Det är lätt att vara skeptisk till tron på ständig tillväxt.
Because there is only one planet. Easy as that.
Inte lika lätt att kortfattat tala om vad det skall ersättas med.
Birger Schlaug framför ihärdigt sin tro på Utvecklingssamhället.
Visionen måste bygga på något så basalt som insikten att människan är en biologisk, social och kulturell varelse – och att utveckling därmed kan vara detsamma som mer fri tid, mer kultur, mer social närvaro.
Förhoppningen är förstås att vi skall ta bättre hand om the only planet.
Men varför utveckling ? Vad är det som kräver utveckling ? Vad menas med utveckling ?
Är det så enkelt att vi måste utvecklas för att kunna ställa till rätta ? Det räcker inte med att " återgå " ?
Eller handlar det om fortsatt tro på "på ständiga förbättringar", med samtidig respekt för de biologiska villkoren ?
Eller bara att varje individ bör få chansen att utvecklas utifrån sina förutsättningar, utan att samhället nödvändigtvis utvecklas ?
Biologiska varelser.
Med det menas att vi är djur, bland andra djur.
Precis som övriga djur föds vi, växer till, fortplantar oss, åldras, och dör.
Precis som övriga djur föds vi med en uppsättning instinkter, men har också förmåga till inlärning och anpassning.
Precis som övriga djur är vi totalt beroende av naturen ; vad den ger och vad den tar.
Sociala varelser
Precis som övriga, högre stående, djur är vi totalt beroende av andra individer av samma art, totalt beroende av förmåga att samarbeta.
Kulturella varelser
Kultur är vad människan ägnar sig åt för att dämpa ångesten över att vara medveten om sin dödlighet. (Enligt Bauman).
Djur bland andra djur. Vad är det som skall utvecklas ?
Insikten att vi inte alls behöver utvecklas. Bara leva.
Vill jag tro .
(X)
( Hur utvecklar man en katt ? )
10 kommentarer:
"Utvecklingen måste gå framåt". Varje gång någon säger detta frågar jag "och vad är framåt"? Och då får jag konstiga och förvirrade blickar... Då brukar jag späda på med "och förresten, vad är egentligen utveckling?" Och blickarna ser ännu mer skruvade ut...
Det är katten som utvecklar människan...
Utveckling är måhända ett ord som för många betyder något sorts fortsättning i tangentens riktning. Att jag använder begreppet utveckling beror helt enkelt på att jag uppfattar - och om det är vi många - att utvecklas är steg bort från det materialistiska konsumtions- och tillväxtsamhället. Om du menar att det är att återgå till något annat, så hävdar jag att den återgången är just utveckling - för tekniken har vi med oss även i den "återgången". Nätet, sättet att kommunicera, solcellerna, teknik som underlättar vårt arbete - allt det har vi med oss. Och det intressanta är ju att det är tack vara delar av den utveckling - på gott och ont - som pågått vi har möjlighet att ta vara på allt det goda som den medfört för att på det sättet just utvecklas i betydelsen "mer fri tid, mer kultur, mer social närvaro". Begreppet "återgå" kan också, för många, ha betydelsen industrisamhället med sina bolmande skorstenar och hackor i jordbruket... Jag skrev visserligen - och lär göra igen - en artikel på temat Det ärofyllda återtåget (snodde begreppet från Lars Gyllensten som i en artikel 1991 i DN pläderade för vikten av att MP skulle förbli ett riksdagsparti) där just materialflödet, konsumtionsjakten och tron att den som dör rikast har varit rikast kritiseras.
Förmodligen menar vi samma sak, men retoriskt uppfattar jag begreppet "utveckling" som ett mer provocerande begrepp, när man i det lägger den betydelse jag skrivit om.
"Vad är framåt" - det är en bra fråga .
"Katten utvecklar människan" - riktigt fyndigt.
Ja, kanske menar vi samma, kanske är det semantik.
Hittar inte någon klar definition av ordet utveckling.
Någon form av förändring, eller hur ? Om man säger att "utvecklingen har sin gång", eller "utvecklingen måste gå framåt" är det väl snarast i betydelsen som du nämner, i tangentens riktning. Är lite rädd att det är så ordet används av de flesta, med risk att uttrycket Utvecklingssamhället inte väcker de associationer man avser.
Hittar din trettondagstrilogi från 2009. Samma diskussion. Jag förstår (mycket väl) att du med utveckling avser en annorlunda prioritering än den vi ser idag. Hur man vill prioritera framgår väl inte riktigt av uttrycket ?
Jag tror vi har en övertro på värdet av förändringar/utveckling. Om det, som sagt, inte handlar om att ställa till rätta. De lyckligaste människorna verkar, tveklöst, vara de anspråkslösa, lågmält fönöjsamma.
Man blir lätt beskylld för att vara alltför naturvetenskapligt orienterad om man talar om oss människor som djur. Men jag tycker verkligen vi behöver påminna oss om det. Och varje dag innehåller nya exempel på att det är tillfredsställelsen av basala behov som betyder något.
En ytterligare aspekt på det temat är att vår möjlighet att " sätta värde på " har klara begränsningar. Kanske är det här min huvudinvändning ligger.
För det första så vänjer man sig, oerhört fort. Den fantastiska känslan med den lite piggare bilen tar man för givet efter en vecka.
För det andra finns det snäva biologiska begränsningar vad vi kan uppfatta med våra sinnen. Vi ser ljus av en viss våglängd, vi hör ljud av en viss våglängd, vi har ett luktsinne som är oerhört primitivt jämfört med t.ex hunden, vi verkar sakna förmåga att verkligen bry oss om det som ligger utanför flocken (även om vi matas med s.k nyheter dygnet runt), det finns gränser för hur mycket man kan njuta (om man inte påverkar hjärnan med centralstimulerande droger) osv, osv.
För det tredje verkar vi sätta värde på det "relativa" snarare än det "absoluta". Det är förändringen från något sämre till något bättre som vi uppskattar, oberoende av vilken nivå det handlar om. Lycka är, som någon sa, det där korta ögonblicket när smärtan släpper. Jag har velat kalla det för ZERO, tanken att man strävar tillbaka till utgångsläget, för att ytterligare en gång få uppleva den positiva förändringen. (1+1-1+1-1...), istället för 1+1+1+1+... Jag blir lika glad varje gång det kommer en liten bris och tar tag i seglet, lika glad som för 40 år sedan. Och det blir, förstås, inte ett dugg roligare för att segler är större.
För det fjärde, på samma tema, tror jag vi blir så hänförda av fantastisk teknik (för det är verkligen fantastiskt vad människan kunnat hitta på) att vi "glömmer" känna efter vad det egentligen betyder.
Långrandigt. Vi är troligen överens.
Istället för UTVECKLING, kan det inte kallas MOGNAD ?
Tänk om vi förkorvrat det goda omdömet i samma takt som det rationella tänkandet ...
Jag upplever att just mognad hålls tillbaks av allt rationellt tänkande och "utveckling" av gudvetvad. Men mognaden får sig nog också en skjuts framåt (!) när man börjar tröttna på och ifrågasätta det där med "utveckling". När man närmar sig "det anspråkslösa och lågmält förnöjsamma" som du skriver om. Filosofiskt intressant men framförallt fullständigt centralt för jordens överlevnad.
Klotet rullar vidare, men hur?
Kretsloppshjulet som vi alla var en del och som har fått sina ekrar under miljoner år tappar nu i stabilitet. Vissa muttrar lossnar från fälgen, hela ekrar ramlar loss. En skevhet i Fram hjulet och Framfarten bli all tydligare.
Samtidigt som de politiska parterna inte vågar tala om att hastigheten ökar och att nästa sväng i utvecklingen inte kan tas i vår fart.
Cykelreparatörerna finns men de flesta bryr sig inte.
Steg 3 finns och ställ om Sverige finns, men klimatet är inte sådant att vi lyssnar på de visaste människorna.
Klimat förändringar sker både i den yttre och i den inre verkligheten.
Visst vore det väl ett aber om vi skulle bli tvungna att
börja om från början, med solen som skapar naven och spirande ekrar och växande diameter på fälgarna igen? Muttrarna som finjusterar det hela, inte att förglömma!
Muttrar
Roland Lidén,
Hur utvecklar man en katt?
Jag blir glad, när Du får till det!
Nu återstår bara en hel filosofi.
Hur utvecklar man en katt?
Förlåt, att jag inte förstod på en gång!!!
Ordverifieringen är aning.
Katten lever.
Filosofen har vissa svårigheter med livet.
Tack för att du läser. Risk att man missar när kommentaren kommer sent.
"Hel filosofi". Tycker att taoism räcker långt.
Tillsammans med Elin Wägners världsbild.
För tillfället är jag mest inne på att det angelägnaste är att vi motverkar den förhärskande egenvinnings-normen. Tror att det är mer adekvat, och radikalt, än att kritisera tillväxtsamhället. Som bara är ett uttryck för att vi har "glömt bort" hur begåvade vi egentligen är på generositet och altruism.
Tor Nörretranders skriver mycket bra om det i " den generösa människan ".
Plitar på en ny blogg. Från ord till handling:
www.newgenerosity.blogspot.com
BS förordar ett Utvecklingssamhälle. Ett begrepp jag inte riktigt förstår. Som inte når till pudelns kärna ?
Skicka en kommentar