Forts.
Idag offrar sig många för några få, i längden är förstås alla förlorare. Om en för alla, alla för en gällde skulle ingen behöva offra sig. Om girigheten byts ut mot en längtan att inte skada eller göra illa blir det vi idag kallar offer istället en ynnest, den ihåliga tillfredsställelsen att sko sig själv byts ut mot glädjen att finnas till för andra, som finner samma glädje i att finnas till för mig.
Tror det är många som har en sådan längtan, men ekonomismen-konsumismen-tillväxten kräver att vi håller den tillbaka.
Kanske skall man byta ut offertänkandet (för oss som är gynnade just nu skulle det innebära att skära av den gren som försörjer oss) mot tanken att vara en förebild för andra. Man byter pedagogik, istället för att tvinga fram så lockar man fram. Den girige kan bemötas med girighet, men också med generositet, den besvärliga skolpojken kan straffas, men också ges ansvar och förtroende. Vi har ett val att avgöra vilken "varg" vi föder.
Tjatigt, men det handlar om att våga känna tillit.
- Men om du faktiskt inte litar på den andre.
- Man måste våga ..
- Du har t.ex sagt att du inte liter på sverigedemokraterna.
- Det är sant, det är svårt. Delvis för att vi är otränade ..
- Tycker du slingrar dig.
- Ja, …du har rätt .. lever inte upp till de vackra orden ..
- Du kanske borde vara mer konkret ?
- OK ..
- Kom igen !
- Hm, kom att tänka på Skavlan igår. Somalierna som fick hjälp att
starta ett bandylag, tack vare det fick de kontakt med svenskarna
på orten, främlingskapet minskade.
- Mer ?
- Den västsvenska SD-kvinnan som intervjuas i programmet
Fosterland, istället för att ifrågasätta hennes (minst sagt överdrivna)
rädsla för främlingar skulle man ordna så att hon fick lära känna
och komma nära, då skulle säkert hennes rädsla minska.
- Och du själv ?
- Jag är rädd för de rädda, men det gäller kanske alla ..
- Hur då ?
- Alltihop är en ond cirkel av rädsla.
- Hur då ?
- Muslimer är (på rätt goda grunder) rädda för västerlänningar,
SD är rädda för muslimer, jag är rädd för SD, osv
- Så vad gör vi ?
- Vi göder den orädda vargen fem dagar i veckan, och sen slänger
vi till den rädda några bitar över helgen, för att inte bli lurade.
Vi kan kalla det för 5:2, det är ju inne.
- Där tycker jag, för en gångs skull, att du fick till det.
- Tack !