Har precis fått lära mig (ny bok ..) att introverta är envisare, och gläds mer åt småsaker ..
Skeppsklockan har stannat, eller rättare sagt, har aldrig gått sen vi blev ägare till båten.
Blecket till batteriets minuspol går av när batteriet skall bytas. Så Claes Olsson får sälja en lödpenna, Wirströms står för lödtenn, nytt bleck finns i skrotlådan. Efter some trial and error är lödningen på plats. Men klockan står lika still. Nytt batteri. Ännu ett batteri. Ny lödning. Ingen skillnad.
Ger upp, måste komma i säng .. börjar ändå på måfå pilla för att få bort glaset, det går till slut, känner på visarna, och motar försiktigt sekundvisaren framåt … det var vad som behövdes, en liten spark i baken, nu tickar den så fint.
Klockan är långt över midnatt när jag äntligen får liv i det lilla skeppsuret. Det var det värt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar