Emotioner

Läser i Läkartidningen en telefonintervju med Hans Rosling, som för tillfället är stationerad i Liberia som rådgivare i arbetet att helt och hållet eliminera smittan i landet. I oktober insåg han att den här smittan kunde gå helt över styr om vi inte agerade, och därför har han tillfälligt tagit paus från alla andra uppdrag för att på plats bistå med sina epidemiologiska kunskaper. Den store optimisten är uppenbart skakad.

Så får han en fråga där jag hoppar till på svaret :

Jag vet att du ogillar frågan - men ser du optimistiskt på de kommande månadernas utveckling  ?
Det finns ingen plats för emotioner här. Min uppgift är att vara saklig.
...

Och så nästa fråga :

Vilka lärdomar har du dragit av tidigare arbete med epidemier ?
Jag lärde mig hur man arbetar i ett samhälle där människor i extrem fattigdom har drabbats av stigmatiserande sjukdom. Man kan inte åka rakt ut i byar med blanketter som folk skall fylla i. Istället får man börja med att kontakta politiska och religiösa ledare och sedan den lokala ledaren i byn och därefter familjeöverhuvudet. Först därefter kan man närma sig människor som kan vara smittade och kartlägga deras kontakter. Det är en förtroendekedja som tar tid att bygga. Förtroendet kommer aldrig att uppstå mot staten eller en organisation, utan mot den som besöker de drabbade.

Det finns ingen plats för emotioner här. Min uppgift är att vara saklig.
Det svaret sammanfattar på något sätt hela vår världsbild. Sorgligt, eller dråplig om man så vill, blir det när världsbilden rasar i nästa andetag. För vad, om inte just emotioner, är det när man bygger upp förtroende och respekt människor emellan ? Och detsamma gäller i alla livets skiften, och ändå intalar vi oss hela tiden att bara det som kan mätas är det som räknas. Om det vore så enkelt skulle vi väl inte ha något klimathot, bara som ett exempel, eftersom alla för länge sedan sålt bilen och slutat äta kött.

Riktigt sorgligt blir dom om man betänker att vi går omkring med en hjärna gjord för ett liv på savannen, där snabba, känslomässiga beslut och förtroende var avgörande för överlevnaden, när vi i själva verket borde överlämna alla större beslut till datorer. Sorgligt, inte för att det i och för sig är omöjligt att låta maskinerna ta över, utan för att meningen med livet inte handlar om fakta, utan om emotioner.

Igår eftermiddag åkte jag skridskor med mina barn. Solen sken en kort stund, isen var spegelblank, vi lät bli att hetsa, vi bara njöt, det var en välsignad stund, full av mening. Som inte går att mäta.

Människan är ett emotionsdrivet djur som fått förnuftet som en tveeggad bonus
Förnuftet sitter ytterst som en mössa.
Den lilla mössan lider av storhetsvansinne.
(Åsa Nilsonne)

Amen

Läkartidningen