Vet inte vilken gång i ordningen jag lägger upp bilder på min anskrämliga, ständigt dödsdömda och enda växt.
Varje gång den skjuter nya skott blir jag lika glad och överraskad.
Och blir stärkt i uppfattningen att man aldrig skall ge upp.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar