Molanders

                            En hejdlöst uppskattad TV-serie, om otrohet.
                            Förstår nog inte riktigt varför.
                            What´s new ?
                             Av annan uppfattning

Valborg

                                           Hammarby sjöstad
                               

Kapitalism med samvete

Karl Erik Edris efterlyste i sin bok Den vise VD:n något så märkvärdigt som en ny civilisationsbärande vision. Konkret var tanken att företagare skulle ta ansvar för hela samhället, inte bara den kortsiktiga vinsten.
Boken blev nog mer uppmärksammad för författarens bakgrund (spärrvakt) än för sitt innehåll. I vilket fall blir en bredare publik påmind om snarlika tankegångar på dagens DN debatt. Ekonomiprofessor Allan Malm redogör för det som i USA går under benämningen concious capitalism, kapitalism med samvete.
Inget nytt, idel självklarheter, men ändå glädjande när etablissemanget tänker om.
Sent skall syndaren vakna ..

Karl Erik Edris, bl.a

Skärpning !

Inte utan att jag bävar för den kommande helgen när båtarna skall i sjön. Ser framför mig en räcka av händelser som inte ska, inte får, inte borde, men som ändå kommer att inträffa.
Ångest, ångest är min arvedel …

Skärpning !
Synnerligen världsligt, och dessutom ordnar det sig säkert !

Vår i Södertälje

Nästa gång ..

Fortsätter att avundas de som väljer gemenskap framför ensamhet och eget förverkligande.
Så fort snön har smält fylls gräsplanen framför Mälaren i Vårby med grillar och lekande barn.
Jag stannar till med cykeln en stund, tittar på avstånd, tar några kort i smyg, och cyklar vidare. Ensam, och trött.
Nästa gång ska jag slå mig ner.

Trist

Jag har sprickor på underläppen som inte läker, solen I Nepal kanske brände djupare än den här hemma. Sista hoppet står till bivax.
- Annars har jag inget emot att vara lite lagom märkt av livet. Det skall
  väl synas att man varit med ett tag ?
- Det där lät som ett önsketänkande ? Lite valkar i händerna kanske,
  men rynkorna i ansiktet ?
- Nej, det är sant .. Trist, eller hur ?
- Vad då trist ?
- Att man inte kan gilla rynkor i ansiktet.
- Ja.
- Kan vi ändra på det ?
- Nej !
- Trist, eller hur ?
- Vad då trist ?
- Att man inte kan ändra på det man ogillar.
- Ja, det är trist.
- Men Börje Salming
- Ja ..
- Han har ju en massa rynkor.
- Och ?
- Som folk verkar gilla !
- Jo, men det är skillnad.
- Vad då skillnad ?
- Han är känd, och några reklammänniskor har bestämt att
   Börje Salmings rynkor är tuffa.
- Trist.
- Vad då trist ?
- Att reklammänniskorna inte bestämt att alla rynkor är tuffa.
- Ja, det är trist.

Balans

Vi tränade på att bära våra cyklar i Nepal. Vissa sätt krävde enorm ansträngning, andra var helt smärtfria. Sämst gick det om en muskel fick bära hela bördan, bäst när alla muskler fick arbeta lagom mycket.

Vi svenskar lär vara ensamma om ordet "lagom". Vilket är lite märkligt, eftersom vi egentligen är rätt extrema. T.ex mer avisande till religion och mest inbundna av alla nationaliteter.

Längst upp till höger.

Nya vanor ?

De tiggande romerna har blivit en del av Stockholms stadsbild. Man har vant sig, ungefär som man kan vänja sig vid det mesta, även det som från början uppfattades som avvikande och felaktigt.
Om någon föreslagit när jag växte upp att skola, vård och omsorg måste vara lönsamt för att få fortsätta, så hade alla skakat oförstående på huvudet. Det tycker vi (nog) fortfarande, men vi har vant oss.

Jag vill inte vänja mig vid det som känns fel. Hellre se det som en påminnelse, rent av en möjlighet.
Det finns kanske ett par hundra romer i stan, som åker fram och tillbaka med buss från en by i Rumänien för att tigga ihop lite pengar. Hur stor sak skulle det vara att stödja dom på hemmaplan, så att de slapp sitta här och tigga ? Det vore säkert ganska enkelt.
Men det verkar vara ännu enklare att komma på anledningar varför vi inte behöver bry oss. T. ex misstänka dom för att ingå i kriminella nätverk, eller anmärka på att dom nog ser rätt välmående ut och verkar ha råd att prata i mobiltelefon.

Men den bästa drivkraften, om nu medlidande inte fungerar, kanske är nyfikenhet och återkoppling.
Så här : Istället för att titta bort, gå fram till tiggaren som sitter utanför din affär (om du inte pratar rumänska eller italienska så är det bra att ha med en tolk) och ta reda på vad pengarna hon tigger ska gå till, och hur mycket hon behöver för att förverkliga det. Gå sen hem och fundera på om du blivit berörd av det du hört, om uppgifterna går att lita på, om det finns möjlighet att hålla kontakten,  och till sist om det vore värt att ställa upp.

Man kan vänja sig. Man kan också byta vanor. Som att inte vänja sig vid det som man inte borde vänja sig vid.

Utanför

Någonstans i bakhuvudet visste jag att det var semifinal I Champions leage igår, men i framhuvudet var det annat som tog plats.

Vid tiotiden tog jag en kvällspromenad och passerade en fullsatt sportbar, kunde inte låta bli att snegla upp mot en av TV-skärmarna. 3 - 0 till Bayern mot Barcelona. Hoppsan !
På väg hem visades reprisen till 4 - 0 - målet. Hoppsan !!
På datorn är matchen förstanyhet i DN och Svenskan, i radion har man inkallat experter som menar att det återspeglar pengarnas betydelse, Europas lokomotiv Tyskland  krossar ett konkurshotat Spanien, nu även på fotbollsplanen.
Efter de djupsinniga analyserna följer Tankar för dagen. Företagsekonomen och etikforskaren Tomas Brytting funderar över företagens skattemoral i Sverige, Schweiz och Cypern. Mer frågor än svar. Bra.

Någonstans i bakhuvudet vet jag att det händer mycket därute. Härinne gäller det att komma ihåg matlådan, stänga av spisen, tömma soporna och motstå frestelsen att bli sittandes i läsfåtöljen.

Nysvensk

Debattsidan Sveriges Resurser damp ner i mejllådan. Den här bruksanvisningen för nyanlända, skriven av Pontus Herin, kändes mitt i prick.
Samtidigt har debatten tydligen tagit fart i Skåne.
Det våras ..

Aula Medica

När vi var i Solna och lånade bord av Medicinska Föreningen till helgens soppkök fick vi utstå en liten konstprövning. Eller om man så vill, var går gränsen mellan det geniala och det smaklösa, mellan det respektlösa och det omdömeslösa ?
Jag kunde i vilket fall inte motstå Karolinska Institutets ultramoderna Aula Medica, fräckt placerad i parken bakom den faluröda längan. Hade en känsla av att de trivdes i varandras sällskap.

Ska man blanda stilar kanske det bli bättre om man gör det full ut ? Som om ytterligheter har lättare att samsas än nästan lika.
Gäller även människor ?

Döm själv

Mästarnas mästare är knappast något revolutionerande eller omskakande TV-program, men vi (inte alla) pratar om det hela veckan. Just nu om hur fel det kändes när Bernt Johansson valde ut sina offer till nattduellen, och hur (enormt!) befriande det kändes igår när Mikael Appelgren berättade att han redan för flera år sedan, om stunden kom, bestämt sig för att välja den som låg näst sist. Så det gjorde han igår. Schysst !
Att bedöma och bedömas, detta ständiga. Bernt Johansson lär åka rutschkana och Mikael Appelgren lära åka hiss i svenska i folkets hjärta. Alla älskar en vinnarskalle, ingen älskar en taktiker ?

Att bedöma och bedömas, detta ständiga. Jenny Stömstedt gjorde som sin danska, manliga, kollega Blachman. Och tog in en naken av motsatta könet i studion, och bedömde kroppen tillsammans med sin bisittare.
Ser man båda inslagen är det uppenbart att män är mer bekväma med att bedöma yta.
Sexism är en manlig företeelse ? Till skillnad från rasism ??
Döm själv.
Jenny Strömstedt - TV 4

Aldrig för sent

Det finns många Ersta-berättelser. Det här är en favorit.

Bengt Grive åker runt i landet på jakt efter pingistalanger. Någonstans i Norrland hittar han Monika 17 år. Så en sen kväll 1960 bugar Monika vackert för diakonissan vid portalen till Ersta diakoni, där hon fått jobb och boende. Hon var nära att vända om inför den stränga blicken. Men hon blev kvar, i femtio år.
För två år sedan, när jobbet, familjen, sonen och hundarna lämnat henne för gott, då bestämde hon sig för att återuppta pingisen. Idag mötte jag henne utanför tvättstugan. Sina 70 år till trots var hon sprickfärdig som ett barn. - Jag vann SM guld i singel ! Och silver i dubbel !

Såå häftigt !

Klotet

Lyssnar på Klotet, som vill att vi skall bli medvetna om planetens begränsingar och möjligheter.
Den här gången handlar det om smarta(re) bränslen till utombordare, bl. a gasol (!) Och med jämna mellanrum kommer frågor som :
- När kan det här bli kommersiellt gångbart ?
- Vad krävs det för att det skall slå på bred front ?
- När får vi se det här på marknaden ?
Jeppe Larsen driver ett litet rederi av elbåtar på Stockholms vatten. Inte för att tjäna pengar, eller för att bli rik. Utan för att "rädda världen", för att göra skillnad, jag råkar veta att det är ungefär så. Men när frågorna kommer, då svarar han artigt och politiskt korrekt att det troligen krävs någon "supemiljöbonus" eller liknande för att locka båtägarna. Jag kan bara gissa att han egentligen velat svara :
- Det finns bara ett jordklot ! Hur kan vi vara så korkade att vi hela tiden kräver att just jag ska tjäna på förändringarna, annars får det vara. Det måste väl finnas någon jävla moral, som säger att man skall bry sig, om andra, om de som kommer efter oss.

MSF

- När skall du börja arbeta för Läkare utan gränser, frågade en som står mig nära. Kanske trött på att höra alla mina rädda-världen-och gud-vilket-meningslöst-arbete-jag-har-funderingar.
Bra fråga !
Ställ den gärna igen !

Annorlunda

Det bästa med mornar är " Tankar för dagen ", i P1.
- Livet upphör inte, men det blir annorlunda, när oljan tar slut.
Tänkte Tuttika Sen trösterikt i morse.

Lyssna här.

Naqoura

Vissa saker gör outplånliga intryck, för resten av livet.
I morgon får Ewa återse sitt älskade Naqoura i södra Libanon, trettio efter en minst sagt dramatisk FN tjänstgöring (1982). Det är stort, i vår familj.

Censur ?

                                Södermalm

Omställning ?

                                Hammarbyhöjden

Karl Bertil

Familjen skrattar hejdlöst åt mina nya, progressiva, glasögon.
Vill ju bara se ut som Kart Bertil Jonsson.
Eller egentligen, vara som han.

Djupdykning

Är frivilligt utan DN sedan några veckor. Känsla av tomhet och saknad förstås, men det gick fort över. Det går utmärkt att tömma tarmen med datorn i knät.

Just idag tog sig nätet upp på nivåer som papperstidningen bara kan drömma om. SvD, Idagsidan och Agneta Lagercrantz har avslutat serien om Medkänsla. De fyra artiklarna är läsvärda, men det märkvärdigaste är alla länkar och sidospår som ligger insprängt i texten. Glömmer nästan att spola…

Men varför fick inte Stefan Einhorn vara med ? Det var inte så medkännande ..

På lek i Nepal

Klart man önskar att allt var på lek.
Då skulle jag lätt komma över den missade etappen på YAK-attack.
Då skulle jag tycka det var lite komiskt att jag var så klantig, och glömde solglasögonen.
Då skulle jag sova gott om natten.

Translate - Select Language

Såg på andra hemsidor att det ofta finns en funktion kallad Translate - Select Language.
Nu finns den möjligheten även här.

Har provat några språk som jag hjälpligt behärskar och kan konstatera att det fungerar över förväntan.
Det känns lätt overkligt när en knapptryckning omvandlar mina grubblerier här hemma i fåtöljen till oigenkänliga tecken på ett helt främmande språk. Och i samma ögonblick blir begripligt för en grubblare i någon annan del av världen, som jag annars bara kan prata teckenspråk med.

Tänk globalt, handla lokalt - så säger vi på svenska.

Varför religion ?

Som så ofta kommer intrycken i svärmar. På senare tid har religionens betydelse gjort sig påmind. Mer mottaglig efter Nepal ?
Bl.a har jag flera gånger stött på en graf som visar hur olika länder ligger på skalan grupp - individ respektive religiös - sekulär. Längst ner till vänster, där gruppen och religionen betonas, ligger Zimbabwe. Längst upp till höger, dvs mest individualistiskt och sekulärt, ligger Sverige i ensamt majestät !
I UR-serien Himmel och Jord finns ett avsnitt om religiositet. Det inleds med den häpnadsväckande grafen, för att sedan låta framförallt religionshistorikern Karen Armstrong sticka hål på åtskilliga västerländska föreställningar. Som den att religionen kan skiljas från livet i övrigt, och kanske framförallt föreställningen att religionen ligger bakom så mycket ondska och aggression, som i själva verket bottnar i girighet och kamp om egendom.

Armstrong avslutar med:

Att avfärda religion som strunt är obildat. Det visar stor okunskap. Jag har studerat religion i hela mitt liv. Alla religioner är geniala på sitt sätt, alla har oerhörda djup. Och vi blir ödmjuka av djupet i andras tro. Vi kan lära av den.

För att ytterligare späda på intrycket att religionen får ta plats även i Sverige, hörde jag förra helgen  kloka Ann Heberlein, vår egen Karen Armstrong om man så vill, nu som gäst hos ateisten Robert Aschberg (Radio 1). Tydligen var hon välkommen en gång i månaden. Inte illa, i ett land " längst upp till höger ".

Himmel och Jord - värt att lyssna på !

Stor blir liten

Idag kom det fem medicine kandidater på besök från grannsjukhuset, min uppgift var att berätta om överviktskirurgi. En verksamhet som närmast exploderat på senare år,  p.g.a den s.k fetmaepidemin.
Som överviktskirurg är jag fortfarande osäker på om denna utveckling är ett framsteg eller en quick - fix.
Just idag blev presentationen mer än vanligt kluven, då jag i morse trillade över den här bloggen. Om 32 åriga tre - barnsmamman Linda, som tack vare ändrad kost och motion gått ner från 130 kilo till 60 kilo, utan operation.
Kan hon så kan alla ?
Troligen inte.

Färgkänslor

Är på glatt humör efter en cykeltur i solskenet, girar vänster upp på Hornsgatan.  Då glimmar det till i vänstra ögonvrån, av den där väldigt speciella röd-oranga färgen, den som väcker ångest. Pensionsmyndighetens flagga vajar stolt mot den blå himlen.
Symboliskt nog snor den in sig i flaggstången efter en stund. Och jag har helt tappat sugen, i det långa motlutet mot Zinken.

För att bli extra påmind om ålderdomen just den här helgen kryper det udda nyckelpigor uppför trappan till Grunewaldsvillan i Saltsjöbaden. De är inte rödbruna, som nyckelpigor skall vara, utan klädda i pensionsmyndighetens säregna färg.

Längtan

Det är fruktansvärt svårt att leva utan en bärande längtan  
(Kristina Lugn)

Mer om längtan

Nära ögat

Vi har tittat på konst i Saltsjöbaden och är på väg hem. Bilen står i en uppförsbacke, skall vända den så att nosen kommer neråt, kommer inte runt utan tvingas backa en gång och kan sen börja rulla neråt, kopplingen nedtrampad, bromsar, Ewa hoppar in, släpper bromsen och skall precis släppa upp kopplingen när jag inser att backen fortfarande ligger i.
Jag kan för lite om bilar för att avgöra hur illa det blivit, men katastrof-känslan infann sig direkt. Och sen allt det där som följer med när man undsluppit, bl.a rannsakan och tacksamhet.
Hemfärden blev maklig och koncentrerad.

Förväntningar

Det jag kommer att minnas mest från Stefan Jarls GODHETEN är intervjuerna med Richard Wilkinsson och Kate Picket, författarna till Jämlikhetsanden .
Pickett berättar att ungdomar från mer jämlika samhällen har lägre "förväntningar" på framtiden. Ett resultat som förstås gjorde forskarna både förvånade och bestörta.
Men det fanns en rimlig och tänkvärd förklaring. Nämligen, att i ett utpräglat ojämlikt konkurrenssamhälle, där några få är vinnare och de flesta förlorare, överlever man på drömmen, drömmen om att just jag är vinnare. I ett jämlikt samhälle däremot går det an att vara nöjd. Man behöver inte bli TV-stjärna, det duger gott att bli bilmekaniker.

Det kanske låter som en oförarglig invändning. Jag tycker det är en regelrätt avrättning, av ett förgörande system.
Tack !

Vadslagning

Är dessa grönsaker på Hammarby Allé (fredag kväll) en utmanande installation, eller bara slumpen-locket-på-take-away-kartongen-öppnade-sig ?

Som vanligt har jag ingen bestämd uppfattning.

Dödsryck

Förnuftet lyckas sällan besvara de svåra frågorna. Men känslan och intuitionen går minsann också vilse, mest beroende på att de är rustade för ett liv på savannen ?

Ett dödsryck från förnuftet :

 1. Alla levande varelser dör, förr eller senare.
 2. Människan är den enda levande varelsen som är medveten om sin dödlighet.
 3. Människan är den enda levande varelsen som försöker skilja på ont och gott.
 4. Ingen levande varelse är lika beroende av samarbete som människan.
 5. Att vara medveten om sin dödlighet föder rädsla, ångest och försvarsreaktioner. En sådan försvarsreaktion kan vara att det finns ett liv efter döden.
 6. Att vara medveten om sin dödlighet betyder också att man söker "mening" med livet - mat, värme och avkomma räcker inte.
 7. Olika människor finner mening på olika sätt.
 8. Att vara oense om vad som är mening kan orsaka konflikter.
 9. Att vara oense om vad som är ont och gott kan orsaka konflikter.

Människan kan bara fungera om hon slutar vara människa ? Ja, så känns det här hemma. Men i länder där man i första hand kämpar för sin överlevnad, där man ödmjukt är öppen för det övermänskliga, där kan det kännas annorlunda. Som i Nepal.

Skräckindex

Hörde ett nytt ord på ekonominyheterna alldeles nyss. Skräckindex, eller votalitetsindex (VIX) på ekonomispråk, som uttrycker hur mycket börserna svänger. Trots alla "kriser" så är skräckindex lägre än på länge får vi veta, bara 13 %, mot 80 % under febertoppen 2008. Procent av vad då ?

Skräckindex är inte mått på sakernas tillstånd, utan hur jag förhåller mig. Till skillnad från sakernas tillstånd kan det ändras snabbt, mycket snabbt, och man vet sällan varför.
För tillfället har klimatförändringarna ett lågt skräckindex, vilket jag tycker är obegripligt.

Mitt personliga skräckindex idag, den omvända tilliten om man så vill, ligger på 36 %.

Åh, vilken fasa !

Imagine

Svenska Dagbladet har startat en serie om medkänsla. Forskarna kan bl.a berätta om belöningscentra och förhöjda dopaminnivåer.
Bläddrar då och då i " 12 steg till ett liv i Medkänsla " av religionshistorikern Karen Armstrong. En snirklig bana som avslutas med " Älska dina fiender ".
Här hemma har vi Stefan Einhorn.

Den som talar vet inte.
Den som vet talar inte.
Hon handlar ?

Compassion

Slipstvång

Rensa ut och starta på ny kula brukar höra hösten till, men 2013 är inte riktigt som andra år.
Efter några intensiva timmar, som gick lättare än jag trodde, är hallen full av överflöd. Den kunde förstås varit ännu fullare, har t.ex fortfarande åtskilliga skjortor att välja emellan. Körde bara fast en gång, och det var vid åsynen av alla slipsar. De kommer allt mer sällan till användning, ändå hade jag svårt att välja bort. Alla blev kvar.

Nästa uppgift är väl så spännande - vart tar överflödet vägen nu ?