Läser Helena Lindblads hyllning i DN av Ruben Östlund och The Square. Hade jag en dålig kväll, finns det en lockelse i att såga en Cannes-vinnare, eller hur skall jag förklara mitt ogillande ? Om det här varit den första Östlund-filmen hade jag troligen jublat, men nu är det en Ruben för mycket, på samma vi-är-fega-skamsna-rädda-för-att-göra-bort-oss-tema som tidigare. Jag blir inte berörd, så enkelt är det. Och för guds skull, någon träffande analys av manlighet är det knappast.
Men idén med rutan, en frizon där tillit och omsorg råder, där vi har samma rättigheter och skyldigheter utan åtskillnad, den är vacker. Alldeles för vacker för att tramsas bort.
3 kommentarer:
Som om dom samhällen som
vi inte skapar själva i en
galen och girig värld inte
blir till, om vi inte gör det själva
men då är det en fördel om den galna världen
har fullt upp med sin egen krackelering så att
den inte ser eller orkar bry sig om oss, som inte
tramsar bort våra möjligheter.
En skyldighet som kommer att behöva gälla alla
är att leva så att alla kan leva som Du gör och
att det då räcker med ett Klot.
Att Du och Du och Du och Du kunde leva så att Du behövde 2, 4, 8, eller 16 klot var bara möjligt
under en kort period men med ödesdigra konsekvenser
som nu förvärras år efter år.
Den allvarligaste är den mänskliga fördumningen
som fortskrider och som verkar vara sammanvävd med
makten och våldet och marknadsekonomin och Banksters och Illuminate och Bilderberggruppen och och Fan Själv som det undermedvetna hos de flesta verkar att framgångsrikt ha lierat Jaget med.
Och som inte ens Jag, ensam kan rå på ...
Roland
Roland, jag uppskattar verkligen dina ut/in-fall.
Tack Eric!
De är sånt som är som syre för mig !
Men i boningen där står dörrarna på vid gavel
och i spisen har elden slocknat och endast
fukten har vågat sig dit in.
Dynape
Skicka en kommentar