Poletten

Min Sri Lanka kompis Johan Lilja rekommenderade tidningen Outside TRÄNING, som han minsann  blivit chefredaktör för. Kul. Mycket läsvärt, om bland annat överträning.
Men det verkliga behållningen var ett kapitel ur nyutkomna boken Kraftprovet, av Christopher Mc Dougall, författaren till supersäljaren Born to run. Kanske inte ska ta i för mycket, men jag fick faktiskt känslan av en polett som trillade ner. I åratal har jag brottats med mitt förhållande till träning och tävling utan att få in något vinnande grepp. Men den här boken tror jag är ett riktigt nacksving.
Mc Dougall redogör för bortglömda uppfattningar om fysisk styrka. Kort, väldigt kort, handlar det om att träna och hålla sig stark för att vara nyttig (etre fort pour etre utile). Det uppnår man inte med body-building, kostregler eller tävlingar, glöm det. Utan med naturlig träning, med lek.

Att träna enbart med avsikten att kunna vinna fysiska fördelar eller besegra motståndare är brutalt egoistiskt. Och brutal egoism är helt enkelt inte mänskligt.
Där satt den !

Världsomcyklaren Fredrika Ek samlar pengar till Action Aid. Kort sagt, styrka som gör nytta.
Bara att ta efter.

Boken kan köpas på www.offside.org/shop.

till skänks

massor av prylar på trottoaren, på tjärhovsgatan, till skänks,
råkar se bilden av mamman och barnet, och stannar,
hon som rensar berättar att hon haft den i alla år, på kontoret,
att hon inte vet var den kommer ifrån,
men tyckt väldigt mycket om den
och hoppas jag kommer
göra detsamma

Skramla

Just nu har galan skramlat ihop 33 miljoner kronor till flyktinghjälp, fantastiskt, för en timma sedan var det 9 miljoner.
Men för den skull, rör för allt i världen inte ränteavdraget !

Två vargar

Anna Sofia

Precis så där oväntad som man vill ..

Seglade en sväng in i Mälaren när jag fick syn på en vacker tvåmastare på håll. Ville gärna komma närmare men hon försvann ur sikte ner mot Skanstull. På håll såg jag att hon glidit in i bassängen i väntan på slussning. Men det var fin läns och jag hann fram innan portarna stängdes. Seglen åkte ner, och så låg jag också i slussbassängen, utan motor, bakom vackra Anna Sofia. Fick ett snack med ägarinnan, kanske fanns det möjlighet att följa med i vår till Danmark, hon gav sin mail-adress, och bogser-hjälp ut i Saltsjön. Idag kom en vänlig hälsning om att höras senare.

Det är inte tillfällen som saknas, bara förmågan att utnyttja dom.

Hemlös

Det bor en kvinna i Stigbergsparken. Hon sitter på en bänk omgiven av sitt bohag, dag som natt. Och säger att hon väntar på ett riktigt boende. Av distriktsläkaren för hemlösa får jag reda på att hon hamnat mellan stolarna i omsorgsbyråkratin, inte tillräcklig psykiskt sjuk, inte tillräckligt kroppsligt sjuk, inte .. så nu har hon satt sig i parken i protest. Det är många som går förbi, och många som vill hjälpa henne, med mat och varmare kläder. I morse hade jag med mig ett par kängor, som hon vägrade att ta emot om hon inte fick betala.
Bäst som vi stod där och förhandlade om kängorna så strök det en räv förbi. Kvinnan blev inte alls överraskad, utan sa att den hållit henne sällskap hela natten.

Får höra med prästen på Ersta. Det här kan vi inte bara åse.

Godhet

DN.
Om godhet, empati och rättvisa. Till var och en efter behov, eller efter prestation ? Som barn tycker vi det förra är självklart, sen får vi lära oss att det är prestationen som räknas.
Här 

Stillhet, och oro.

Hur man målar in sig i ett hörn ..

Ingen stor fråga, men blir inte kvitt att Birger Schlaug släckt ner kommentarsfältet.
Vissa beslut vinner med tiden, andra inte. En opinionsbildare som i vredesmod inte längre vill höra hur andra reagerar kommer nog med tiden att ångra sig. På grund av saknad, och undran.
Om hen inte bryr sig, då är det nog dags att släcka ner helt och hållet.

Sorgligt vore det om redaktören ångrar sitt tilltag men känner sig tvingad att stå vid sitt ord.
Ni är välkomna åter att kommentera mina inlägg, om ni lovar att inte skriva något som gör mig upprörd ? Låter inget vidare, och rimmar illa med redaktörens annars frihetliga värderingar.

Återstår bara att ångra sig, och stå för det.

Stillhet

Goda Nyheter ?

Upptäckte i morse att DN på nätet har en sektion kallad Goda Nyheter.
Avsikten kan vara att vi skall få en mer balanserad världsbild. Alternativt en möjlighet att må lite bättre.
Bra idé ? Eller bara för den som vill stoppa i huvudet i sanden ?
Helt klart ett erkännande, att nyheter per definition idag är dåliga nyheter.

Här.

Pamir Highway

Förverkliga sig vill man även upp i åren. Men ju äldre/tröttare/skröpligare man blir desto bättre om det inte kräver så mycket av fysiken. Optimalt vore om man lyckas leva sig in i andra yngre förmågors framfart så pass att det upplevs som egen framfart. Den tanken har slagit mig när jag läser Fredrika Eks dagbok. Idag kom det text och hisnande bilder från det som är en av resans höjdpunkter - The Pamir Highway i Tajikistan. Skulle bra gärna klättra uppför de där sluttningarna. Men om hon lyckas så har jag lyckats ? Låter som en vacker tanke. Tveksamt om det håller.
Däremot kan jag utan tvekan säga att mitt eget behov av förverkligande i stor utsträckning kan ersättas av att barnen får förverkliga sina drömmar. Men inte helt och hållet ..
I förlängningen handlar om det om klassiska hörnstenar, som att inte ta sig själv så högtidligt, och glädjen i att unna andra.

The Bike Ramble Blog

Till salu

"
Sommarnöje med enkel standard och helt befriat från bekvämligheter såsom el, vatten och avlopp. Mysig trädgårdstomt, bevarad i sin prakt av blommande fruktträd och med doft av rosor och syrén.

"

Stillhet

Birger Schlaug har avlivat  kommentarsfältet på sin blogg. För mycket påhopp, invektiv och rasism.
Ett nederlag för debatten förstås, men kanske lika så gott. Bättre då att läsa det man lockas av, för att sedan stilla smälta intrycken, kanske yppar man sig mer försiktigt nästa gång man tar till orda.
Amen

Trivs

Försöker förstå varför jag trivs på jobbet.
Något riktigt bra svar har jag inte.

Vet bara
att allt får ta den tid det tar,
att det pratas väldigt lite pengar,
att alla patienter kallas vid förnamn,
att den ena dagen inte är den andra lik,
att jag lärt mig hitta på huset och i datorn,
att nyfikenheten långsamt återvänder,
att det är roligt med stora ronder,
att chefen är med på golvet,

att man inte behöver vara rädd.

Small is ..

 Utmed infarten till Västervik ligger alla de kända kedjorna på rad, som Rusta, ICA-Maxi, Jysk, Intersport, Stadium, bland andra. Billigt, inte dåligt, men totalt o-charmigt. Så jag blev glad när kompisarna tipsade om en cykelhandlare i den lilla skalan. Allt låg huller om buller i den kombinerade verkstaden och affären, fick ändå en känsla av att det var ordning och reda, hon som sålde och meckade var förstås hur trevlig som helst. En riktig värsting-strålkastare att lysa upp i skogen fick jag med mig hem. Bra, dyrt, och väldigt charmigt.
För mig som inte behöver räkna varje krona är valet enkelt. 

Sexti Plus

Made Somewhere

Råkade se att min nya anteckningsbok is Made in Europe.

Spännande. Nya perspektiv. Nationer, vad är det ?

- Den är gjord någonstans, kanske nära dig, kanske långt borta,
  vad spelar det för roll ?
- Ha inga fördomar, du avgör själv om den är bra eller dålig.

Utforskning

Har hittills ägnat kvällarna här i Västervik åt att utforska trakten med cykel. Vackert !
Men det är hög tid att skaffa bättre belysning om man ska hitta hem på de små skogsvägarna .. 

Just for fun

Framme

Det är skönt att slippa prestationskrav, när man bara är och gör för att det är roligt.
Somliga lyckligt lottade slipper för det mesta, själv är jag glad de gånger det inträffar.
Mitt cyklande har inte sällan handlat om hävdelse och prestation, vilken motionsrunda som helst kan övergå i tävling om tillfälle bjuds. Enda gången jag kan vara helt säker på att tävlingsdjävulen håller sig gömd är när jag cyklar med mina döttrar.
Förra helgen gjorde Sofie mig sällskap till Västervik. Vi tog tre dagar på oss, letade upp fantastiska småvägar nästan helt utan trafik, cyklade i bredd och pratade om allt mellan himmel och jord, och stannade så fort vi hade lust.
Hur i hela världen kan jag lockas av något annat ? Fråga mina gener.

Simple living

Under hösten jobbar jag i Västervik. På behörigt avstånd från den rusiga storstaden och en sjukvård byggd på köp och sälj. Här får det ta tid, och pengarna finns i bakgrunden. Det känns bra.
Jobbigt däremot att vara ring-rostig på det jag trodde att jag kunde. Passerat bäst-före-datum ? Hoppas inte.
Lägenheten är maximalt spartansk, och jag har tagit med mig ett minimum av kläder och ägodelar. Märker att det gör mig gott, så tänkte att så får det förbli.

Hoppas

Hoppas det håller i sig, engagemanget för människor på flykt. Även om uppmärksamheten avtar i media så inger den senaste tidens handlingskraft från enskilda människor verkligen hopp. Får känslan att det är ett uppdämt behov av att få vara annat än girig och självisk som nu får utlopp på bred front.
Om trycket underifrån håller i sig blir det lättare för politikerna. Som vanligt.

More, not less

Häromdagen såg jag bilden ovan av den flyende syriska kvinnan som kämpar i vattnet för att hennes barn ska få luft, båten har sjunkit. Den väcker fruktansvärt starka känslor, är nästan outhärdlig att titta på.
Bilder kan göra skillnad, de små bilderna från Vietnamkriget påminner om det. Önskar att bilden från Medelhavet också kan göra det. - Vi vill mer, inte mindre !

PS
Brukar tycka illa om när radio och TV sorglöst och utan inlevelse går från det tragiska till det banala, som om allt bara är ytlig underhållning för oss som har vårt på det torra.
Därför får nästa inlägg vänta, tills bilden av mamman sjunkit in, och gjort den verkan den kan ha.
Sprid den gärna.

Glasbruksgatan

Råkade få sy på den här skylten häromdagen. 

Det var kanske meningen ..

Actionaid
The Bike Ramble / Action Aid

Second home

Café String

Götgatan

Tjärhovsgatan

Vem ..?

Av glädje

Det är lättare att förfasa sig över det som är fel än att tala om vad man vill.
Det är orimligt att vi stressar mer än någonsin samtidigt som produktiviteten hela tiden ökar. (Dvs vi kan behålla samma standard med mindre arbete.) Men istället för att tillvarata de möjligheter som skapas sugs vi in i nya nödvändigheter. Som om vi, till skillnad från andra levande varelser, vore oförmögna att just ta till vara, och glädjas. När växthuseffekten hotar våra livsvillkor är det många som tar till orda. Men de flesta talar om nya tvång och nya nödvändigheter, inte om möjligheterna att leva liv i större harmoni med omvärlden.

Hur hamnade vi här ? Är det den där olycksaliga nödvändigheten med bofasthet för tio tusen år sedan som vi kan skylla vårt storhetsvansinne och vår avund på ?

Jag flyttar ut i tältet (typ) - inte för att jag måste, utan för att jag vill !


PS
Ovanstående rader är inspirerade av Roland Paulsen och Johannes Söderqvist, som skrivit varsitt kapitel i nyutgivna antologin Att slakta en guldkalv.

Möjlighetssinnet föds inte ur nödvändigheten. Det vibrerar på en annan våglängd, närmare åtrån än rädslan. Paulsen

Ingen "förändring inifrån" kan komma till stånd i ett system vars innersta kärna heter dominans. Söderqvist