Kallokain

Sitter incheckad och klar på Kigali flygplats. Och undrar vad det är för ett land jag lämnar.
Överallt är det rent och snyggt, människor ligger i rabatterna mellan de släta vägarna och plockar ogräs för hand, folk är sammanbitna, sällan ser man någon le. Är detta verkligen Afrika ? På flygplatsen stoppas taxin och bagaget läggs upp på trottoaren för att genomsniffss av en narkotikahund, vakterna rör  inte en min, det är obehagligt. I terminalbyggnaden släpps man in först när incheckningen öppnat, väl inne tvingas jag sprätta upp den noga  ihoptejpade cykelkartongen, och så fortsätter det, iskallt och korrekt. Det är något som pyser här.
Kagame har tagit det här landet ur fattigdom, men till vilket pris ?

Har plockar fram en medhavd bok för hemresan. Det råkar vara Kallocain av Karin Boye. En dystopi som passar in på det här framgångsrika landet ?