Så länge jag minns har enkelt leverne varit något jag strävat efter. Ungefär lika länge har jag kunnat konstatera att det varit svårt att leva upp till. Inte bara genom att konsumera rätt mycket onödigt, utan också genom att för det mesta gå och längta efter mer, och väldigt sällan vara nöjd. Men här i Västervik är det frågan om jag inte tagit ett kliv framåt (eller bakåt om man så vill). Mitt boende är extremt spartanskt, här finns inte en onödig pryl, garderoben är funktionell och minimal, och efter jobbet längtar jag bara efter att få ta en tur med cykeln och sen sjunka ner i den sköna soffan med kaffe och bok, det händer att jag sätter på TV:n. Missnöjet och rastlösheten har helt enkelt fått en värdig motståndare.
onsdag, oktober 14, 2015
Ett kliv
Så länge jag minns har enkelt leverne varit något jag strävat efter. Ungefär lika länge har jag kunnat konstatera att det varit svårt att leva upp till. Inte bara genom att konsumera rätt mycket onödigt, utan också genom att för det mesta gå och längta efter mer, och väldigt sällan vara nöjd. Men här i Västervik är det frågan om jag inte tagit ett kliv framåt (eller bakåt om man så vill). Mitt boende är extremt spartanskt, här finns inte en onödig pryl, garderoben är funktionell och minimal, och efter jobbet längtar jag bara efter att få ta en tur med cykeln och sen sjunka ner i den sköna soffan med kaffe och bok, det händer att jag sätter på TV:n. Missnöjet och rastlösheten har helt enkelt fått en värdig motståndare.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Detta låter efterföljansvärt.
Sven-Erik Forslin tror mer på mig än vad jag själv gör.
Han har sänt mig en bok som jag nu långsamt läser.
Han har skrivit den själv och den ingår i en serie, som han har skrivit.
Bokens titel är KASKRAN 3 Savolax barn.
Så småningom ska jag säga något om den.
Tack för tips !
Beställde från Adlibris. Poetiskt, som RL.
Låter som att vägen går åt rätt håll :)
Skicka en kommentar