Det är sorgligt när vi tar för givet att vi alltid väljer det som gynnar oss själva (what´s in it for me). Att välja det som känns rätt men kanske missgynnar mig själv i det korta perspektivet är en dröm, en utopi.
Det är viktigt att framhålla, vilket Nina Björk också gör i Lyckliga i alla sina dagar, att de som utför egoistiska handlingar inte nödvändigtvis är egoister. Problemet ligger på ett annat plan. I en värld där marknad, penning, vinning, tävling, konkurrens, kalkyl och kvantitet behärskar våra liv, samtidigt som vi törstar efter mening, gemenskap och kvalitet , där uppstår paradoxer.
Paradoxer som visar sig tydligast när det som är dygd i det lilla är ogiltigt i det stora, och tvärtom.
Förnöjsamhet och sparsamhet är av godo i familjen, men förkastligt i en tillväxtekonomi.
Girighet är vedervärdigt kompisar emellan, men en självklarhet i en konkurrensekonomi.
Förhärskande paradoxer, som förminskar betydelsen av den enskildes val.
Hur vi hamnade där är inte lätt att säga, och hur gärna vi än vill så är det svårt att ge någon skulden. Vill helst inte använda ordet, men nog är det ett "systemfel" när människor känner sig tvingade att leva omänskliga liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar