Ännu en artikel, och en bok, om samtidens godhetsproblematik.
Den här gången om bårlärkor, och förenklingar.
..
Bårlärka. Ordet syftade från början på en kvinnlig begravningssångare, men med tiden har det fått mer pejorativ betydelse. Bårlärkan är hon som lever upp när någon annan ligger för döden, som hänger vid sjuksängar och dödsbäddar, inte nödvändigtvis för att en älskad håller på att dö, utan för att hon dras mot döden som mot ljuset, bara delvis driven av verklig empati.
Men nu har högerpopulisterna snott g-ordet och banaliserat det, numera kan man knappt öppna käften utan att först behöva parera högerpopulistiskt nyspråk. När alla medmänskliga handlingar avfärdas som köpt samvete, när det inte längre är möjligt att ge pengar till en tiggare eller hjälpa en flykting utan att per definition räknas som falsk, då har min möjlighet att uttrycka ovilja mot vissa typer av kommersiell och narcissistisk godhet helt enkelt strypts. Så dödar man tankekritiska nyanser i det nya samhället.
..
Denna samtidens godhetsproblematik dissekeras effektivt av Hervé Guibert i romanen ”Till vännen som inte ville rädda mitt liv”, en snart trettio år gammal, rasande, förtvivlad och självbiografiskt färgad text.
..
Denna samtidens godhetsproblematik dissekeras effektivt av Hervé Guibert i romanen ”Till vännen som inte ville rädda mitt liv”, en snart trettio år gammal, rasande, förtvivlad och självbiografiskt färgad text.
Heberlein
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar