Svårt att inte bli fascinerad av Pokémon-flugan.
Flera av mina kollegor rusar ut från operation och ropar att det är fullt av pokemons på sjukhuset. Uppe vid Sofia kyrka irrar det omkring tonårsfamiljer med mobilerna i högst hugg. Röra på sig hela familjer tillsammans, vilken social revolutionen.
Tänk om det egentligen är så där löjligt pokémon-enkelt att få oss att gå åt ett annat håll.
Lite full i skratt kommer jag hem och plockar fram mina Omställningsböcker.
Jag ska nog komma på något sätt.
2 kommentarer:
Tänk om det egentligen är så där löjligt pokémon-enkelt att få oss att gå åt ett annat håll.
Lite full i skratt kommer jag hem och plockar fram mina Omställningsböcker.
Jag ska nog komma på något sätt.
Lite som Anderssonskan Kalle
eller som Lindgrens Pippi.
Dä ä ett frimodigt självförtroende att bedja om dä!
En liten blodtransfusion ifrån Kalle, som jag Nyss studerat, har jag fått.
Nu, när jag NU, även har fått Pippi så tänker jag framföra ett och annat.
Och när NU taket ramlar ner över mig så gör det inget eftersom mitt bättre
jag står över sådant, emedan jag redan Nu svingar mig mellan trädkronorna.
DYNAPE
Skicka en kommentar