Viktor

Man vänjer sig, och ändå inte.
Såg i morse i samband med förköp av biljetter till lördagsbion att mitt VISA kort går ut om 2 veckor. Och tog för givet att jag nu skulle behöva stångas på nätet (det brukar bli blod, svett och tårar när jag ska uträtta ärenden i den virtuella miljön), alternativet att  få prata med någon levande själ kändes uteslutet. Ändå gjorde jag ett försök, och tänka sig, efter att ha blivit informerad om att samtalet skulle komma att spelas in svarade en högst levande Viktor på Nordens största bank i andra ändan, och berättade att mitt kort skickats ut i torsdags. Han var så trevlig och naturlig att jag började undra om jag ringt rätt.
Det låter förstås befängt, men jag känner, nu när jag lagt på, att det där korta samtalet kommer att värma min  alienerade själ hela dagen.