit fantastiska 539.468  kronor till ACTION AID.

Hjälp Fredrika att nå hela vägen till 1.000.000 !

The Bike Ramble
Charity
action aid

if you want you can - if you can you must

GALTAN

Den gamla höger-vänsterskalan räcker inte, det är ingen nyhet. Miljöpartiet blev till just för att skapa en "vertikal dimension". Har nu flera gånger stött på begreppet GAL-TAN, som försöker definiera vad en sådan vertikal skala står för.

Min egen fundering. Man brukar ju tala om mål och medel. Kan man tänka att den horisontella handlar om mål och den vertikal om medel ? På den horisontella skalan glider man mellan målen " till var och en efter behov och från var och efter förmåga " (vänster), och " till var och efter förmåga oberoende av behov, det gynnar alla " (höger). Vägen dit kan var auktoritär eller frihetlig, försiktig eller djärv.
Lite spännande att inte bara plocka in partierna utan även pricka in sin egen position. För egen del ligger jag stabilt ut till vänster på den horisontella men märker att jag flackar upp och ner på den vertikala.

GALTAN

Sahara (3)

Gendarmerna i Västsahara hade koll, de visste att en fransman, en ryss och två svenskar för tillfället uppehöll sig på väg N1, med några kilometers mellanrum fick vi visa vår pass. Det kändes tryggt, men kan lika gärna tolkas som att här borde man inte vara. Eftersom jag var där, och har en familj som behöver mig, så trodde jag på det första.
Är glad och väldigt tacksam för de här dagarna med Freddan.

Sahara (2)

Så blev det en riktigt bra dag till i Boujdour, gillar verkligen den här vänliga och lagom stora staden. Fick en lång pratstund med Mohamed som tog kontakt på ett fik för att ta kort på mitt skellett bakom sadeln. Han pratade perfekt engelska efter en massa television, fick en utförlig lektion i alla stridigheter som det här landet varit med om.
I vart och vartannat hus byggs det båtar, mäktiga skrov skrov för att tåla havet, alltid lika härligt att träffa riktiga hantverkare. Virket kom från Sverige fick jag veta.
Åkte tillbaks till hamnen för att se hur det stod till med de ensamma hundvalparna jag såg igår, deras mamma såg jag inte till, men dom höll varandra sällskap.
Sen blev det förstås lite nya installationer med cykeln framför olika väggmålningar, kan inte låta bli ..
Så, efter en del missförstånd fick jag kontakt med världsomcyklaren Fredrika Ek, hon befann sig inte tio mil söderut som jag trodde utan vilade ut precis här, i Boujdour. I morgon slår vi följe norrut är det sagt. Känns häftigt, förstås.

Sahara

Märkligt vad mycket man kan uppleva på kort tid. Hemma är fem dagar ingenting, på resa kan två dygn kännas som en evighet.
I torsdags eftermiddag satte jag mig på ett plan till Agadir i Marocko, mellanlandning i Casablanca, tre timmars försening med uppror och  uppståndelse på flygplatsen, kliver fredag förmiddag på en buss mot Boujdour i Väst Sahara, en fjorton timmar lång resa i sällskap med underbara Safouane som skall hälsa på sin flickvän i Dakhla, hittar ett hotell lördag 01.30, sover till åtta,  idag fin cykling i med - (söderut) och motvind (norr ut), träffar en massa underbara människor, i ett land som inte finns. Hade förhoppning om att få en skymt av världsomcyklaren Fredrika Ek, men det blir jag nog blåst på. 

Kontroll (3)

En stor skillnad från dagens resande är att mycket lite var bestämt på förhand. Ännu på åttiotalet gick man runt och letade logi när man kom till en ny plats. Det var inte bara något nödvändigt ont, det var en poäng med det och kändes lika självklart som det är idag att sitta hemma vid köksbordet och detaljplanera månader i förväg.

( För den som reser är världen vacker, PJ Andersson (Ordfront 2017) )

Kontroll (2)

Kommentar på FB till föregående inlägg :

Nemam Ghafouri Håller inte med sista slutsatsen alls. Du pekar på ngt inre rädsla hos båda men hos ena är en positiv rädsla för att inte ta dumma risker och den andra är en självisk rädsla på helt annat nivå

GillaVisa fler reaktioner

 · Svara · den 18 september kl. 23:21

Hantera

Eric Secher Håller inte med :) Den ene är rädd, den andre orädd, båda tänker i första hand på sig själva. Uppfattar att du är en person som varken behöver kontrollera eller utmana ödet. (I slutändan är bohemen vinnare ,eftersom det aldrig blir som kontrollanten räknat ut ..)

GillaVisa fler reaktioner

 · Svara · den 18 september kl. 23:36

Hantera

Nemam Ghafouri Bohemen blir vinnare bara om hen har makt över andra och kan kontrollera andra för sin existens skull medan den som räknar med kontroll från början o undviker vara naiv gör sig oberoende av andra för sin lycka o trivsamhet o trygghet i sin tillvaro. Så det handlar om att erkänna kontroll behov o använda den som en redskap just för att vara mindre egoistisk och ta hänsyn till omgivningen.

GillaVisa fler reaktioner

 · Svara · den 18 september kl. 23:51

Hantera

Nemam Ghafouri Om du hade skrivit spontanitet då skulle jag hålla med dig men inte kontroll.

GillaVisa fler reaktioner

 · Svara · den 18 september kl. 23:52

Hantera

Nemam Ghafouri Men jag måste säga att jag tyckte mkt om den och har redan läst om den flera gånger och varje gång får nytt vinkel, det beror på var i texten stannar man eller lägger man mer betoning. Riktigt bra, mkt komplicerad i sin simpelhet.

Gilla

 · Svara · den 18 september kl. 23:56

Hantera

Eric Secher Tack. Blir kanske lite begreppsförvirring. Boheme är nog inte riktigt det ord jag söker. För mig är nyckelbegreppet tillit, att våga lita på, att våga ge sig hän. De patienter som det brukar gå bäst för är de som vågar lita. Med sin erfarenhet och sin känsla bestämmer de sig för om de kan eller inte kan lita på mig som doktor, sedan släpper de kontrollen. Men de allra flesta människor idag vill hellre ställa hundra frågor och tusen följdfrågor, för att sedan vara ännu oroligare. Dottern till min granne huset kände tillit, hon litade på sina vänner, utan att veta särskilt mycket. För att ta det till en existentiell nivå - så vill jag också leva mitt liv. Den ökande kontrollen där människan ersätts av algoritmer gör livet (åtminstone mitt) helt meningslöst. (Yuval Harari kommer till samma slutsats i sin fantastiska bok Homo Deus)

Kontroll

Kontroll, att ta reda på i förväg, att inte förlita sig på turen, att inte vara naiv, att kort och gott vara lite misstänksam, det har vi haft anledning att prata om på sista tiden.
Var och en kan ju få göra som hen vill, kan man tycka. Men problemet är, ska gudarna veta, att den godtrogne, som själv inte oroar sig, utsätter sin omgivning för desto mer oro. Så i den bästa av världar gör den ene avkall på sitt kontrollbehov och den andre på sin bohèmi (nytt ord: betyder önskan att vara bohèmisk).
Valborg, 90+, berättade utanför tvättstugan om sin yngsta dotter, numera fyllda 58, som lider av bohèmi. Familjen bodde på Gotland, dottern var i tjugoårsåldern, hon hade precis fått fast arbete på skola. Kvällen innan kom hon hem sent och berättade att några vänner skulle flytta till Grönland, och hon tänkte följa med. Valborg blev topp tunnor, men  ordnade sedan en packning med bl.a brödernas långkalsonger, på förmiddagen tog hon ut sin sista sparslantar för att kunna köpa ut den trombon som dottern ville ha med, med nöd och näppe han hon ner till färjan för att säga farväl. Sen sågs de inte på tre år.

Kontrollmänniskor och bohèmer är båda egoistiska, var och en på sitt sätt.

Burger King

idag blev inte som jag tänkt mig, kan inte berätta varför,
sen blev det inte alls som jag tänkt, det kan jag berätta

..
åkte mot medis för att få en burgare, hela torget var bara flaggor, kurdiska flaggor som vajade och sjöng, efter framgångarna mot ISIS vill de smida medan järnet är varmt (?), det var mäktigt, träffade en DN journalist som menade att många skulle vinna på ett självständigt Kurdistan, numera skrev han om ekonomi efter många riskfyllda resor, familjen gick före, vi hade mycket att prata om, bland annat risker, fick min burgare och drog iväg några mil i affekt, sen kändes det bättre
..


En gammal 
indianhövding sitter 
och pratar med sin sonson. 
Han sörjer en tragedi som inträffat i familjen.

Jag känner att jag har två vargar 
som kämpar mot varandra i mitt  hjärta. 
En av dom är våldsam, hatisk och hämndlysten. 
Den andra är kärleksfull, förlåtande och medkännande.

-  Vilken varg kommer att vinna, farfar ? 
-  Den jag matar.

Enklare än man tror

Det är kanske enklare än man tror att komma till rätta med det som skaver. Som t.ex miljöhot och dåliga relationer.
Tänkte så när jag av en slump omorganiserade min omfångsrika nyckelknippa. Åsa hade lånat lägenhetsnyckeln, som är snarlik nyckeln till cykelförrådet. Normalt sitter de i varsin ända av knippan och och jag lägger ner mycket tid på att hitta rätt nyckel. När jag nu fick tillbaks den utlånade lägenhetsnyckeln så satte jag den bredvid källarnyckeln. Och vips,  nu har jag plötsligt lätt att hitta båda. (Hoppas ni förstår hur jag menar.)

Små förändringar kan göra stor skillnad ? Västerlänningar har en förkastlig livsstil, trots att de flesta av oss är både anständiga och välmenande så sitter vi fast och kommer inte ur.
Och det är då jag tänker att en sådan där liten "förflyttning av nycklarna" skulle kunna göra skillnad.
Det kanske inte behövs nytt världskrig och ransoneringstider (för då är det lätt), det kanske räcker med att bli lurad tillbaks (av nyckel-tillfälligheter) till att meningen är närhet, inte pengar.  

Inlevelse

DN-Åsikt

Gripande, föredömligt, och välskrivet.

6 september 2015

Ständigt denna kamp mellan plikten och profiten. I det stora, i det lilla.
I mitt lilla liv har det på senare tid handlat mycket om mig själv, min önskan om ett bättre boende. Det verkar inte bli så mycket med det, vilket känns sorgligt, men också som en befrielse. Dags att vända blickarna åt annat håll än inåt. Två artiklar i DN om statsministerns inblandning och kännedom, i synnerhet om det möte som hölls på regeringskansliet den 17 september 2015 där SÄPO för första gången varnar för transportstyrelsens agerande, det fick mig att plocka fram talet han höll i regnet på Medborgarplatsen, den 6 september. Det där talet som var så uppfyllt av plikt att man nätt och jämt kunde hålla tårarna tillbaka, det där talet som nu i efterhand, när vi istället är uppfyllda av profiten, framstår som en enda lång felsägning. Eller lögn om man så vill.

DN Ewa Stenberg
DN Kristoffer Örstadius

Stefan Löfven håller tal 
Talet i text (Regeringskansliet)