Sitter i solnedgången på trappan till Medborgarhuset och intar en hemmagjord sallad och Ramlösa. Har hittat en plats där man kan iaktta alla utan att själv bli iakttagen, perfekt. Nedanför trappan står en mörkhyad man och sjunger. Han har en fin stämma, det låter arabiskt, det är nog böner. Bläddrar i telefonen, en mås släpper sig på trappsteget bredvid, läser hur Fredrika Ek tar sig helskinnad med cykeln genom Iran. När jag tittar upp är den skönsjungande naken, och polisen på väg. De bägge kvinnorna hjälper honom varsamt på med kläderna och sedan vandrar de i armkrok (ja faktiskt) över torget. Sött. Nu märker jag istället att det är en annan man längre ner på trappen som söker kontakt. Jag uppfattar det som en invit, och packar ihop matlådan och rullar vidare i skymningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar