Någon sa häromdagen det är så sorgligt att vi hela tiden jämför oss.
Det gör vi, i familjen, på jobbet, i världen. Och i valtider blir det bara värre.
Kommer att tänka på Alf Hornborgs STEG-3-föreläsning.
Globalt sett lever vi över våra tillgångar, somliga oändligt mycket mer än andra, den genomsnittlige tanzaniern tjänar 0.3 procent av den genomsnittlige amerikanen. Vilket i grunden enligt Hornborg handlar om att olika människors arbete och resurser värderas olika, att den rika världen blivit rik på den fattiges bekostnad.
Den fattige vill uppnå vår standard, samtidigt som vi inte vill göra avkall. En omöjlig och i grunden omoralisk ekvation, som bygger på att vi hela tiden jämför oss.
Men hur låter man bli ? Går det att uppmuntra icke - jämförande, och förnöjsamhet ?
Hornborg ställer frågan om pengar är roten "till allt ont".
Han svarar ja på den frågan.
Jag tror han har rätt.
Se BILD.
STEG 3
STEG 4
Myten om maskinen
3 kommentarer:
Jag är mer på drottning Kristinas linje att roten till allt ont är rädslan.
Därmed inte sagt att pengar inte har ett finger med i spelet...
Ligger mycket i det.
Själv var hon (extremt) orädd. Det blir lättare då ..
Rädsla kan stävjas, eller uppmuntras. Där kanske pengarna kommer in i bilden ?
Drottning Kristina tog ju med sig hela stadskassan, så pengar var hon inte rädd för :)
Pengar blir väl mer en symbol för att vi aldrig blir riktigt nöjda...
Skicka en kommentar