A dream

Det är min dröm. Att fullt ut kunna glädje mig åt det lilla, och vara nöjd så.

Hissdörrarna i huset ska målas om, det har vi nogsamt blivit informerade om. Så häromdagen hade grundfärgen kommit på plats. Jag blev ståendes, kom inte ur fläcken, det var hisnande vackert, så levande. Snart är det övermålat med täckfärg, då får jag nöja mig med bilden.

En gång i månaden har kliniken möte i en äldre diakonilokal, systervåningen. Den här onsdagen var mötet flyttat, vilket gått mig förbi. Så där satt jag ensam en stund och njöt i det underbara rummet, i vanliga fall tar alla andra uppmärksamheten. Ett litet misstag, som blev ett vackert minne.

Jan och Marie

För att gilla måste man känna igen sig, kunna identifiera sig. Så brukar det heta, och det stämmer nog.
När makarna  Jenny och Niklas Strömstedt turnerar runt för att ventilera relationer med andra par så har den där igenkänningen uteblivit. Tills igår, när de besökte Jan Malmsjö och Marie Göransson. Det var vi på pricken. Nästan. Rena terapin, helt gratis (nästan).

Tänk på döden

Rumskompisen tipsade om barndomskompisens blogg. Den föll  i smaken. Rekommenderas.

Ett rop

Tvingade mig att se Ett rop från Syrien (SVT). Två timmar inifrån ett fruktansvärt krig. Glad att jag såg den färdigt. Behöver, märkligt nog, hela tiden bli påmind om hur förskonad jag är.
SVT-play

Wannabe

I morse blev jag sittandes på toaletten med Fredrika Eks senaste blogginlägg. Hon har på två år korsat Europa, Asien, Australien, Nya Zeeland och Argentina på sin älskade Mr Bike. Dagens hisnande inlägg var från Volcano San Fransisco i Chile, vilket innebar premiär på över 6000 möh (6040). Men Mr Bike fick stanna i baslägret.
På något sätt blev jag väl inspirerad, så istället för den vanliga platta morgonturen petade jag i den lättaste växeln och tog mig upp för Hammarbybacken, dvs 93,5 m.ö.h., och låtsades att jag också var i Sydamerika.

Heja Fredrika, du är oslagbar !

Väl uppe påminde jag mig om att jag faktiskt varit på 5416 möh, med cykel.

Göran Lambertz, igen

Jag tyckte om den här söndagsintervjun med Göran Lambertz.

I slutet säger han :

-       Hur vill du bli ihågkommen ?

-       Jag bryr mig inte om hur jag blir ihågkommen. Jag försöker i varje fall att inte bry mig om det. För jag tycker att man inte ska koncentrera sig så mycket på sig själv, och sitt rykte och sitt eftermäle. Man ska istället försöka göra det som är rätt i varje stund. Det är det jag försöker nu, och det är också mitt svar på din fråga.

-      

Johan Ehrenberg inspirerar

Såg den här filmen på mobilen liggandes i sängen i morse.
Klev sen upp, mer hoppfull än när jag vaknade.
Tack Johan.

Söndagsutflykt

Igår sken solen lite extra. Det gjorde den förstås inte, bara att det var extra lockande att komma ut, efter en vecka med förkylning framför skärmen. Tog cykeln över Tranebergsbron och fortsatte mot Lovön, med sikte mot kyrkan jag bara sett i höstdis. De var ett bra beslut.

Det låter inte klokt, men när jag ser det där vackra, skapat av människohand, så blir jag plötsligt optimistisk, och tror att det ska ordna sig ..

Kampala

Bussen genom Kampala stannade till en kort stund, utmed vägen stod en kvinna, under ett träd, alldeles stilla, jag tog ett kort, och bussen rullade vidare.

Nu sitter jag i Stockholm och fängslas av bilden,
och undrar

Karin B.

Jag vet att vad jag är tar vägen nånstans 

mening

tillbaka i vardagen, springer upp och ner för trappen, ständigt jagad, hinner inte riktigt med, vi får veta att trots våra goda insatser så går det inte riktigt ihop, ekonomiskt alltså, jag är besatt av jakten på mening,  i allt jag gör så frågar jag mig själv om det är meningsfullt, kanske har det gått till överdrift, eller så är det en sund reaktion på en omänsklig värld, korta stunder gläds jag, åt ett leende, ett bra samtal, en lyckad operation, men det skaver, någonstans på vägen gick meningen förlorad

Jewels of life

Kibera, Nairobi

Egentligen är det viktiga inte vad man ser och upplever på en resa. Utan vad den gör med en.
Det låter kanske tillgjort, men för tillfället är jag tacksam för den sköna sängen, maten på bordet, min trygga inkomst, min älskade familj, toaletten som fungerar, det varma vattnet i duschen och den normala avföringen. Eftersom jag blivit påmind om att det inte går att ta för givet.

Jewels of Africa

Väl hemkommen från cykling i Kenya, Uganda och Rwanda. Inte lika omvälvande som tidigare besök, lite för mycket organisation, lite för lite improvisation, i min smak. Vilket jag kompenserade med ett tiotal punkteringar, en trasig cykel, borttappade saker och oförmåga att uppfatta instruktioner.
Men förnöjsamheten, anpassningsförmågan, alla underbara barn och de röda grusvägarna i Afrika kommer jag aldrig att tröttna på. Så glad att jag fick träffa Henry Gold, grundaren av Tour d´Afrique, en själsfrände skulle det visa sig.
Nu ska jag ägna våren åt att hålla tummarna för de andra som fortsätter mot Kapstaden och framförallt förståndiga och urstarka Niklas Frisk (21) från Kinna, som har goda chanser att bli första svensk på pallen.

Nog med snack, bilderna får tala.

Niklas F.

Charlie, suverän cyklist

Guider i slumstaden Kibera, Nairobi

Tom L (Minnesota), best friend

Tallis, tourledare

Ann McCarthy

Leo, mekaniker

Henry Gold (Can) and Simon (UK)

Rwanda

Kigali

Sista lunchen i Kigali

Hemma