Aversion

Olof kommenterade min aversion mot vindkraftverk så här :

Då får man bara konstatera att man bara inte gillar dem och titta på något annat...

En spännande kommentar, som får mig att tänka i alla möjliga riktningar.

1
Om man vistas i en trakt med vindkraftverk så är det för mycket begärt att man skall titta på något annat, det är en receptiv - kognitiv - omöjlighet. Lika orimligt som att inte se att det kommit in en naken person i rummet. Inbillar mig att vi kan vara överens om det.  
2
Det som är speciellt med vindkraft är den ovanliga ont-gott-profilen. Vi är vana vid att det som är av ondo kan smusslas undan och paketeras eller göras osynligt, mycket slipper vi se, farorna blir inte av kött och blod utan abstrakta siffror, maten och kläderna vi köper har en historia som inte syns, 
osv. Vindkraft är fossil-fritt  och av godo, men till skillnad från så mycket av ondo så tvingas det visa upp ett fult tryne till allmän beskådan. Orättvist.
3
Av ovan skulle man kunna dra slutsatsen att om nu vindkraften är bra (alla anser inte det) så får man finna sig i att det är fult. 
4.
Alla bryr sig inte om skönhet. 
5.
Smaken är delad, det är inte givet att vindkraftverk är fult.
6.
Om det byggs vindkraftverk utanför mitt fönster flyttar jag.
7.
Om det byggs vindkraftverk överallt går jag under jorden.
8.
Förstår inte varför jag reagerar så starkt.
9.
Aversioner (mot t.ex människor eller maskiner) kan man sopa under mattan eller ta på allvar.
10.
Jag tror att den här aversionen är del av en större aversion, mot det som inte tar hänsyn och smälter in.